Vučić lämnar presidentposten för premiärministerposten

Söndagen den 27 september avgick Aleksandar Vučić som Serbiens president för att leda sitt parti i ett extraval till parlamentet den 25 oktober och kampanja för premiärministerposten (Reuters, BTA). Han lämnar en post han redan innehar för att söka en som bara en ny parlamentsmajoritet kan ge honom. Månader av protester har fört Serbien in i valrörelsen. Nu försöker Vučić göra valet till en väg tillbaka till makten.

Beslutet var planerat. Den 9 september upplöste Vučić parlamentet med dess 250 mandat och utlyste valet i oktober. Därmed tillmötesgick han ett centralt krav från den studentledda proteströrelsen (AP). Ouest-France hade tidigare samma månad rapporterat både valdatumet och att Vučić övervägde att avgå (Ouest-France).

På måndagen väntades Ana Brnabić, parlamentets talman och en nära allierad till Vučić, ta över presidentens uppgifter (BTA). Den exakta tidpunkten för det rättsliga maktskiftet har ännu inte bekräftats.

Två val och en majoritet att samla

Den 25 oktober röstar serberna i parlamentsvalet (Reuters). Premiärminister blir den som får parlamentets stöd. Vučić kan återvända till makten endast om hans lista och dess samarbetspartner vinner tillräckligt många mandat för att samla en majoritet kring honom.

Ett presidentval måste hållas inom ungefär 90 dagar, enligt BBC Serbian. Tidsfristen börjar löpa när avgången publiceras i Serbiens officiella kungörelseorgan, där statens rättsakter registreras. Fram till dess är slutdatumet inte fastställt.

Studenterna flyttar protesten till valurnorna

Vučićs främsta utmanare har vuxit fram ur protesterna efter det dödliga raset av takskyddet vid järnvägsstationen i Novi Sad (AP). Serbiens valkommission godkände deras lista, ”Student List – Students Win”, den 15 september efter att ha granskat 69 099 namnunderskrifter (N1).

Listans program går ut på att minska partiernas kontroll över de institutioner som ska granska och begränsa makten (Danas). Ett konkret exempel är kravet på att medietillsynsmyndigheten och den statliga televisionen ska frigöras från regeringspartiets inflytande.

Valrörelsen sker på ojämna villkor. Deutsche Welle rapporterar att regeringsvänliga medier har kallat studenterna ”blockadlistan” och riktat in sig på dess ledare, Ilija Srdanović. I samma reportage återges Vučićs påstående att hans parti ligger på 47–48 procent. Den siffran är hans egen uppskattning, inte ett resultat från en oberoende opinionsmätning (DW).

Serbien har bjudit in valobservatörer från ODIHR, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, har 57 medlemsländer. Observatörsinsatsen inleddes den 16 september, och den 25 september började 30 långtidsobservatörer arbeta i landet (OSSE/ODIHR). Deras rapport ska bedöma om valet gått rätt till. Den avgör inte vem som får regera.

Därför följer grannländerna valet

Serbiens val följs runt om i Europa: i franska regionaltidningar, på den tyska internationella kanalen Deutsche Welle och i bulgarisk public service-radio. Den bulgariska rapporteringen pekar på det mest konkreta europeiska intresset: energiförsörjningen.

Serbien är kandidatland till EU men köper fortfarande sin gas från Ryssland. Enligt Bulgariens nationella radio talade Vučić med Vladimir Putin om gas den 26 september och räknar med att ett ryskt tillägg om gasleveranser, som löper ut den 30 september, ska förlängas (BNR). Oljesektorn står inför en liknande tidsgräns. En bolagskommuniké från slutet av augusti visade att den amerikanska sanktionslicens som håller NIS, Serbiens ryskkontrollerade oljebolag, i drift också gällde till den 30 september (NIS). Det finns inga senare bekräftade uppgifter om licensens status.

Avgången skapade inte någon av tidsgränserna. Däremot sammanfaller besluten om Serbiens energiband till Ryssland nu med valrörelsen. Under de kommande fyra veckorna är mannen som förhandlar om dem formellt en kandidat, inte statschef.

Det finns inget belägg för att Serbien ändrar kurs till följd av Vučićs avgång. Däremot har villkoren för hans fortsatta maktinnehav förändrats: de beror nu på ett parlamentsval och en majoritet han måste samla, i en valrörelse vars rättvisa ODIHR ännu inte har bedömt.