15 GW solkraft fällde Spaniens elnät

Den 28 april 2025 klockan 12.33 föll Spaniens elsystem. Ungefär 15 GW produktion försvann på fem sekunder, motsvarande 60 procent av landets elförbrukning. Över 50 miljoner människor i Spanien och Portugal blev utan ström i upp till 16 timmar (Gridradar, ENTSO-E Final Report). Ett elnät som inte hade hunnit anpassas till den solkraft som kopplats in drog ned två länders elförsörjning på mindre än 20 sekunder.

Så går ett elnät sönder

Europas elnät drivs vid exakt 50 hertz. Det betyder att växelströmmen byter riktning 50 gånger per sekund. I konventionella kraftverk, som gas-, kärn- och vattenkraftverk, finns stora turbiner som roterar i takt med den frekvensen. Den tunga roterande massan fungerar som en stötdämpare: när något går fel ger trögheten systemet några sekunder att reagera.

Solpaneler har inga roterande delar. De gör om solljus till el via växelriktare, alltså elektronik som matar in elen i nätet. Dagen då strömavbrottet inträffade stod solkraften för 53 procent av Spaniens elproduktion (IEEE Spectrum). Systemet hade därmed mycket lite fysisk tröghet kvar.

ENTSO-E, den europeiska samarbetsorganisationen för systemoperatörer, pekade i sin slutrapport på något mer specifikt än låg tröghet: spänningsinstabilitet. Solanläggningar i södra Spanien var inställda på att automatiskt och proportionellt mata in eller ta upp reaktiv effekt, den del av elsystemet som håller spänningen stabil. När en anläggning började svänga förstärkte andra svängningen. Konventionella kraftverk som enligt avtal skulle stabilisera spänningen gjorde inte det; några bidrog i stället till motsatt effekt (REE Report).

Nätplanen som solkraften sprang ifrån

Spanien byggde ut omkring 8,8 GW ny förnybar el bara under 2025. Utbyggnaden koncentrerades till Andalusien, Extremadura och Kastilien-La Mancha, regioner med mycket sol men svaga ledningar mot förbrukningscentren i norr. Red Eléctrica, Spaniens systemoperatör, medgav senare att den faktiska solutbyggnaden i de tre regionerna låg 97–118 procent över antagandena i nätplanen för 2021–2026 (Voz Pópuli). Vid mitten av 2025 var 83,4 procent av nätets knutpunkter mättade, alltså fysiskt oförmögna att ta emot mer produktion (Alcircle).

Ministeriet gav tillstånd till anläggningarna. Systemoperatören skulle säkerställa att anslutningskapacitet fanns. Ingen av dem kontrollerade om den andra faktiskt hade gjort sitt arbete. Ett år senare har Spaniens tillsynsmyndighet CNMC öppnat 66 sanktionsärenden, men ännu inte fattat något slutligt beslut (Brussels Signal).

Ett europeiskt glapp mellan mål och ledningar

Spanien är ett extremt fall, men inte ett undantag från grundproblemet. EU har bindande mål för utbyggnaden av förnybar energi, 42,5 procent till 2030, men bara rådgivande mål för investeringar i elnät. Det finns ingen EU-lag som kräver att förstärkningar av nätet ska föregå, eller ens följa med, nya anslutningar av förnybar el (Clean Energy Wire).

EU-kommissionen bedömer att 584 miljarder euro behöver investeras i elnät till 2030. De faktiska investeringarna ligger på omkring 23 miljarder euro per år, mindre än hälften av den nivå som krävs (European Commission, Eurelectric). Tyskland visar vad glappet kostar i praktiken: systemoperatören lägger 2,7 miljarder euro per år på redispatch, ersättningar till kraftverk för att minska eller öka produktionen när nätet inte kan flytta elen dit den behövs. Bara 21 procent av de planerade 16 800 kilometerna nya transmissionsledningar är färdigbyggda (n-tv).

Vem betalar

Konsumenterna. Kostnader för flaskhalsar i elnätet hamnar direkt i nätavgifter och därmed i elräkningen. Spanska hushåll fick en ökning på 13,2 procent i reglerade elpriser året efter strömavbrottet, driven av akuta åtgärder för att stabilisera nätet (Infobae). Tysklands redispatchnota fördelas på elkunderna på samma sätt.

Vinnarna är tills vidare solkraftsutvecklare som anslöts tidigt, säkrade stöd och kunde lägga nätkostnaden på den gemensamma fakturan.

EU:s nätpaket från december 2025 snabbar på tillståndsprocesser för både förnybar el och elnät, men innehåller fortfarande ingen rättslig mekanism som kopplar takten i den ena utbyggnaden till beredskapen i den andra. Elva medlemsländer, som står för 80 procent av EU:s elproduktion, kommer att missa målet om 15 procents sammanlänkningsgrad till 2030 (Ember). Europas elomställning avgörs därför inte bara av hur snabbt ny produktion byggs, utan av om näten hinner bära den.