USA:s sändebud Jeff Landry söker suveräna militärbaser efter dansk regeringskollaps

Jeff Landry, Trumps särskilda sändebud till Grönland, landade i Nuuk den 17 maj utan förhandsbesked, två dagar före den näringslivskonferens som uppgavs vara skälet till resan. Han kom till ett läge där Danmark saknar regering, Grönland saknar lagstiftning för investeringsgranskning och Europa försöker säkra tillgången till mineraler innan Washington gör det.

Landrys besök utnyttjar flera institutionella luckor samtidigt. Grönland rymmer bland annat 25 av EU:s 34 utpekade kritiska mineraler och de största fyndigheterna av sällsynta jordartsmetaller utanför Kina, men skyddet runt resurserna är för tillfället svagt.

Det vakuum Landry klev in i

Danmark har saknat en fungerande regering i mer än sju veckor. Sedan Mette Frederiksen misslyckats med att bilda koalition utsågs Troels Lund Poulsen den 11 maj till kunglig utredare med 14 dagars frist. Ingen dansk minister deltog i Future Greenland-konferensen; endast arktisambassadören var på plats. Köpenhamns politiska låsning gör att Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen i praktiken förhandlar med Washington med begränsat danskt stöd.

Nielsens linje är tydlig men hans handlingsutrymme mindre. "We are not for sale. We are not for the taking," sade han vid Copenhagen Democracy Summit den 12 maj. Han avvisade varje territoriell eftergift och sade att han inte tänker avstå "not a postage stamp". Samtidigt bekräftade han att en utökad amerikansk militär närvaro är "part of the discussions". Det är i utrymmet mellan nej till suveränitetsöverföring och ja till militär expansion som förhandlingsmakten finns.

Vad Washington vill ha

USA:s förslag har lämnat Trumps tidigare annekteringsretorik och blivit juridiskt mer precist. Washington vill ha tre nya militärbaser i Narsarsuaq, Kangerlussuaq och på en tredje, ännu okänd plats, samtliga klassade som amerikanskt suveränt territorium. Det skulle innebära amerikanska enklaver där dansk och grönländsk lag inte gäller, efter modell av Storbritanniens suveräna basområden på Cypern snarare än de vanliga avtal som reglerar amerikanska baser i Tyskland eller Japan.

Ett sådant avtal skulle kräva antingen en dansk grundlagsändring eller grönländsk självständighet följd av territoriell överföring. Jurister bedömer att båda vägarna är mycket svåra enligt gällande rätt. Men kravet fyller ändå en funktion: allt som stannar kort om suveränt territorium kan därefter framställas som den rimliga kompromissen.

Europas parallella språngmarsch

Medan Landry kallade sin resa en "trade mission" hade europeiska regeringar redan börjat agera. Frankrikes handelsminister Nicolas Forissier anlände två dagar tidigare för att underteckna en samarbetsförklaring om hållbar gruvdrift, samtidigt som Frankrikes geologiska undersökning finansierar satellitkartläggning av Grönlands berggrund.

Tysklands svar visade en mer avvägd kalkyl. Förbundskansler Merz talade enskilt med Trump den 15 maj och valde att undvika offentlig konfrontation. Samtidigt skickade Berlin fyra Eurofighterplan till Arktis som en markering av stöd till Danmark. Det var den militära signalen, inte den diplomatiska kanalen, som skulle synas. Finland skickade två sambandsbefäl, ett steg som landets utrikesministerium först kallade ett "missförstånd" innan det bekräftades som avsiktligt.

Natos operation Arctic Sentry, som inleddes i februari under generalsekreterare Mark Rutte, ger den multilaterala ramen. Rutte uttryckte saken öppet: "Coming from my talks with the American president, one work stream is what is now Arctic Sentry". Operationen placerar militär aktivitet i Arktis under Joint Force Command Norfolk, ett amerikanskt kommando. Därmed får Washington operativt företräde genom alliansens struktur, utan att behöva vinna en formell suveränitetstvist.

Låset som saknas på dörren

EU:s förordning om kritiska råvaror, som sätter bindande mål för utvinning och återvinning till 2030, och RESourceEU-planen avsätter 3 miljarder euro för 2026. Men Grönlands lag om investeringsgranskning, som skulle ge Nuuk möjlighet att stoppa förvärv i strategiska sektorer, drogs bort från vårens parlamentsagenda och sköts upp till hösten. Fram till dess finns, som Nielsen själv har medgett, ingen rättslig mekanism för att identifiera eller stoppa köpare som agerar för Washingtons räkning.

Ett kanadensiskt-norskt konsortium har redan säkrat mineralrättigheter i Grönlands Quanefield-korridor utan granskning. Europeiska revisionsrätten varnade i februari för att EU sannolikt inte når sina utvinningsmål för 2030. Striden om Grönlands mineraler prövar institutionell snabbhet mot politisk verklighet. Washington rör sig på dagar. Europa planerar i år.