Sverige köper franska fregatter

Sverige har bekräftat sin största försvarsbeställning sedan Jas Gripen: fyra fregatter från franska Naval Group för omkring 40 miljarder kronor, motsvarande cirka 3,5 miljarder euro. Affären skapar en flotta på 13 likadana örlogsfartyg i tre Nato-mariner. Den slöts bilateralt och gick vid sidan av de EU-ramar för försvarsupphandling som Bryssel har byggt upp under flera år.

Erbjudandet som ingen kunde matcha

Statsminister Ulf Kristersson meddelade affären den 19 maj. Naval Group slog brittiska Babcock, som samarbetade med svenska Saab, och spanska Navantia. Försvarsminister Pål Jonson pekade på leveranstid, beprövad teknik och kostnadsdelning med Frankrike och Grekland, som redan använder samma fartygstyp (Theatrum Belli).

FDI-fregatten är redan i drift. Frankrike tog sitt första fartyg i tjänst i oktober 2025, och Grekland tog emot HS Kimon i december 2025. Ingen av konkurrenterna kunde erbjuda ett fartyg som svenska bedömare kunde gå ombord på och granska till sjöss. Naval Group förstärkte budet genom att erbjuda sig att styra om skrov från den franska flottans egen produktionslinje för att klara Sveriges leveransmål 2030 (Forum Militaire).

Den flexibiliteten hänger ihop med ägandet. Franska staten är majoritetsägare i Naval Group. En börsnoterad konkurrent som Babcock, som redan hanterar stora kostnadsöverskridanden i Type 31-fregatten för Royal Navy, har svårare att matcha ett statsstött bolag som kan låta den egna flottans tidtabell flyttas för att vinna en exportaffär.

Macrons suveränitetsargument

President Emmanuel Macron beskrev försäljningen som ett bevis på "ett starkt och suveränt Europa inom Nato" (Économie Matin). Han gjorde en fransk bilateral vapenaffär till ett argument för europeisk strategisk autonomi. I praktiken sålde ett statligt uppbackat bolag franskdesignade örlogsfartyg, med produktionsprioriteringar som avgörs i Paris.

EU:s gemensamma upphandlingsfond EDIP, European Defence Industrial Programme, spelade ingen roll. Programmet, som antogs i december 2025, ska få medlemsländer att köpa försvarsmateriel tillsammans. Den första finansieringsrundan gäller dock mindre system som drönare och ammunition. Fregatter ligger långt över vad programmet kan bära. Sverige gick bilateralt därför att den vägen gav leverans.

Med den svenska ordern nådde Naval Groups orderbok 32 miljarder euro vid utgången av 2025, och FDI-plattformen omfattar nu 13 fregatter i tre länder (Le JDD, Theatrum Belli).

Det franska navet

FDI-kretsen skapar gränsöverskridande industrijobb. Grekiska varv i Salamis har byggt skrovsektioner för både grekiska och franska fregatter. Sverige ska montera Saab-vapen på franska skrov, däribland sjömålsroboten RBS15 och Giraffe-radar. Men modellen är tydlig: Frankrike utformar plattformen, styr produktionsplanen och äger de immateriella rättigheterna. Partnerländerna bidrar med komponenter.

Italiens frånvaro säger också något. Fincantieri lade inget bud. Det gemensamma bolaget med Naval Group, Naviris, har inte infriat förväntningarna; en fransk amiral beskrev det i början av 2026 som ett projekt som "inte levt upp till förväntningarna" (Forum Militaire).

Bryssel vill se gemensam upphandling: länder som samlar efterfrågan och delar industriella vinster över unionen. I stället växer ett franskstyrt nätverk fram. Det håller försvarsutgifterna inom EU, men samlar designmakt och strategiskt inflytande i Paris.

Danmark uppges överväga ett eget fregattköp. Tretton fartyg i tre mariner skapar redan tyngd genom gemensamma reservdelar, utbildningssystem och uppgraderingscykler. Varje ny köpare gör nästa mer sannolik. För Köpenhamn blir frågan om man går in i ett europeiskt försvarsprogram eller i ett franskt industriblock. Svaret kan vara att skillnaden håller på att försvinna.