Usmanovstrid ger EU sju dagar

EU:s sanktionslista över ryska medborgare skulle löpa ut vid midnatt den 15 september. Efter att ett förmiddagsmöte mellan medlemsländernas EU-ambassadörer hade strandat nåddes under eftermiddagen en politisk uppgörelse om en sju dagar lång förlängning. Samtliga personer står därmed kvar på listan till den 22 september (Interfax-Ukraine, European Pravda). Förlängningen löser dock inte konflikten. Enligt diplomater vägrar Frankrike och Slovakien att godkänna den ordinarie förlängningen om inte rådet, där medlemsländernas regeringar fattar bindande EU-beslut, stryker den ryske miljardären Alisher Usmanov från listan (Politico).

Ambassadörerna kan enas politiskt om en text, men den måste fortfarande antas formellt av rådet. Irland, som innehar det roterande ordförandeskapet under sex månader, förhandlade fram kompromissen men kan inte köra över någon av de två regeringarna (Council of the EU).

Därför kan två regeringar stoppa förlängningen för alla

Sanktionssystemet kan bara förlängas genom enhällighet, vilket innebär att varje medlemsland har vetorätt. Slovakien hade alltså redan på egen hand kunnat blockera beslutet. Frankrikes ingripande ändrade inte den juridiska situationen, men gjorde Slovakien svårare att isolera politiskt. En ensam invändning har därmed blivit en konflikt där ett av EU:s största medlemsländer står på samma sida.

Frankrike godkände den tillfälliga förlängningen men kräver enligt diplomater fortfarande att Usmanov stryks för att landet ska acceptera en mer långvarig lösning. Den franska delegationen sade till övriga ambassadörer: "Vi står inför en särskild nationell säkerhetsfråga och vill svara positivt på internationella partner som har kontaktat oss angående Usmanov", utan att precisera frågan. Ingen namngiven fransk beslutsfattare har offentligt tagit ansvar för kravet. Utrikesdepartementet avböjde att kommentera (Euronews).

Slovakien vill att både Usmanov och oligarken Mikhail Fridman tas bort från listan. Regeringen motsätter sig också förslaget att förlänga sanktionerna med tolv månader i taget i stället för sex (Euronews). Slovakien framförde ett liknande krav i mars men gav med sig i sista stund (LRT).

Spåret leder till Azerbajdzjan

Den mest konkreta teorin knyter Frankrikes agerande till Azerbajdzjan. EUobserver har rapporterat att Azerbajdzjan försökt påverka EU för Usmanovs räkning. Landet håller samtidigt den franske medborgaren Martin Ryan frihetsberövad, misstänkt för spioneri, medan Frankrike försöker få honom utlämnad. Diplomater har spekulerat i ett utbyte mellan sanktionslättnader och Ryans frigivning. Det är fortfarande en hypotes: inget franskt, azerbajdzjanskt eller europeiskt dokument bekräftar att en sådan uppgörelse finns.

EU:s tribunal avslog Usmanovs överklagande i februari 2024. Domstolen godtog motiveringen att han är en ledande affärsman inom sektorer som ger den ryska staten betydande intäkter (General Court). Domen innebär att Frankrike inte har någon rättslig skyldighet att begära hans avförande från listan. Paris driver ett politiskt krav och agerar inte till följd av ett domstolsbeslut.

Det händer om tidsfristen löper ut

Om medlemsländerna inte enas senast den 22 september får det olika följder för sanktionernas två rättsliga delar. Inreseförbudet bygger på ett utrikespolitiskt beslut med ett fast slutdatum (Decision 2014/145/CFSP) och skulle därför upphöra. Frysningen av tillgångar regleras däremot genom en separat EU-förordning (Regulation 269/2014), som saknar motsvarande tidsgräns och gäller direkt i samtliga medlemsländer. Inreseförbudet skulle alltså försvinna, medan reglerna om frysta tillgångar skulle bestå tills rådet upphäver dem eller en domstol ingriper.

Grekland använde samma metod i juli och höll inne sitt stöd för EU:s sanktionspaket tills övriga regeringar accepterade ett undantag för operatörer med grekisk anknytning som fraktar rysk LNG (Al Jazeera). Mekanismen är densamma: ett avgränsat nationellt intresse blir ett förhandlingsvapen för hela EU eftersom enhällighetskravet ger varje regering vetorätt. Nu används detta inflytande inte bara för undantag i enskilda branscher, utan även vid den återkommande förlängningen av sanktioner mot namngivna personer.

Sjudagarsförlängningen visar att samtliga medlemsländer föredrog kontinuitet framför ett omedelbart avbrott. Den visar inte att sanktionssystemet är stabilt. Enligt diplomater gör Frankrike fortsatt förlängning beroende av att Usmanov stryks, samtidigt som regeringen inte offentligt redovisar vilket nationellt säkerhetsintresse som ligger bakom kravet. Den 22 september möts samma aktörer med samma vetorätt och ännu mindre tid.