Starship når omloppsbana trots motorstopp

Den 28 september nådde SpaceX:s Starship för första gången omloppsbana runt jorden och placerade ut 26 Starlink-satelliter, trots att en motor stängdes av tidigt under uppstigningen (CNN, SpacePolicyOnline). Flygledningen bedömde att farkosten kunde fortsätta, men avslutade flygningen flera timmar tidigare än planerat. Omloppsbana är en förutsättning för framtida uppdrag med Starship, från satellituppskjutningar till tankning av en månlandare.

Därför är omloppsbanan viktig

Att nå rymden och att stanna kvar där är två olika saker. Kastar man en boll tillräckligt högt kommer den över staketet, men faller ändå tillbaka. En farkost stannar i omloppsbana genom att färdas så snabbt i sidled att den faller runt jorden. Medan den faller kröker sig jordytan undan i samma takt.

Starships övre steg hade inte nått omloppsbana tidigare. Tidigare testflygningar följde banor som förde farkosten tillbaka mot jorden. I den här flygningen skulle ytterligare en motortändning i rymden föra den hela vägen in i omloppsbana (SpacePolicyOnline). Det är den sista accelerationen som gör en hög båge till ett varv runt jorden.

Beslutet att fortsätta flygningen

Den sista accelerationen måste komma från Starships egna motorer. Därför spelade motorstoppet under uppstigningen roll. Starship har tre Raptor-motorer anpassade för vakuum, alltså för rymdens nästan tomma luft. En av dem stängdes av tidigt under stigningen (Aerospace America). Vi rapporterade om motorstoppet på uppskjutningsdagen (To Brief).

Först sade programledaren för webbsändningen att teamet inte hade bestämt sig för om de skulle försöka nå omloppsbana. Flygledningen bedömde sedan de återstående motorerna och gav klartecken för motortändningen ungefär 25 minuter efter uppskjutningen (Reuters). Det liknar en pilot som förlorar en motor, kontrollerar de andra och bedömer att planet ändå kan nå sin destination.

Farkosten släppte ut alla 26 satelliter, tände en motor för att lämna omloppsbanan och slog ned i norra Stilla havet cirka 3 timmar och 9 minuter efter uppskjutningen. Planen var en flygning på nästan tio timmar och sex varv runt jorden (NPR). SpaceX sade att bolaget begränsade tiden i omloppsbana ”för att ta det säkra före det osäkra”, men har inte uppgett varför motorn stängdes av (Aerospace America). Ingen av raketens två delar skulle bärgas. Nedslagen i havet ingick därför i planen och var inte misslyckade försök att fånga in dem.

Satelliterna kräver också en försiktig tolkning. SpaceX sade att bolaget fick kontakt med var och en, och Elon Musk beskrev dem separat som ”operating nominally”, alltså att de fungerade som väntat (SpaceX, Musk på X). Det är bolagets uppgifter om utplaceringen och satelliternas inledande funktion. Innan de väntas kunna hantera kundernas internettrafik ska de kontrolleras och höja sina omloppsbanor (XenoSpectrum). I det tillgängliga underlaget finns ingen bekräftelse på att satelliterna har tagits i drift.

Månresan kräver tankning

NASA:s intresse för Starship är konkret, men indirekt. Myndigheten har valt en Starship-baserad månlandare för återresan till månen. En så stor farkost förbrukar en stor del av sitt bränsle bara på vägen till omloppsbana. För att ta sig vidare måste den tankas i rymden, ungefär som militärflygplan möter ett tankflygplan under långa uppdrag.

Tankningen är omfattande. I en rapport från mars 2026 beskrev NASA:s generalinspektör en plan som kräver mer än tio tankflygningar för att fylla en bränsledepå i omloppsbana innan månlandaren ger sig av (NASA OIG). Flygning 14 dockade inte med någon annan farkost och flyttade inget bränsle. Den visade det första steget i kedjan: varje tankfarkost måste nå omloppsbana innan den kan leverera bränsle. Det steget fungerade trots motorstoppet.

Tankningsplanen bygger på att farkoster kan stanna i omloppsbana i timmar eller längre, mötas och föra över bränsle. Den förkortade flygningen visade inte att Starship klarar detta. Farkosten placerade ut satelliter i omloppsbana efter ett motorstopp, men demonstrerade inte långvarig drift där.