Ukrainas drönare begränsas till 161 km/h

Under natten mellan 13 och 14 oktober började ukrainska attack- och interceptordrönare tappa satellitlänken mitt under uppdrag. Ukrainska företrädare spårade avbrotten till en hastighetsgräns som dök upp utan förvarning på terminaler anslutna till Starshield, SpaceX:s militära satellittjänst (AP, Reuters). Tjänsten återhämtade sig delvis, men farttaket låg kvar. Ingen har uppgett vem som införde det, och EU-ledarna har inget färdigt alternativ att sätta in när de möts den 15–16 oktober (EU-rådet).

Ukrainas 7:e luftburna anfallskår uppgav att styrförbindelsen kunde försvinna i 10–20 sekunder även vid 110–120 km/h, och att vissa uppdrag ställdes in (ArmyInform). Den som styr en attackdrönare eller försöker hinna ikapp en rysk drönare med en interceptor kan tappa målet under den tiden.

På onsdagskvällen sade försvarsminister Mykhailo Fedorov att uppkopplingen för drönare i hastigheter upp till 160 km/h hade börjat fungera igen, vilket räckte för att åter flyga attack- och interceptordrönare. Han krävde att gränsen skulle tas bort (Ukrainska Pravda). Ministeriet uppgav att den formella gränsen på omkring 161 km/h fortfarande gäller (Ukrinform). Uppgifterna kommer från Ukraina. Någon oberoende telemetri eller sammanställning av misslyckade uppdrag har inte publicerats.

En inställning ingen vill kännas vid

Elon Musk sade att Starshield, till skillnad från det kommersiella Starlink, ägs och kontrolleras av den amerikanska staten. Enligt honom beslutar militären och i sista hand presidenten om hastighets- och användningsgränser (Musk på X). Det beskriver vem som har kontrollen i stort. En högt uppsatt amerikansk tjänsteman sade till Axios att administrationen inte hade något med just den här begränsningen att göra och skulle fråga SpaceX vad som hänt (Axios).

Uppgifterna går att förena, men lämnar den centrala frågan obesvarad. Någon ändrade en inställning som avgör om ukrainska drönare kan flyga, och USA:s militär har inte uppgett vem.

Kyivs misstankar har en färsk bakgrund. Vid samtal i Miami pressade Trumpsändebuden Steve Witkoff och Jared Kushner Ukraina att sluta angripa ryska raffinaderier. Enligt Financial Times varnades Ukraina också vid mötet den 9 oktober för att underrättelsesamarbetet kunde upphöra, men en amerikansk företrädare förnekade att något hot hade framförts. Inget knyter Miami till farttaket, men mötet förklarar varför ett tekniskt fel i Kyiv kan uppfattas som ett påtryckningsmedel.

Europeiska pengar har inte gett Europa kontroll. Tyskland betalade 2023 för 10 000 Starlink-markterminaler till Ukraina (tyska utrikesdepartementet), men enligt Musk bestäms begränsningarna i Washington.

Varningarna kom sent

Missilvarningarna visar samma beroende genom ett annat system. Volodymyr Zelenskyj sade att fem ballistiska robotar träffade Kyiv den 12 oktober utan någon förvarning från partnerländerna (Ukrainas presidentkansli). Natten därpå sade flygvapnets talesperson Yurii Ihnat att partnerländerna missade den första vågen, men varnade för de tre som följde (Ukrinform).

EU-kommissionens chefstalesperson Paula Pinho sade att Bryssel inte hade några uppgifter om att USA:s delning av underrättelser hade upphört (EU-kommissionen). Enskilda varningar uteblev alltså, men orsaken är fortfarande okänd. Den större bristen är äldre: I januari 2026 bedömde IISS att Europa ännu inte kunde ersätta de amerikanska infraröda satelliter som upptäcker en robots avgaser vid uppskjutningen (IISS).

Vad Europa faktiskt kan erbjuda

EU:s närmaste verktyg är Govsatcom, en gemensam resurs med satellitförbindelser som medlemsländernas regeringar bidrar med från sina nationella system. Kommissionens talesperson Thomas Regnier sade att utökad tillgång för Ukraina diskuteras och att den befintliga kapaciteten kan ge grundläggande uppkoppling, men ville inte jämföra den med Starshield (EU-kommissionen). Den kan fungera för ledningscentraler och logistiknav, men inte för drönare i luften. Kapaciteten tillhör dessutom de regeringar som äger satelliterna.

Utrustningen är ett svårare hinder. Reuters uppger att de allierade saknar terminaler som är färdiga att montera på de berörda drönarna (Reuters). Det närmaste europeiska alternativet, en OneWeb-terminal av typen manpack, är gjord för att bäras av soldater eller monteras i fordon (Intellian). Europas egen satellitkonstellation, IRIS², väntas inte vara fullt operativ förrän 2029 (EU-kommissionen).

EU-ledarna kan ändå vidta användbara åtgärder den här veckan. Regeringar med egen satellitkapacitet kan avsätta den för ukrainska ledningscentraler, andra kan finansiera kompatibla terminaler och några kan dela nationella satellitbilder. Inget av detta återställer de två förmågor som föll bort. Farttaket låg kvar efter att tjänsten förbättrats, ingen har uppgett vem som införde det, och inget Europa presenterat den här veckan ersätter vare sig förbindelsen med drönare i rörelse eller den första varningen om en ballistisk robotuppskjutning. Båda är fortfarande beroende av amerikanska system.