Svensk drönare går före skyddsräcken

Vid ett industritest i Karlskoga upptäckte programvara ombord på en mindre drönare flera typer av mål, valde ett enligt uppdragsregler som människor hade fastställt och inledde en autonom inflygning. Enligt utvecklarna genomfördes förloppet lokalt, utan extern databehandling eller en kontinuerlig kommunikationslänk. Ingen operatör styrde det slutliga valet.

Demonstrationen i januari var en del av ALMA, projektet Affordable Loitering Modular Ammunition som leds av BAE Systems Bofors. Det svenska AI-bolaget Scaleout, en avknoppning från Uppsala universitet, stod för maskininlärningsprogramvaran. Expando AB och Airolit levererade drönarplattformen. Totalt deltog omkring 20 företag i det större arrangemanget Winter Demo 2026.

Det Scaleout visade var avgränsat: en tränad igenkänningsmodell ombord på luftfarkosten upptäckte, klassificerade och prioriterade objekt på marken. Därefter styrde systemet mot det objekt som de mänskligt formulerade rangordningsreglerna hade gett högst prioritet.

Därför förändrar lokal databehandling förutsättningarna

De flesta militära drönare fungerar fortfarande genom att videobilder skickas till en operatör på avstånd. Operatören följer bilderna, identifierar mål och godkänner insatsen. Modellen kräver en snabb och obruten dataförbindelse mellan luftfarkosten och ledningsplatsen.

I ALMA sker bildanalysen ombord. Scaleouts tekniska beskrivning av det bredare utvecklingsarbetet beskriver hur kameror fångar omgivningen, hur en kompakt igenkänningsmodell upptäcker och klassificerar objekt, hur spårningsprogramvara följer dem mellan videobilder och hur rangordningsregler väljer ett prioriterat mål. Allt körs på en liten processor ombord, inte på en extern server.

Det undanröjer en sårbarhet: en motståndare kan inte stoppa igenkänningsprogramvaran genom att störa kommunikationslänken. Demonstrationen prövade däremot inte hur systemet klarar annan störning, exempelvis mot sensorer eller navigering. Lokal databehandling väcker också en fråga som utvecklarna ännu inte har besvarat offentligt: vilken kontroll har operatören när kommunikationen är begränsad? Det har inte redovisats om systemet har förinställda avbrytningsvillkor, reservlänkar eller andra skydd.

Vad testet visade – och vad det inte visade

Underlaget består av en industridemonstration på en svensk testanläggning, inte av ett oberoende jämförelsetest eller ett militärt godkännandeprov. Ingen offentlig källa har redovisat hur träffsäkert modellen identifierar mål, hur den fungerar i rök, damm och kamouflage eller när civila och militära fordon blandas. Inte heller är det känt hur snabbt den fattar beslut. Skillnaden mellan en kontrollerad testplats med kända fordonstyper och verklighetens tvetydiga situationer är just den punkt där målangivelsesystem ställs inför sina svåraste prövningar (NIST AI risk framework).

Det är också oklart om testet genomfördes med en skarp stridsdel, en inert last eller en simulerad insats. Andrahandsrapportering beskriver en sprängladdning riktad mot ett pansarfordon, men Scaleouts egna redogörelser preciserar inte detta.

Ingen källa har uppgett att systemet har tagits i bruk av Sveriges försvarsmakt eller någon Natoförband. I en forskningspost hos Vinnova beskrivs Scaleouts närliggande arbete som pågående forskning och utveckling, inte som en upphandling.

Vem måste ge nästa besked?

Demonstrationen flyttade valet av objekt och den inledande inflygningen till luftfarkosten, under regler som människor hade fastställt. Det är ett konkret tekniskt resultat. Det visar däremot inte i sig att ett fungerande vapen har utvecklats eller att meningsfull mänsklig kontroll finns kvar när programvaran lokalt fattar beslut om målangivelse.

Om konfigurationen skulle tas i bruk som vapen måste Sverige enligt Tilläggsprotokoll I, artikel 36 pröva om det kan användas lagligt. Bedömningen ska omfatta sensorer, igenkänningens träffsäkerhet, olika felmoder och vilken faktisk kontroll operatören behåller. EU:s AI-förordning undantar rent militära system. Internationella samtal om autonoma vapen har lett till principer, men inget bindande avtal som definierar tillräcklig mänsklig kontroll.

Utvecklarna måste redovisa träffsäkerhet, andelen falska positiva resultat och vilka möjligheter operatören faktiskt har att ingripa. En framtida svensk köpare eller vapenprövande myndighet måste bedöma om kontrollmekanismerna är tillräckliga. Tills dess visar testet i Karlskoga vad programvara ombord kan välja ut, inte vad den bör anförtros att bekämpa.