Sofia skyddar Lukoils raffinaderi

Ett fat råolja anländer till en hamn vid Svarta havet. Certifikatet säger att oljan inte är rysk. Fartygets positionsdata ser korrekt ut. Tullhandlingarna går igenom. Men vem sålde lasten? Vem finansierade den? Vem försäkrade fartyget? För Neftochim Burgas, det Lukoilkopplade raffinaderi som försörjer större delen av Bulgarien med bränsle, är de frågorna viktigare än ursprungsstämpeln. EU har fortfarande inget tydligt svar.

En anläggning som bär bränsleförsörjningen

Neftochim står enligt uppskattningar för 80–90 procent av Bulgariens bränslemarknad, liksom för merparten av landets flygbränsle och strategiska reserver. Om raffinaderiet får problem förlorar Bulgarien inte bara en leverantör. Landets bränslesystem tappar sin centrala nod.

Den ställningen gav Sofia förhandlingsmakt. När EU 2022 förbjöd rysk råolja som transporteras sjövägen fick Bulgarien ett tillfälligt undantag som gjorde det möjligt för Neftochim att fortsätta köpa rysk olja (EUR-Lex). Undantaget har sedan stramats åt. En rapport från juli 2026 uppger att anläggningen nu står under statlig förvaltning och "inte längre använder rysk olja" (Euronews). Uppgiften har inte verifierats mot tull- eller raffinaderidata.

Den missar också den svårare frågan. För att kringgå sanktioner krävs inte ett ryskflaggat tankfartyg som lägger till i Burgas. Det kan räcka att den gamla kommersiella kedjan fortsätter fungera: handlare, banker, försäkringsbolag och köpare som gör affären möjlig och tar marginalen.

Så ser verklig åtskillnad ut

EU:s oljesanktioner har två spår. Det första förbjuder import av rysk olja. Det andra förbjuder EU-företag att transportera, förmedla, finansiera eller försäkra rysk olja som säljs över ett fastställt pristak (EU-rådet, EU-rådet). EU-kommissionens egen vägledning gör också klart att ägande, kontroll och affärsförbindelser med en sanktionerad aktör är centrala för efterlevnaden (EU-kommissionen).

Italien visade hur en faktisk åtskillnad kan se ut. När Lukoils ISAB-raffinaderi på Sicilien blev ett sanktionsproblem ställde Rom det under tillfällig förvaltning. Den nya operatören bytte inte bara formell kontroll, utan också försörjningskedjan: vem som köpte råolja, vem som finansierade inköpen och vem som sålde produkterna. Trafigura tog över den rollen (Reuters, Reuters).

Har Bulgarien gjort samma sak? Sofia har nyligen drivit på för att Lukoils grundare Vagit Alekperov och patriarken Kirill ska undantas från EU:s 21:a sanktionspaket, med argumentet att sanktioner mot dem kan störa raffinaderiets drift (BTA, RFE/RL). Om anläggningen verkligen är statligt styrd och fri från rysk olja är behovet av ett sådant undantag svårt att förstå.

Vem betalar för oklarheten

Centre for Research on Energy and Clean Air bedömde att ett fullt genomdrivet pristak på 44,1 dollar per fat i juni 2026 skulle ha minskat Rysslands oljeintäkter med 36 procent, motsvarande ungefär 5 miljarder euro den månaden (CREA). Neftochim är inte den enda svaga punkten. Men varje raffinaderi där den kommersiella kedjan förblir oklar är en plats där intäkter kan läcka tillbaka till Moskva.

Raffinaderier som följer reglerna förlorar också. En anläggning som köper dyrare icke-rysk råolja konkurrerar med en aktör som fortfarande kan använda billigare eller ryskkopplade flöden. Oklara bulgariska produkter kan därmed påverka närliggande marknader. Rumänien importerar exempelvis bulgariskt bitumen samtidigt som landet exporterar eget bitumen till Ukraina (Economica).

De bulgariska konsumenterna kan vara de mest paradoxala förlorarna. Sofia hävdade att skyddet för raffinaderiet höll nere priserna vid pump. Men Center for the Study of Democracy fann att det tidigare undantaget inte sänkte konsumentpriserna på något meningsfullt sätt, medan Lukoil tjänade minst 2,4 miljarder dollar i extra vinst 2022–2023 (Direktno). Bulgarerna fick höra att undantagen skyddade deras bränsleräkningar. Marginalerna gick till bolaget.

Litauens utrikesminister Kestutis Budrys kallade nya sanktionsundantag en "mycket dålig tendens", driven av energi- och sjöfartsintressen (TV3/BNS). Kritiken pekar på ett konstruktionsfel: EU:s sanktioner kräver enhällighet, vilket betyder att varje medlemsland måste säga ja. Ett lands beroende av ett raffinaderi kan därför försvaga ett helt sanktionspaket.

Det finns inga offentliga bevis för att Neftochim i dag raffinerar förbjuden rysk råolja. Men efterlevnad kan bara styrkas med tulluppgifter på lastnivå, raffinaderigranskningar och data om internprissättning. Inget av detta är offentligt. EU behöver fortfarande visa att det kommersiella systemet runt Europas mest koncentrerade raffinaderi faktiskt har kapats från det nätverk som byggde upp det.