Turkiska F-16-plan skuggade ministrar nära Nicosia

Två turkiska F-16-plan lyfte från den ockuperade norra delen av Cypern på kvällen den 7 juni och följde på avstånd regeringsplan med Greklands, Frankrikes och Nederländernas försvarsministrar på väg mot Nicosia. Planen gick aldrig så nära att det blev fråga om en egentlig avvisning. Samtidigt sände flygledare vid Tymbouflygplatsen radioinstruktioner till de inkommande planen och störde deras kommunikation (iefimerida.gr, Euronews). Tymbou erkänns inte av ICAO, FN:s organ för civil luftfart, och USA betraktar inte flygplatsen som en laglig inresepunkt. Alla tre plan landade utan skador.

Ministrarna var på väg till ett informellt EU-möte om försvarsfrågor, arrangerat av Cypern, som till slutet av juni innehar det roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, där medlemsstaternas regeringar sätter EU:s politiska prioriteringar. På dagordningen stod stödet till Ukraina, sjösäkerhet och ett nytt försvarsavtal mellan Frankrike och Cypern som ger en permanent juridisk ram för franska militära insatser på ön (La Croix).

Avtalet Ankara ville stoppa

Avtalet, ett så kallat Status of Forces Agreement, SOFA, undertecknades dagen därpå av Frankrikes försvarsminister Catherine Vautrin och hennes cypriotiske kollega Vasilis Palmas. Det gör Frankrikes hittills mer tillfälliga militära närvaro på Cypern till ett fast arrangemang: gemensamma övningar, logistiskt tillträde, delning av försvarsteknik och rätt att använda Cypern som bas för insatser i östra Medelhavet (Cyprus Mail). I praktiken blir Cypern en fransk framskjuten stödpunkt, där trupp kan placeras utan nya förhandlingar varje gång.

Den turkcypriotiske premiärministern Ünal Üstel avvisade omedelbart avtalet och kallade det ett hot mot "den känsliga balansen" i regionen (Daily Sabah). Ankara förnekade att det rörde sig om trakasserier och hävdade att EU-planen hade kränkt luftrummet över den självutropade "Turkiska republiken Nordcypern", en stat som bara erkänns av Turkiet. Enligt Ankara var F-16-planen en "försiktighetsåtgärd". Tidpunkten pekade åt ett annat håll: att låta stridsflyg följa den franska ministerns plan bara timmar innan hon undertecknade ett militärt avtal på ön var en markering om att Ankara ser en permanent västlig militär närvaro på Cypern som en röd linje.

Varför Bryssel inte kan svara

EU-kommissionen sade att den "granskar" händelsen. Kaja Kallas, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde inget offentligt uttalande.

Tystnaden beror på EU:s beslutsregler, inte på att händelsen är svår att tolka. Bindande utrikespolitiska beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Gusp, kräver enhällighet. Alla 27 medlemsstater måste alltså säga ja, och en enda regering kan stoppa ett beslut. Ungern, som har nära band till Ankara, har upprepade gånger blockerat åtgärder som varit kritiska mot Turkiet. Andra medlemsstater har försvarsindustriella relationer med turkiska leverantörer som gör en konfrontation mindre attraktiv (Modern War Institute). Kallas kan inte fördöma Turkiet utan att inleda en process som hon vet riskerar att fastna.

Frankrike går bilateralt

Paris har dragit sin slutsats. I stället för att söka en Gusp-enighet som Ungern kan lägga veto mot bygger Frankrike ett nät av bilaterala SOFA-avtal med Cypern, Grekland, Rumänien och Polen. Sådana avtal kräver ingen EU-omröstning. Ingen annan medlemsstat kan stoppa dem. Uppgörelsen i Nicosia är den senaste länken i en kedja som går runt Bryssel.

Vautrin fördömde inte offentligt störningen mot sitt eget plan. Det gjorde inte heller den nederländske ministern. Bara Greklands Nikos Dendias informerade formellt sina EU-kollegor vid mötet (Euronews). Varje tyst regering hanterar sin egen bilaterala relation med Turkiet och undviker en konflikt som kan störa försvarskontrakt, Natologistik eller migrationssamarbete.

Cypern planerar att lämna formella klagomål till Kallas och till ICAO (Philenews). Om det leder till mer än ett mottagningsbesked beror på om någon medlemsstat driver fram ett uttalande i rådet, och om Ungern släpper igenom det. EU:s mål om "strategisk autonomi" bygger på att unionen ska kunna försvara sina egna intressen utan amerikanskt stöd. Den 7 juni klarade den inte ens att enas om ett uttalande till försvar för sina egna ministrars plan.