Sverige testar militär elektronik mot EMP

Föreställ dig en vintermorgon då strömmen försvinner. Ingen storm, ingen explosion. I värsta fall slocknar sjukhusens övervakningsskärmar, trafikljusen fastnar och mobilnäten går ned. Orsaken är en kort men kraftig elektromagnetisk puls som trycker in för hög spänning i ledningar som aldrig byggdes för att skyddas mot den.

Enligt SVT bedömer svenska civilförsvarsmyndigheter att Sverige har mycket begränsat skydd mot vapen som använder elektromagnetiska pulser, EMP. Försvarsmakten testar nu utrustning för att se vad som faktiskt klarar en sådan belastning. På den civila sidan finns inget motsvarande program.

Oron handlar mindre om en enskild katastrofexplosion än om att moderna samhällen har gjort nästan alla vardagsfunktioner beroende av elektronik som sällan har prövats mot extrema elektromagnetiska störningar.

En snabb elektrisk stöt

EMP kan beskrivas som en plötslig spänningspuls som pressas in i allt som fungerar som en antenn. Kraftledningar, telekablar och kretskort kan samla upp energin. En mobiltelefon på nattduksbordet kanske startar om. Ett nationellt elnät, där hundratals kilometer transmissionsledning fungerar som en enorm antenn, löper en helt annan risk.

Hoten ser olika ut. En kärnvapenutlöst EMP skulle kunna påverka mycket stora områden, men förutsätter kärnvapenkrig. Icke-nukleära mikrovågsvapen finns redan: Thales marknadsför ett system mot drönare kallat THUNDERSHIELD, även om öppna uppgifter pekar på lokala effekter snarare än samhällskollaps över en kontinent.

Solstormar är en annan variant av samma grundproblem. Kraftig solaktivitet kan driva farliga strömmar genom långa kraftledningar; NOAA följer sådana händelser som operativa risker för elnät och navigation. Cyberattacker och fysisk sabotage kan slå ut samma tjänster utan någon avancerad fysik. Den gemensamma nämnaren är beroendet: system som bygger på långa kablar och tätt sammanlänkad digital infrastruktur får många vägar in för oönskad energi. NIST tar upp EMP-skydd i sin katalog över federala säkerhetskontroller, vid sidan av brand och översvämning.

Ansvarskedjan byggs om

Sverige testar inte bara apparater. Staten håller också på att bygga om ansvarskedjan för lägen där civila system slutar fungera. Den nya myndigheten för civilt försvar, MCF, utvecklar förmåga för befolkningsskydd, medan en regeringsproposition från juli 2026 behandlar vem som faktiskt ska bemanna det civila försvaret i en kris. Nya resilienslagar och en överföring av cyberansvar mellan myndigheter håller fortfarande på att sättas ihop.

Samma sårbarhet syns i Europa, men under olika rubriker. ZEIT har rapporterat att Tyskland planerade en sårbarhetsanalys för nukleär EMP. Nederländska TNO varnar för att nästan alla vitala processer är digitaliserade och att det finns "knappt några reservlösningar", medan Nederländernas cybersäkerhetsråd kräver brådskande åtgärder för att hålla telekomsystem i gång vid störningar. Finland har valt en hårdare linje i sin lagstiftning om kritisk infrastruktur: alla samhällskritiska aktörer ska identifieras, riskbedömningar ska göras och störningar rapporteras. Finland nämner knappt EMP, men angriper samma svaghet: digitala system behöver tydliga ägare, prövade planer och fungerande reservvägar när elektroniken fallerar.

Skyddet ser ut som underhåll

ENTSO-E:s rapport om elnätsstabilitet från juli 2026 beskriver den europeiska nätrisken som kaskadfel, där en komponent som kopplas bort utlöser nästa fel i kedjan. En transformator behöver inte förstöras. Det kan räcka att system löser ut och tappar telemetri, alltså de realtidsdata som visar operatörerna vad som händer i nätet, för att en ordnad återstart ska bli mycket svårare.

Det verkliga skyddet är föga spektakulärt: överspänningsskydd som tar upp spänningsspikar, filter vid varje punkt där kablar går in i en byggnad, skärmade kapslingar, reservdelar, alternativa kommunikationsvägar och regelbundna övningar. En Faradays bur, en sluten metallkapsling som blockerar elektromagnetisk energi, skyddar det som finns inuti. Men varje kabel eller antenn som förs in på en anläggning blir också en ingång för oönskad energi och behöver därför ett eget filter (NIST SP 800-53).

Arbetet är dyrt, syns inte när det fungerar och konkurrerar med mer akuta budgetbehov. Kostnaderna hamnar hos sjukhus, nätoperatörer, telekombolag och kommuner. Därför skjuts investeringarna ofta framåt.

Försvarsmaktens tester är viktiga därför att de gör teorin mätbar: klarar den här radion belastningen eller inte? För varje europeiskt sjukhus och varje elnätsoperatör är den praktiska frågan densamma: om någon vet vad som slutar fungera först, om personalen har övat på det och om det finns en plan för den dag skärmarna blir svarta.