Cypern låser Turkiets EU-handel

Maria Angela Holguin Cuellar, tidigare colombiansk utrikesminister och nu FN-sändebud, har i månader rört sig mellan Nikosia, Ankara, Aten och New York. Uppdraget låter begränsat: få Cyperns två sidor att enas om formen för nya samtal. Någon uppgörelse är inte nära. Men skytteldiplomatin har blivit ett test av vem som sätter villkoren för Europas relation till Turkiet, eftersom flera av Ankaras viktigaste EU-vinster fortfarande är politiskt kopplade till framsteg på ön (European Council, Yeni Safak).

I Aten och Nikosia handlar oron framför allt om ordningen. Europa behöver Turkiet för Nato, migrationshantering och regional stabilitet. Rädslan är att större EU-länder först ger Ankara handels- och försvarspolitiska eftergifter och därefter pressar Grekland och Cypern att acceptera den lösning som återstår. Holguins process ska bromsa den utvecklingen genom att hålla ett trovärdigt FN-spår vid liv, så att Cypern kan hävda att belöningarna bör vänta.

Turkiets EU-vinster går fortfarande via Cypern

EU har själv byggt in den kopplingen. Europeiska rådets slutsatser från både 2020 och 2024 binder en förbättrad relation med Turkiet till avspänning i östra Medelhavet och konstruktivt agerande i Cypernfrågan (European Council). Två exempel visar mekanismen. En modernisering av tullunionen kräver klartecken från medlemsstaterna i rådet, där EU-regeringarna beslutar, och Cypern kan höja den politiska kostnaden för att ge ett sådant mandat. Visumfrihet för turkiska medborgare går genom ett kriteriesystem som EU-kommissionen hanterar, men den politiska viljan i rådet spelar fortfarande roll (Commission Turkey report).

Cypern kan inte juridiskt blockera varje Turkietrelaterad fråga. Men som EU-medlemsland kan det göra varje beslut politiskt dyrt. Grekland stöder linjen. Cyperns utrikesminister Constantinos Kombos har sagt att viseringsliberalisering, modernisering av tullunionen och den bredare relationen måste fortsätta vara knutna till Turkiets skyldigheter på ön (ProtoThema).

Alla huvudstäder behandlar inte detta som ett absolut villkor. Flera större regeringar vill kunna samarbeta med Turkiet om handel, migration och säkerhet utan att vänta in Holguins resultat. Frankrike vill formellt behålla villkorligheten, men säkrar samtidigt sin position genom bilaterala försvarsband med Cypern. Paris har undertecknat samarbetsavtal som uppges vara värda omkring 800 miljoner euro och kopplas till SAFE, EU:s nya försvarslånefacilitet för militära projekt i medlemsländerna (Cyprus Mail, European Commission). Dessa regeringar stöder Cypern offentligt. De vill inte att Cypern ska frysa varje Turkietärende.

Ön som påtryckningsmedel och tillgång

Här blir motsättningen tydligare. Cypern är både en olöst konflikt som blockerar djupare EU-integration för Turkiet och en militär nod som EU aktivt investerar i. Nikosia har undertecknat ett SAFE-låneavtal på 1,18 miljarder euro, och positionerar sig som bakre bas för krishantering och försvarsindustriellt samarbete (CNA). EU:s försvarspengar gör Cypern mer användbart för europeisk säkerhet. Det gör ön svårare att runda, men ger samtidigt andra huvudstäder skäl att hålla kanalerna till Turkiet öppna av samma strategiska skäl.

Turkiets vägran att erkänna Republiken Cypern spiller över från fredssamtalen till vanliga internationella forum. EU kritiserade nyligen Ankara för att ha uteslutit Cypern från förberedelserna inför klimatmötet COP31 (Reuters via Straits Times). Samma huvudstäder som försvarar Cypern där är ändå ovilliga att låta landet stoppa försvarssamarbeten med en Natoallierad som de behöver.

I sak är den turkiska positionen det största avståndet. Turkiets utrikesminister har sagt till Holguin att Ankara stöder en tvåstatslösning och kräver erkännande av turkcyprioternas suveräna jämlikhet. Det ligger långt från FN:s etablerade ram om en federal lösning (Yeni Safak). Uppgifter om möjliga byggstenar i en uppgörelse, som en "lös federation", territoriella återlämningar och direkt handel för turkcyprioter, saknar officiellt stöd från någon part och bör läsas som sonderingar (Kibris Postasi).

Cypriotiska företrädare säger att Holguin fortsätter att arbeta med FN:s generalsekreterare António Guterres för att sammankalla ett "5+1"-möte: de två cypriotiska sidorna, Grekland, Turkiet och Storbritannien, plus FN. Ett sådant möte kan hållas i slutet av juli eller början av augusti (Philenews, UN). Holguin kan samla parterna vid bordet. Hon kan inte tvinga Europas större huvudstäder att behandla framsteg i Cypernfrågan som priset för att göra affärer med Turkiet.