Usmanov låser EU:s sanktionslista

EU:s sanktionslista över ryska medborgare löper ut tisdagen den 15 september. Efter tre misslyckade försök väntas medlemsländernas ambassadörer göra ett nytt försök på måndag. Hindret är oligarken Alisher Usmanov: Frankrike uppges ha anslutit sig till Slovakiets krav på att han stryks från listan (Euronews, European Pravda).

En förlängning kräver enhällighet i Europeiska unionens råd, där medlemsländernas regeringar beslutar om utrikespolitik. Varje regering kan alltså stoppa hela listan. Därmed får Frankrike och Slovakien ett förhandlingsövertag som är betydligt större än den enskilda namnfrågan.

Vad Frankrike och Slovakien vill

Slovakiet vill att både Usmanov och oligarken Mikhail Fridman tas bort. Landet motsätter sig också förslaget att förlänga listan en gång om året i stället för var sjätte månad. Enligt Euronews, som hänvisar till fyra diplomater, har Frankrike föreslagit en kompromiss: Usmanov stryks, Fridman står kvar och Slovakiet godkänner förlängningen. Förslaget uppges ha väckt "stor frustration" bland andra medlemsländer. En talesperson för Frankrikes EU-representation sade till Euronews att Paris stöder en förlängning men ville inte kommentera förhandlingarna (Euronews). Även RFE/RL:s Europaredaktör Rikard Jozwiak har rapporterat om kravet att stryka Usmanov (Čas).

Ambassadörerna försökte utan resultat nå en uppgörelse den 9 september (Censor.NET) och på nytt den 11 september (European Pravda). Frankrikes position har inte bekräftats i något offentligt dokument från rådet.

Frågan om bevisningen

Rådet kan stryka en person när sanktionslistan förnyas och har gjort det tidigare (Decision 2025/528, EEAS). Beslutet behöver dock kunna försvaras rättsligt. I februari 2024 slog EU-domstolens tribunal, som prövar överklaganden av sanktioner, fast att det fanns tillräckliga skäl att behålla Usmanov på listan. Domstolen godtog bedömningen att han var en ledande affärsman inom sektorer som ger den ryska staten intäkter (EUR-Lex).

I juni 2026 kom en domstol i Frankfurt i ett separat mål fram till att tyska myndigheter inte hade visat att Usmanov ägde eller kontrollerade superyachten Dilbar (taz, Weser-Kurier). Ägandet av en enskild yacht var dock aldrig grunden för EU-listningen. Den motivering som tribunalen godtog, Usmanovs ställning inom inkomstbringande delar av den ryska ekonomin, gäller fortfarande.

Varken Frankrike eller Slovakiet har offentligt redovisat något som visar att den rättsliga grunden för sanktionerna mot Usmanov har förändrats. Om annan bevisning har lagts fram bakom stängda dörrar är den inte känd.

Vad som löper ut – och vad som blir kvar

EU:s personliga sanktioner bygger på två rättsakter. Först fattar regeringarna ett utrikespolitiskt beslut om reseförbud och frysta tillgångar. Därefter antas en förordning som gör frysningen bindande för banker, företag och nationella myndigheter. Det utrikespolitiska beslutet har ett slutdatum. Det har inte förordningen.

Om måndagens försök misslyckas löper beslutet som ligger till grund för reseförbuden och frysningen av tillgångar ut. Förordningen som genomdriver frysningen i finanssystemet skulle däremot finnas kvar. Då uppstår en rättslig obalans där verktyget för genomförandet består medan den utrikespolitiska grunden försvinner (Decision 2014/145, Regulation 269/2014). Det är oprövat hur domstolar och företagens regelefterlevnadsavdelningar skulle hantera ett sådant läge.

De bredare sanktionerna mot rysk olja, finanssektor och teknik regleras genom andra rättsakter och berörs inte (Council). Ett uteblivet beslut skulle slå mot personlistningarna, inte mot hela EU:s sanktionssystem mot Ryssland.

Kravet på enhällighet ska skydda mindre medlemsländer från att köras över i utrikespolitiken. Samma regel gör det möjligt för en enda regering att använda en hel sanktionslista som påtryckningsmedel i frågan om en person. Senast på måndag behöver Frankrike och Slovakiet därför lägga fram ett rättsligt hållbart skäl för att stryka Usmanov, utöver att hans namn har blivit priset för enighet.