Turkiska F-16-plan trakasserade tre EU-försvarsministrar

På kvällen den 7 juni lyfte två turkiska F-16-plan från en flygplats som inte erkänns internationellt och följde flygplanen med Greklands, Frankrikes och Nederländernas försvarsministrar på väg till ett EU-möte om europeiskt ömsesidigt försvar. Radiostörningar från den turkockuperade zonen störde kommunikationen i cockpit. Alla tre plan landade säkert i Larnaca. Morgonen därpå samlades ministrarna för att diskutera hur Europa ska skydda sig. Ingen av deras regeringar bekräftade offentligt vad som just hade hänt i luften ovanför dem.

Incidenten och tystnaden

Cyperns försvarsdepartement registrerade störningen i två omgångar: klockan 19.14 lokal tid mot de franska och nederländska flygplanen, och klockan 19.51 mot det grekiska militärplanet (Protothema, Newsit). Sändningarna kom från Tymbou-flygplatsen i den ockuperade norra delen av Cypern, som drivs utan erkännande från ICAO, FN-organet för civil luftfart. De två F-16-planen följde ministerflygningarna på avstånd men gick inte nära.

Grekland dokumenterade händelsen genom officiella kanaler. Frankrike, Nederländerna, Polen, Bulgarien, Irland, EU:s utrikeschef Kaja Kallas och Natos generalsekreterare Mark Rutte gjorde inget offentligt uttalande (EEAS media advisory — ingen fördömande reaktion återfinns i materialet efter mötet). Varje aktör har egna bilaterala beroenden av Turkiet: vapenaffärer, Natokoordinering, migrationshantering eller energitransit.

Några dagar tidigare hade EEAS, EU:s utrikestjänst, formellt fördömt Moskva för en "hänsynslös kränkning av EU:s luftrum" (EEAS). När Turkiet störde flygplan med tre EU-ministrar på väg till ett officiellt försvarsmöte blev institutionens hållning tystnad.

Frankrikes dubbla linje

Mötets huvudresultat gjorde motsägelsen tydligare. Bara timmar efter störningen undertecknade Frankrikes försvarsminister Catherine Vautrin ett SOFA-avtal med Cypern, ett avtal som reglerar villkoren för utländska styrkor på plats. Det ger Frankrike möjlighet att placera trupp på ön för "humanitära ändamål" och skapar en ram för gemensamma övningar, underrättelsesamarbete och marint samarbete (Cyprus Mail).

Samtidigt förhandlar Frankrike med Turkiet om samproduktion av luftvärnssystemet SAMP/T och har nyligen slutit ett partnerskap mellan Safran och Baykar, drönartillverkaren vars TB2-drönare används i turkiska militära operationer (Opex360, Intelligence Online). Paris beväpnar Turkiet och garanterar samtidigt säkerheten för det land som Turkiet hotar. Hittills har ingen fransk parlamentariker tvingat fram en offentlig redovisning av den motsägelsen.

Turkiets kalkyl

Ankara erkänner inte störningen. Turkiska medier nära staten beskriver det bredare läget som defensivt: Turkiet "följer noga och omsorgsfullt de senaste upprustningsaktiviteterna" i Grekland och Cypern (Daily Sabah). Enligt Turkiets tolkning tillhör Tymbou-flygplatsen den självutropade Turkiska republiken Nordcypern. Radioanrop från tornet där är i den logiken inte trakasserier, utan hävdande av suveränitet.

Tidpunkten var inte slumpmässig. Turkiet hade redan höjt sitt försvarsanslag till norra Cypern till 9,65 miljarder lira, motsvarande omkring 47 % av landets totala stödpaket till det ockuperade området (Nordic Monitor). Ett utkast till lag om maritima jurisdiktionsområden skulle, om det antas, skriva in doktrinen "Blå hemlandet" i lag. Turkiets anspråk i luften och till havs skulle därmed gå från politiska ställningstaganden till rättsliga skyldigheter.

Det ömsesidiga försvarets test som ingen vill namnge

EU:s försvarsministrar kan inte gemensamt namnge den störning de själva utsattes för på väg till sitt eget möte om kollektivt försvar. De samlades i Nicosia för att diskutera hur artikel 42.7 ska användas i praktiken. Det är EU:s klausul om ömsesidigt försvar, som ålägger medlemsländerna att hjälpa varandra om ett land angrips. European Council on Foreign Relations beskriver klausulen som "juridiskt betydelsefull men operativt ofullständig", utan kommandostruktur, förplanerat svar eller eskaleringsprocedur (ECFR). Cypern, som innehar EU:s roterande ordförandeskap, drev på för konkreta genomförandemekanismer.

Artikel 42.7 lovar solidaritet. Luftrummet över Nicosia visade hur begränsad den är när politiska kostnader ska vägas bilateralt. Så länge europeiska regeringar inte kan erkänna en provokation mot sina egna ministrar utan att först räkna på priset i relationen med Turkiet, förblir klausulen ord på papper. Den har redan prövats, före ett krig, och visade sig sakna innehåll.