Sverige ger försvaret snabbare teknikspår

I Ukraina kan en drönare slås ut av en ny rysk signal för elektronisk krigföring, alltså riktad radiostörning som bryter kontakten mellan operatör och farkost. Förbandet rapporterar felet. Ingenjörer ändrar mjukvaran så att drönaren byter frekvens. Efter några dagar fungerar nästa insats. Den typen av återkoppling, från problem till lösning och tillbaka ut i fält, går snabbare än vad fredstida försvarssystem normalt är byggda för (Ifri). Europeiska försvarsmakter mäter fortfarande ofta materielanskaffning i år. Sverige har nu gett Försvarsmakten i uppdrag att minska det avståndet.

Försvarsmakten får huvudansvaret

Den 20 juli gav regeringen Försvarsmakten ansvar för en ny samlad funktion för försvarsinnovation. Uppdraget är att koppla ihop förbandens behov med företag och forskare som kan ta fram lösningar. Arbetet ska ske med stöd av Försvarets materielverk, FMV, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Vinnova, den statliga myndigheten för civil innovationsfinansiering. En skriftlig redovisning ska lämnas senast 1 november 2026 (regeringen).

Generallöjtnant Carl-Johan Edström, chef för försvarsstaben, formulerade logiken rakt: den som snabbast upptäcker ett problem, bygger en lösning och får ut den till stridande förband får övertaget (Aftonbladet).

Försök pågår redan. Vid Strilab i Stockholm arbetar soldater och civilingenjörsstudenter i små grupper under fem veckor, med stöd av handledare från Harvard Business School och Silicon Valley, för att ta fram verktyg som kan vara användbara redan till hösten (Sveriges Radio). FMV:s innovationsutmaningar har som mål att föra förslag från idé till tillverkningsberedskap på 12 månader (Nordic Defence Sector).

Därför tar vapenköp tid

En civil drönare kan vara en smart prototyp. Ett militärt system måste fungera efter att ha skakats runt i ett pansarfordon, störts av fientliga radiosignaler, lagats i fält av en trött besättning i kallt regn och därefter kunna kommunicera med allierade system inom Nato. Varje sådant krav tar tid, och skälen är praktiska snarare än byråkratiska påhitt (Ifri).

Sedan kommer regelverket. Upphandlande myndigheter beskriver ofta ett framtida idealsystem i kravspecifikationen, exempelvis en hel drönarfamilj med alla tänkbara förmågor, när ett förband i praktiken behöver en störningsresistent quadcopter nästa månad. Konkurrensutsättning, revisionsspår och exportkontroller lägger till ytterligare månader. Skalan är ett eget problem: en liten grupp kan improvisera fram en drönare, men tusentals system kräver leverantörskedjor, kvalitetskontroll, reservdelar och utbildningsmanualer (MWI). Sveriges egen exportkreditmyndighet har konstaterat att landet är starkt på uppfinningar men betydligt svagare på att omsätta idéer i industriell produktion (EKN).

Länderna angriper olika delar av kedjan

Sverige är inte ensamt. Danmark har startat ett samarbete mellan Försvarets underrättelsetjänst, Danmarks tekniska universitet DTU och industrin för att göra underrättelsebehov till strukturerade teknikförsök (DTU). Tyskland reformerar sina prisregler för försvarsupphandling, eftersom dagens modell, där staten ersätter företagens kostnader plus en avtalad vinstmarginal, gynnar stora etablerade leverantörer och gör det svårare för mindre drönar- och AI-bolag att komma in (Handelsblatt). På EU-nivå vill kommissionen genom agendan Defence Readiness 2030 förenkla upphandlingsregler och snabba på tillstånd för försvarsinfrastruktur (EU-kommissionen).

Bedömningen börjar bli gemensam i Europa: större anslag ger inte automatiskt militär förmåga. Staten måste också kunna definiera behoven, testa tekniken, köpa snabbt och skala upp produktionen innan hotbilden hinner ändras.

Vad som avgör

Sverige har inte löst problemet. Regeringen har däremot placerat ansvaret, vilket spelar roll eftersom splittrat ansvar i sig är en flaskhals. Förbanden förstår hotet, startupbolagen sitter på delar av tekniken, upphandlingsmyndigheterna kontrollerar budgeten och ingen har hittills ägt hela kedjan. Uppdraget anger ännu inte budgetmakt, undantag från upphandlingslagstiftning eller produktionskontrakt (regeringen).

Prövningen det kommande året blir praktisk. Kan operativa problem nå ingenjörerna snabbare? Kan prototyper leda till upphandlingsbeslut på månader i stället för år? Kan testade system nå soldaterna innan slagfältet redan har förändrats? Ukraina har visat att hastigheten är möjlig. Sverige prövar om den kan byggas in i ett system som samtidigt måste klara offentlig finansiering, juridisk granskning och Natodisciplin.