Turkiet lagstiftar om omstridda sjöanspråk samtidigt som europeiska stormakter sluter nya försvarsavtal

Turkiet förbereder en lag som för in landets omstridda havsanspråk i Egeiska havet och östra Medelhavet i nationell rätt. Samtidigt har tre av Europas största ekonomier under de senaste två veckorna rest till Ankara för att fördjupa sina försvarssamarbeten.

Det föreslagna "paraplylagstiftningen" om maritim jurisdiktion väntas nå Turkiets parlament efter den 31 maj. Den kodifierar hotet från 1995 om casus belli om Grekland utvidgar sitt territorialvatten, fråntar omstridda egeiska öar maritima rättigheter genom att beteckna dem som "grå zoner" och ger presidenten rätt att utlysa maritima zoner med "särskild status" utan nytt parlamentsbeslut (Ethnos, Protothema). Turkiet har aldrig undertecknat UNCLOS, FN:s havsrättskonvention som reglerar havsgränser globalt. Därmed saknas en gemensam rättslig grund för Bryssel att utmana Ankaras anspråk på (Libre).

Vapenmarknaden

Under de två veckorna före tidsfristen fördjupade tre av Europas största ekonomier sina försvarsförbindelser med Turkiet.

Belgien skickade en handelsdelegation på 428 personer, ledd av drottning Mathilde, till Ankara och Istanbul den 10-14 maj. Försvarsminister Theo Francken undertecknade nio försvarsavtal, uttryckte intresse för turkiska drönare och kallade Turkiet "en förebild" för Europas försvarsmodernisering (Yeni Safak, BusinessAM). Francken sade också att Belgien stöder turkiskt deltagande i SAFE, EU:s försvarsfinansieringsprogram på 150 miljarder euro. Grekland och Cypern lade i oktober 2025 veto mot turkiskt deltagande. Belgien vill nu att beslutet ändras (Daily Sabah).

Franska Safran Electronics ingick den 12 maj i Istanbul ett strategiskt partnerskap med Baykar, Turkiets ledande drönartillverkare. Avtalet ersätter kanadensiska sensorer på TB2-drönaren med franska målsökningssystem och minskar därmed Baykars beroende av västliga exportrestriktioner (Opex360). Tre veckor tidigare stod Emmanuel Macron i Aten och beskrev Frankrikes ömsesidiga försvarsklausul med Grekland som "orubblig", med den franska kärnvapenparaplyet utsträckt till grekiskt territorium (Le Figaro). Paris lovar alltså att försvara Grekland och stärker samtidigt försvarsindustrin i det land som hotar grekiska havsanspråk.

Tyskland återupptog den 18 maj sin strategiska dialog med Turkiet, den första sedan 2014, samtidigt som Berlin undersöker turkiska långdistansrobotar som möjlig ersättning för Tomahawk (KAS). Tyskland stöder också turkiskt deltagande i SAFE.

Varför Europa inte kan svara

EU har formella verktyg för att bemöta suveränitetsutmaningar mot egna medlemsländer: ett riktat sanktionsramverk från 2019, de frysta förhandlingarna om modernisering av tullunionen och inflytande över föranslutningsstöd. Mot Turkiet fungerar de dåligt.

Sanktioner kräver enhällighet i rådet, där alla 27 regeringar måste säga ja och där ett enda land kan blockera beslut. Ungern har tidigare stoppat Turkietrelaterade åtgärder. Bulgarien och Rumänien, som är beroende av turkiskt samarbete i Svarta havet, motsätter sig konfrontation. Migrationsavtalet mellan EU och Turkiet från 2016, där Ankara tar emot omkring 3,9 miljoner syriska flyktingar, ger Turkiet en strukturell hävstång. Sanktioner mot Ankara riskerar att utlösa en migrationskris vid EU:s sydöstra gräns (CER, Verfassungsblog).

Grekland och Cypern har ett instrument kvar: vetot. De stoppade Turkiet från SAFE och fortsätter att blockera tullunionssamtalen. Vetot hindrar förmåner men skapar inga kostnader. Turkiet förlorade tillgången till SAFE i oktober 2025 och har sedan dess inte ändrat ett enda havsanspråk.

Koalitionen som vill häva vetot växer. Belgien, Tyskland, Italien, Spanien, Ungern och Polen vill alla släppa in Turkiet i SAFE och beskriver frågan som Natologik snarare än som en eftergift till Ankara. Länderna som köper turkiska vapen är också de som vill ge Turkiet tillgång till EU:s försvarspengar.

Natoskölden

Aten hävdar att Turkiets paraplylag inte får "någon rättslig verkan" enligt internationell rätt. Den grekiska regeringens talesperson Pavlos Marinakis har beskrivit den som inrikespolitiskt spel (Ethnos). Men Turkiet bygger en nationell rättslig fullmakt för framtida agerande i omstridda vatten. När lagen väl har antagits krävs inget nytt parlamentsgodkännande.

Natotoppmötet i Ankara den 7-8 juli hålls bara några veckor efter att lagen väntas ha passerat. Inget EU-land lär vilja ha en öppen konflikt med värdlandet. Turkiet lagstiftar om sina havsanspråk och står därefter värd för den allians som gör det svårare för Europa att svara. Tidpunkten ger Ankara politiskt skydd.