Trump saknar avtal om Grönland

Donald Trump meddelade den 18 september att USA hade säkrat ”permanent kontroll över säkerheten och alla andra behov” på Grönland (Politico). Danmark och Grönland uppgav att en politisk överenskommelse hade nåtts, men att det ännu inte fanns någon bindande text. Ett undertecknande väntas vid FN:s generalförsamling, varefter parlamenten i Köpenhamn och Nuuk ska rösta (Reuters). Fyra dagar senare har ingen undertecknad text eller några rättsligt bindande villkor offentliggjorts. Frågan är om Washington faktiskt har fått befogenheter som USA inte redan hade.

Vad Washington redan har

Svaret börjar med försvarsavtalet mellan USA och Danmark från 1951, som förhandlades fram inom Nato. Avtalet ger redan USA omfattande militära befogenheter på Grönland: rätt att bygga och driva anläggningar, stationera trupper och utrustning samt kontrollera landningar och förflytta sig fritt över ön landvägen, till sjöss och i luften (US Government treaty scan, Avalon Project). Avtalet gäller så länge Natos grundfördrag gäller. En uppdatering från 2004 gav Grönlands regering rätt till samråd, men lämnade USA:s grundläggande tillträde oförändrat (US State Department).

Peter Viggo Jakobsen, forskare vid den danska försvarsakademin, gjorde den skarpaste bedömningen: tillkännagivandet verkade inte förändra USA:s militära rättigheter i någon större utsträckning, eftersom det befintliga regelverket redan gav landet mycket stort handlingsutrymme (Ilta-Sanomat). USA:s minskade närvaro efter kalla kriget berodde i stor utsträckning på beslut i Washington, inte på danska begränsningar.

Vad Trump nu hävdar – och vad som saknas

Enligt en anonym tjänsteman vid USA:s utrikesdepartement omfattar de uppgivna nya villkoren amerikansk befogenhet utan angivet slutdatum, rätt att stoppa baser och trupper från motståndarländer samt inflytande över känsliga utländska investeringar (NBC News). Trump har också sagt att verksamhet från länder utanför Nato inte får förekomma utan ett skriftligt amerikanskt godkännande. Den enda beskrivningen av överenskommelsens innehåll är detta obekräftade uttalande från en tjänsteman.

Om uppgifterna stämmer skulle bestämmelserna på en avgörande punkt gå längre än 1951 års avtal: USA:s befogenheter skulle utvidgas från militära operationer till Grönlands ekonomiska förbindelser. Det befintliga avtalet reglerar försvarsområden. En amerikansk rätt att stoppa utländska investeringar skulle däremot omfatta områden som Grönland själv styr över, däribland mineralresurser och infrastruktur.

Ingen verkställande klausul har offentliggjorts som bekräftar detta.

Vem fattar besluten

Danmarks statsminister Mette Frederiksen och Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen har båda sagt att överenskommelsen bevarar dansk suveränitet och grönländskt självbestämmande (The Guardian, Reuters). För att omsätta försäkringarna i lag krävs två separata godkännanden. Enligt den danska grundlagen kräver fördrag som skapar skyldigheter eller medför utgifter samtycke från Folketinget, Danmarks parlament (Danish Constitution). Grönlands självstyrelselag från 2009 lämnar försvaret hos Köpenhamn, men kräver att Grönland ”involveras” i utrikespolitiska frågor som särskilt berör landet (Greenland Self-Government Act).

Grönlands ställning innebär inget formellt veto mot själva fördraget. Men om överenskommelsen berör mineralrättigheter, miljöregler eller infrastrukturplanering handlar det om områden som Grönland redan styr över genom sitt självstyre. Köpenhamn kan inte avstå från dessa befogenheter utan grönländskt samtycke.

Vad det betyder för Europa

Två veckor före Trumps tillkännagivande besökte kommissionsordförande Ursula von der Leyen Nuuk med ett paket på 200 miljoner euro för infrastruktur, uppkoppling och kritiska råvaror (EU Sustainable Energy Week, EU Perspectives). Bryssel bygger partnerskap som kan ge EU inflytande över arktiska resurser och leveranskedjor. Grönland lämnade Europeiska gemenskapen 1985, men EU finansierar ön genom systemet för utomeuropeiska länder och territorier, och grönlänningarna är danska medborgare.

Det europeiska intresset är begränsat men konkret. Om den opublicerade överenskommelsen ger Washington rätt att granska eller stoppa investeringar på Grönland kan den begränsa EU-finansierade projekt och europeiska företag inom områden som Grönland annars styr över. Det är den klausulen texten måste ge svar på – och ingen utanför förhandlingsrummet har sett den.

Inget offentliggjort dokument ger Washington permanent kontroll över Grönland. Ett konfidentiellt utkast kan finnas, men tre regeringar är nu skyldiga allmänheten att visa de klausuler som ska klargöra vad som har förändrats och vem som kan stoppa det.