Turkiet vill in i EU:s försvarsfond

EU:s utrikeschef Kaja Kallas och höga tjänstemän med ansvar för utvidgning och migration reste till Ankara den 30 juni för samtal med Turkiets utrikesminister Hakan Fidan om handel, migration, visum och säkerhet. Samma vecka sköt FN-sändebudet María Ángela Holguín upp sitt Brysselmöte om Cypern till efter Natotoppmötet. Sambandet är tydligt: Turkiet använder sin återkomst till samtalen om en Cypernlösning som hävstång i flera EU-frågor, samtidigt som medlemsländerna är oense om hur mycket av den hävstången de ska acceptera.

Ankaras kravlista

Turkiet har samlat flera krav i samma förhandling. Diplomatiska källor uppger att Fidan drev på för att de restriktiva åtgärderna från 2019 ska lyftas, alltså sanktioner kopplade till Turkiets omstridda gas- och oljeprospektering utanför Cypern. Han begärde också ett formellt partnerskapsråd mellan EU och Turkiet, samtal om en uppgradering av tullunionen och viseringsliberalisering (Hurriyet Daily News). Det gemensamma officiella uttalandet bekräftade diskussioner om modernisering av tullunionen, dialog om viseringsliberalisering, gränsförvaltning, energi och nya högnivåsamtal före årets slut (MFA Türkiye).

President Recep Tayyip Erdoğan lade till den politiskt mest laddade punkten: att Turkiet ska släppas in i europeiska försvarsinitiativ, däribland SAFE, EU:s nya försvarsinstrument på 150 miljarder euro (Marine & Océans/AFP, Council). Tillgång till EU-stödd försvarsfinansiering är den känsligaste frågan. Den skulle styra europeiska pengar till ett land utanför unionen och dess försvarsindustri. Eftersom försvarsbeslut i rådet kräver enhällighet kan varje enskild EU-regering stoppa upplägget.

De olika frågorna låses upp på olika sätt. En modernisering av tullunionen kräver ett förhandlingsmandat från rådet. EU-kommissionen lade fram ett sådant förslag 2016, men rådet har aldrig antagit det (EU trade policy). Visumfrihet beror på om Turkiet uppfyller villkor som sattes upp för flera år sedan (Commission). Tekniska dialoger om migration och handel kan däremot återupptas med betydligt mindre friktion.

Vem kan blockera vad?

Cypern och Grekland vill att varje del av EU:s relation till Turkiet ska villkoras av framsteg i Cypernfrågan. Cyperns president Nikos Christodoulides och Europeiska rådets ordförande António Costa har enats om att relationen mellan EU och Turkiet inte kan utvecklas frikopplat från Cypern (Cyprus Mail). Greklands biträdande utrikesminister Tasos Chatzivasileiou formulerade den röda linjen: ett land som upprätthåller ett casus belli, alltså ett stående hot om krig över grekiskt territorialvatten, och som ockuperar en del av ett EU-lands territorium ska inte få tillgång till EU:s försvarsfinansiering (Proto Thema). Premiärminister Kyriakos Mitsotakis har betonat den "absoluta samordningen" mellan Aten och Nicosia (Newsit).

Deras inflytande är verkligt, men ojämnt fördelat. I frågor om tullunionen och tillgång till försvarsfinansiering kan Aten och Nicosia blockera beslut i rådet. När det gäller visumhantering, handelsdialog och migrationssamarbete kan de inte stänga varje kanal.

Det är i detta utrymme som andra huvudstäder agerar. Inför Ankarabesöket beskrev Kallas Turkiet som "en nyckelpartner för säkerhet, migration och energi" (Euronews). Italiens Giorgia Meloni diskuterade migration och Libyen med Erdoğan före Natotoppmötet, och italienska uppgifter pekar på att Rom föredrar flexibla arrangemang framför hårda tidsgränser kopplade till Cypern (Il Tempo). Bulgarien, vars gräns mot Turkiet blev en yttre landgräns för Schengen när landgränskontrollerna mot Bulgarien och Rumänien lyftes i januari 2025, behöver Ankaras samarbete om migration och transit (Council).

Dessa regeringar stödjer inte Turkiets linje i Cypernfrågan. Men de behöver Turkiet för migration, energi eller transporter och motsätter sig därför att hela EU-Turkietrelationen ska vänta på ett genombrott om Cypern.

Före FN-mötet

Ett planerat sommarmöte under FN:s ledning skulle samla de två cypriotiska ledarna med Grekland, Turkiet och Storbritannien för att pröva om formella förhandlingar kan återupptas. Det senaste försöket, i Crans-Montana 2017, bröt samman (UN report S/2017/814, Cyprus Mail). Kärnkonflikten är oförändrad. Grekcyprioterna kräver en bizonal, bikommunal federation. Turkiet och den turkcypriotiska sidan driver i stället krav på suverän jämlikhet eller en tvåstatslösning. Holguíns uppskjutna möte i Bryssel, som väntas i mitten av juli, ska förbereda marken.

Europeiska rådets formulering, där stats- och regeringscheferna anger EU:s politiska riktning, säger att relationen till Turkiet ska utvecklas "gradvis, proportionerligt och reversibelt", med framsteg i Cypernfrågan som en del av ramen (European Council). Den formuleringen var avsedd att hålla ihop medlemsländerna. Hittills visar utvecklingen att EU kan behålla Cypern i texten. Men bara delar av relationen går faktiskt att stoppa, och Turkiet riktar in sig på de delar som inte gör det.