Spaniens EU-miljarder gav 0,2 %

Spanien har på fem år fått mer än 77 miljarder euro ur EU:s gemensamt finansierade återhämtningsfond. Enligt El Mundo, som hänvisar till en slutbedömning med stöd av EY, blev den spanska inkomsten per invånare till slut bara 0,2 procent högre än före programmet, medan de privata investeringarna låg 3 procent lägre (El Mundo). Det är inte bara en spansk fråga. Faciliteten för återhämtning och resiliens, RRF, finansierades med gemensam europeisk upplåning i en skala EU inte tidigare hade prövat. Den såldes in som ett verktyg för att förändra ekonomier, inte bara hålla dem flytande. När tidsfristen i augusti 2026 närmar sig kan Europa redovisa utbetalningar betydligt bättre än resultat.

Milstolpsmaskinen

RRF betalar ut pengar på ett annat sätt än äldre EU-fonder. I stället för att ersätta faktiska projektkostnader frigör EU-kommissionen medel när regeringar når överenskomna milstolpar, till exempel antar en lag eller skapar en myndighet, och mål, som att ansluta ett visst antal hushåll till bredband eller digitalisera offentliga tjänster. Tanken var att belöna resultat snarare än administration (Netherlands Court of Audit).

I praktiken visar modellen ofta att administrationen är klar långt innan den ekonomiska effekten går att se. En regering kan anta en reformlag och därmed bocka av en milstolpe utan att behöva visa att lönerna har stigit eller att företagen investerar mer. Europeiska revisionsrätten, EU:s oberoende kontrollorgan för unionens utgifter, har återkommande pekat på samma problem: kommissionen samlar inte in faktiska kostnader för enskilda RRF-åtgärder, även när regeringarna har uppgifterna (eucrim). Utbetalningar kan göras fullt ut även när regler för offentlig upphandling eller statsstöd har brutits, så länge milstolpen formellt är uppnådd (ECA). Det försvagar skyddet för skattebetalare och seriösa leverantörer, men stoppar inte pengaflödet.

Europaparlamentet konstaterade att bara 50 procent av de medel som betalats ut till regeringar i oktober 2023 faktiskt hade nått slutmottagarna i 15 av 22 granskade medlemsländer (European Parliament). Hälften av pengarna låg fortfarande någonstans mellan finansdepartementet och projektet.

Spaniens fall är inte tomt, men ofärdigt

Madrid beskriver fonden som en framgång: mer än 6 procent av BNP har mobiliserats, 338 milstolpar har uppnåtts och återhämtningen har varit snabb (Mineco, La Moncloa). IMF bekräftar också att de spanska offentliga investeringarna har ökat med 51,3 procent i reala termer sedan 2019 (IMF). Staten har alltså investerat.

Responsen från näringslivet har varit svagare. De privata investeringarna ökade bara med 8,5 procent under samma period (IMF, European Commission). Privat FoU ligger på 0,84 procent av BNP, långt under EU-genomsnittet på 1,49 procent (European Commission). En fjärdedel av Spaniens RRF-medel mellan 2020 och 2024 gick till löpande utgifter snarare än kapitalinvesteringar (SEFO Funcas). Löpande utgifter håller verksamheter i gång i dag. Kapitalinvesteringar är det som höjer produktionsförmågan i morgon. Om fonden skulle förändra ekonomin gick för mycket till drift.

Fördelningen väcker också frågor. Stora företag utgjorde bara 1,4 procent av mottagarna men fick nästan 30 procent av resurserna (BBVA Research). Småföretagen, som sysselsätter de flesta spanjorer, fick mindre tillgång.

Därför påverkar detta Europas nästa lånedebatt

Spanien är inte ensamt. I Italien, som har EU:s största nationella plan på 194,4 miljarder euro, motsvarade helt färdigställda offentliga arbeten bara omkring 6 procent av det totala värdet vid utgången av 2025 (Il Sicilia). Problemet är europeiskt.

Spaniens ekonomiminister driver redan på för en permanent modell för gemensam EU-upplåning. Den politiska frågan är om kreditgivarländerna accepterar det. I Tyskland varnar förbundsdagens budgetutskott för högre EU-avgifter, med en möjlig merkostnad på omkring 27,5 miljarder euro per år (FAZ). Den nederländska revisionsrätten skriver samtidigt att Nederländerna självt har "bara begränsad förståelse för relationen mellan resultat och kostnader" i sin egen återhämtningsplan (Netherlands Court of Audit).

EU-kommissionens egen mer grundliga utvärdering väntas först 2028 (European Commission). Men debatten om permanent EU-upplåning pågår redan, innan underlaget finns. Den första RRF byggde en maskin för utbetalningar. Europa har ännu inte visat att den också blev en maskin för investeringar.