Turkiet bestrider Cyperns kabelundersökning och grekisk övning

Den 16 oktober svarade Turkiet på två sjösäkerhetsvarningar med motnotiser från sin station i Antalya (Politis). Ingen av varningarna gäller Great Sea Interconnector, den EU-stödda elkabel som ska länka samman Grekland och Cypern. Projektets nästa beslut ligger hos grekiska och cypriotiska myndigheter.

Två varningar, två turkiska svar

Den cypriotiska varningen, MA37-302/26, aviserar att fartyget Kobi Ruegg ska undersöka havsbottnen inför ett datakabelsystem mellan 21 oktober och 2 november (SeaLagom). Det handlar om ett telekomprojekt, inte om elkabeln.

I sin motnotis, 1020/26, hänvisade Turkiet till varningen, hävdade att området ligger på landets kontinentalsockel och ifrågasatte Larnacas rätt att över huvud taget sända ut varningar (Naftemporiki). Kontinentalsockeln är havsbottnen som fortsätter ut från ett lands kust. Där har landet ensamrätt att undersöka naturresurser. Ankara åberopar den för att hävda inflytande över undersökningar på havsbottnen.

Ett anspråk på havsbottnen avgör dock inte vilken station som utfärdar säkerhetsvarningar till fartyg som passerar. Enligt Naftemporiki pekade den turkiska notisen inte ut fartyget, föreslog ingen annan rutt och uppmanade ingen att lämna området.

Den grekiska varningen, utfärdad från Heraklion, gällde en marinövning söder om Kastellorizo den 19 oktober. Turkiets motnotis 1018/26 upprepade tiderna och områdena och ändrade bara uppgiften om vilken station som var behörig: Antalya i stället för Heraklion (To Vima).

Vad en motnotis kan och inte kan göra

Meddelandena är NAVTEX, standardiserade radiosändningar som varnar fartyg för exempelvis övningar eller undersökningar. Sändningsområdena är tekniska arrangemang för att nå fartygen, inte kartor över suveränitetsgränser (IMO). En motnotis upphäver inget, ger inget tillstånd och drar ingen gräns. Den registrerar ett anspråk.

Ankaras anspråk gäller själva området där den cypriotiska undersökningen ska göras, så tvisten handlar om mer än radiosändningar. Notiserna visar konkret att Turkiet ifrågasätter Greklands och Cyperns rätt att utfärda varningarna, utan att uppmana något fartyg att lämna området.

Parterna utgår från olika rättsliga ramar. Grekland och Cypern har anslutit sig till FN:s havsrättskonvention, det globala avtal som anger hur havsområden regleras. Turkiet har inte gjort det (UN Treaty Collection). Aten anser att även öar ger fulla havszoner. I ett brev till FN hävdade Ankara att öar utanför den turkiska kusten ska tillmätas mindre betydelse och att Cypern inte får agera utan turkcypriotiskt samtycke (UN letter).

Elkabeln väntar på beslut i Aten och Nicosia

Great Sea Interconnector ska bryta Cyperns elnätsisolering. I ett dokument från 2025 angav EU-kommissionen ett EU-stöd på 645,2 miljoner euro till arbetena (EUR-Lex).

Fartyget som ska undersöka sträckningen är ett annat: franskflaggade Abeille Marengo. Den 14 oktober publicerade grekiska kustbevakningen en ansökan om undantag för att fartyget ska få användas (Hellenic Coast Guard). Den offentliga dokumentationen visar att ansökan lämnats in, men inte att den har avgjorts.

Nästa steg på Cypern ligger hos landets myndigheter. Energiminister Michalis Damianos sade att han väntade sig en varning om undersökningsarbetet för elkabeln inom två till tre veckor och kopplade en cypriotisk utbetalning på 25 miljoner euro till att varningen utfärdas (Politis).

Projektet har tidigare mött turkiska invändningar. År 2024 slutförde undersökningsfartyget Ievoli Relume sitt planerade arbete mellan de grekiska öarna Kasos och Karpathos trots invändningarna (ADMIE). Arbetet gällde en del av sträckningen mellan två grekiska öar och säger lite om hur arbetet skulle gå närmare Cypern.

Turkiets notiser den här veckan förde fram två invändningar: mot vem som får utfärda varningar i de här vattnen och mot en datakabelundersökning på havsbotten som Ankara gör anspråk på. De uppmanade inget fartyg att lämna området. Elkabelns nästa dokumenterade steg, ett grekiskt undantag och en cypriotisk varning för undersökningsarbetet, ligger hos Aten och Nicosia. Sändningarna visar inte hur Turkiet skulle agera när ett fartyg faktiskt arbetar till havs. Att beskriva ordväxlingen som en konflikt om den EU-finansierade elkabeln kopplar EU-medel till en tvist som gäller en kommersiell datakabel.