Spanien försäkrar Ukrainakontrakt

Spanien höjer stödet till företag som arbetar med Ukrainas återuppbyggnad till 570 miljoner euro, meddelade ekonomiminister Carlos Cuerpo under ett besök i Kyiv tillsammans med omkring 50 företag (El País, Euronews). Beloppet kan låta som direkt stöd till Ukraina. Till stor del handlar det i stället om riskavlastning som ska göra det lättare för spanska bolag att konkurrera om återuppbyggnadskontrakt.

Den största posten är försäkring

Kärnan är en utbyggnad av CESCE, Spaniens exportkreditinstitut, som försäkrar företag mot förluster vid krigsskador, politiska störningar eller uteblivna betalningar utomlands. CESCE:s täckning höjs från 30 miljoner till 250 miljoner euro (El País). Därutöver kan COFIDES, ett statligt utvecklingsfinansieringsbolag, använda upp till 100 miljoner euro, och en kreditlina på 20 miljoner euro går via ICO och Ukrainas Raiffeisen Bank. Ett separat FIEM-avtal, som undertecknades under besöket, blandar återbetalningspliktiga lån med vissa bidragsdelar (Euronews, La Moncloa).

En garanti är inte ett bidrag. Ett bidrag är pengar som Ukraina får behålla utan återbetalning. En garanti innebär att den spanska staten lovar att täcka förluster om något går fel i ett projekt som omfattas. Om inget går fel betalar skattebetalarna kanske inte en euro. Om en försäkrad händelse inträffar tar staten en del av förlusten.

Den ekonomiska effekten är att spanska banker och företag kan acceptera ukrainsk krigsrisk som de annars skulle avstå från. Det kan frigöra verkliga projekt, men rubrikbeloppet säger mer än den summa som faktiskt betalas ut i dag. CSIS har pekat på samma mönster i återuppbyggnadsutfästelser för Ukraina: bidrag, lån, garantier och investeringsplaner paketeras ofta ihop, trots att de först blir faktiska utgifter när upphandlingar, bankvilja, projektberedning och läget vid fronten tillåter det (CSIS).

Garantier och bidrag: vad Tyskland och Danmark visar

Spanien är inte ensamt om att använda statens balansräkning och riskbärande förmåga för att ge de egna företagen en position. Tyskland arbetar med en liknande modell genom Hermesdeckungen, exportkreditgarantier som täcker politisk och kommersiell risk. Ost-Ausschuss, den tyska näringslivslobbyn för östliga marknader, uppger att fler än 50 investeringsgarantier redan har tagits för Ukrainaprojekt sedan Rysslands fullskaliga invasion (Ost-Ausschuss). Tysklands bredare återuppbyggnadspaket uppgår till upp till 233 miljoner euro inom bland annat energi, bostäder och industriellt samarbete (AFP).

Danmark gör på ett annat sätt. Den senaste danska modellen kanaliserar bidrag via Nefco, en nordisk institution för grön finansiering, direkt till kommunala projekt i Mykolajiv: vatten, avlopp, sjukhus och skolor. Danmark har åtagit sig 26,6 miljoner euro, plus 3 miljoner euro från Impact Fund Denmark, medan ukrainska kommuner medfinansierar med lokala budgetmedel (Ritzau/Nefco). Bidrag kostar danska skattebetalare direkt, men pengarna går till ukrainska offentliga tjänster utan att ett spanskt eller tyskt företag står i mitten.

Skillnaden är central. Spanien och Tyskland använder offentliga garantier för att hjälpa nationella företag att lägga anbud. Danmark finansierar rent vatten i Ukraina. Båda kan vara nyttiga. De är inte samma sak.

Vem vinner, vem bär risken

De tydligaste vinnarna är spanska företag inom försvar, infrastruktur, transport, järnväg och energi, de sektorer som Cuerpo tog med till Kyiv (NV, El País). De får offentlig risktäckning som konkurrenter från länder med svagare exportkreditinstitut har svårt att matcha. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, EBRD, har visat att riskdelningsgarantier kan hålla utlåningen i gång under krigsförhållanden och möjliggöra finansiering på flera miljarder euro via ukrainska banker som annars hade kunnat frysa sin kreditgivning (EBRD). Det bevisar inte att Spaniens paket kommer att genomföras väl. Det visar att mekanismen kan fungera.

Spanska skattebetalare bär svansrisken: en kostnad som ligger utanför den omedelbara budgeteffekten tills en garanti måste infrias. Ju fler projekt som startas under pågående krig, desto större blir sannolikheten att något utlöser en utbetalning. Polens erfarenhet pekar på ytterligare en kostnad. Trots starkt offentligt stöd för att prioritera polska företag omfattade ett avtal bara tre bolag, även om över 3 000 hade visat intresse (Biznes Enter). Garantiburen återuppbyggnad tenderar att gynna stora, bankbara företag med erfarenhet av statligt stödd finansiering.

Ukraina behöver utländskt kapital och kunnande, och garantier kan få i gång verksamhet som kommersiella marknader annars skulle undvika. Men "stöd till Ukraina" och "stöd till spanska företag i Ukraina" är två olika ekonomiska realiteter under samma politiska etikett. Spanien har inte publicerat en fullständig redovisning av väntade garantiutfall, projektportföljen eller hur ukrainska företag ska delta som partner snarare än underleverantörer. Fram till dess mäter siffran 570 miljoner euro ambition, inte faktisk utfästelse.