Ukraina saknades i Wienspåret

I juli möttes tidigare höga företrädare från Storbritannien, Frankrike och Tyskland med en icke namngiven rysk motpart i Wien för att sondera villkor för fredssamtal om kriget i Ukraina, enligt Bloomberg. Inget av regeringarna har tagit ansvar för mötet. Den ryska deltagaren har inte identifierats. Det placerar händelsen i den gråzon där informell diplomati ofta rör sig: ett samtal om hur ett krig kan avslutas, utan att landet som utkämpar det finns med i rummet.

Tidigare tjänstemän, inget formellt mandat

Bloomberg namnger tre västliga deltagare. Tim Barrow, tidigare nationell säkerhetsrådgivare i Storbritannien. Markus Ederer, tidigare tysk statssekreterare och EU-ambassadör i Ryssland. Pierre Vimont, erfaren fransk diplomat och tidigare generalsekreterare för Europeiska utrikestjänsten, EU:s utrikespolitiska förvaltning. Alla tre har haft poster som gör dem igenkännbara för Moskva och möjliga att tala med utan att formellt företräda sina regeringar.

Mötet ska enligt Bloomberg ha arrangerats av Centre for Humanitarian Dialogue, en schweizisk organisation som arbetar med konfliktmedling (Bloomberg). Ederer och Vimont sitter i organisationens styrelse (Gândul). Det är en viktig detalj, eftersom den gör gränsen otydligare mellan ett privat samtal och ett informellt diplomatiskt uppdrag via en etablerad medlingsaktör.

På den ryska sidan är bilden tom. N-tv:s korrespondent Rainer Munz har spekulerat i att deltagaren kan ha varit Alexander Volosjin, tidigare stabschef i Kreml, men beskrev det som en möjlighet, inte som en bekräftad uppgift (n-tv). Kremls talesperson Dmitrij Peskov svarade inte på Bloombergs begäran om en kommentar.

Regeringar tar avstånd men stänger inte dörren

Alla berörda huvudstäder har markerat avstånd. Tysklands utrikesdepartement sade att det inte hade någon kännedom, "keine Kenntnis", och att samtalen varken fördes på dess uppdrag eller hade samordnats med det (Berliner Zeitung). Frankrike avböjde att kommentera (Challenges). Storbritannien nöjde sig med en allmän formulering om stöd för en "rättvis och varaktig fred", utan att gå in på de tidigare tjänstemännens roll (The Moscow Times).

Regeringarna äger därmed inte samtalet, men de har heller inte stoppat det. Som Telegrafi beskriver saken binder sådana möten inte regeringar, samtidigt som tidigare tjänstemän kan pröva möjliga lösningar som senare kan föras vidare till sittande beslutsfattare. För London, Paris och Berlin ger upplägget förnekbarhet. För Moskva ger det en kanal.

Öst ser en varningssignal

Fransk och tysk rapportering har i huvudsak behandlat Wienmötet som sonderande diplomati. I Polen har det snarare lästs som en risk.

Den tidigare polske ambassadören Jerzy Marek Nowakowski kallade mötet "inte en god signal" och sade att en kanal till Moskva inte ligger i Polens intresse samt att Polens frånvaro "inte tjänar oss" (Fakt). Onet kopplade Wien till ett separat informellt möte i Baku tidigare i juli, där andra tidigare tyska och ryska företrädare också deltog. Två informella möten på en månad, båda med tidigare tyska tjänstemän, båda utan Ukraina och utan staterna på EU:s östra flank: upprepningen gör det svårare att avfärda Wien som en isolerad episod.

Mötet kom dessutom kort efter att Storbritannien och Frankrike, som leder Coalition of the Willing, den militära stödalliansen för Ukraina, upprepade att varje fred måste ske med Ukrainas "fulla och fortlöpande deltagande". I Kyivdeklarationen från juli uttrycktes principen ännu rakare: inga beslut som rör Ukraina får fattas utan Ukraina.

Wienmötet fattade inget beslut. Men att sondera villkor för framtida fredssamtal utan Ukraina, och med en rysk samtalspartner som fortfarande inte är namngiven, prövar just den princip som skulle hindra detta från att ske. Europas tre största makter kan inte fortsätta säga att inget sker utan Kyiv och samtidigt lämna obesvarat om deras tidigare höga företrädare undersöker Moskvas positioner utanför Ukrainas insyn. Ukraina och länderna på östra flanken har skäl att få veta vad dessa kanaler leder till och vem, om någon, som har godkänt dem.