Vallonien släpper fram CETA, Frankrike bromsar

CETA, handelsavtalet mellan EU och Kanada, fungerar redan i stora delar. Ändå krävdes ett beslut i Namur, huvudstad i franskspråkiga Wallonien i södra Belgien, för att flytta den politiska processen ett steg framåt. Den 18 juni röstade regionparlamentet, som företräder omkring 3,6 miljoner invånare, för att ratificera avtalet. Det var samma parlament som 2016 stoppade processen och gjorde en regional omröstning till en internationell symbol för EU:s demokratiska friktion. Grundproblemet finns kvar: Bryssel kan förhandla handelsavtal i åratal, men ett regionalt parlament kan fortfarande frysa hela systemet.

Avtalet som redan används

Walloniens ja öppnar inte plötsligt handeln med Kanada. Större delen av CETA har tillämpats provisoriskt sedan september 2017. Avtalet omfattar tullar på varor, offentlig upphandling, alltså statliga och kommunala kontrakt som öppnas för utländska anbudsgivare, tjänster och regleringssamarbete (EUR-Lex). Företag har använt reglerna i snart nio år. EU-kommissionen beskriver därför avtalet som i huvudsak operativt.

Det som fortfarande sitter fast är investeringsdomstolssystemet, en föreslagen mekanism där utländska investerare kan pröva statliga beslut mot avtalet. De delarna kräver ratificering i varje medlemsland eftersom CETA är ett "blandat avtal". Vissa befogenheter ligger hos EU, till exempel tullar. Investeringsrätten ligger däremot kvar hos medlemsstaterna. EU-domstolen har bekräftat den uppdelningen och senare slagit fast att domstolssystemet är förenligt med EU-rätten. Den juridiska prövningen har inte löst den politiska konflikten.

Den kommersiella delen fungerar alltså. Den rättsliga överbyggnaden för investerarskydd väntar fortfarande.

Vem tjänar, vem vill bromsa

Exportberoende ekonomier ser handelsavtal som ett sätt att skydda jobb. Omkring en tredjedel av sysselsättningen i Nederländerna beror på export, som 2023 genererade 375,9 miljarder euro, enligt Rijksoverheid, den nederländska regeringens informationstjänst. För Nederländerna, Irland, Danmark och Sverige är avtal som CETA inte främst symbolisk diplomati. De är en del av jobb- och industripolitiken. Tyska ifo-institutet har uppskattat att CETA kan tredubbla Tysklands export till Kanada och höja realinkomsten per person med 0,19 % (consulting.de).

Samma avtal ser annorlunda ut från Warszawa eller Wien. I Polen handlar debatten om huruvida billigare import pressar inhemska lantbrukare och om skyddsklausulerna verkligen räcker när priserna faller (Top Agrar Polska). I Österrike och Italien kretsar rapporteringen kring livsmedelsstandarder och genetiskt modifierade organismer (Attac Austria, Adnkronos). Den politiska frågan är vem som får dra i nödbromsen när lokala producenter tar smällen.

Frankrike är flaskhalsen

Walloniens beslut avslutar inte fördröjningen. Den franska senaten avvisade ratificering i mars 2024, trots att Frankrikes författningsråd redan 2017 bedömde avtalet som godtagbart. Motståndet i Frankrike gäller jordbruket, livsmedelssäkerheten och nationellt självbestämmande. Som Vie publique, en offentlig fransk förklaringstjänst, sammanfattar saken: större delen av CETA tillämpas redan, men investeringsdelarna kräver fortfarande ett parlamentariskt godkännande som Paris inte har gett.

Tyskland ratificerade 2022, men först efter att den federala författningsdomstolen krävde att den provisoriska tillämpningen skulle kunna återkallas. Även regeringar som i grunden stödjer frihandel ville behålla en utväg.

Den fråga som processen lämnar kvar gäller vem som faktiskt har tjänat på nio års provisorisk tillämpning. Den totala handeln har ökat. Men har CETA:s tullförmåner främst gynnat stora exportföretag eller även mindre bolag? Har industriregioner vunnit mer än perifera områden? Den evidensen är tunn. Samtidigt består den institutionella spänningen. EU fortsätter att utforma handelsavtal som sträcker sig längre än tullar och omfattar investeringsrätt och regleringsstandarder. Ju längre avtalen går, desto mer kräver nationella parlament att få rösta. Walloniens sena ja förändrar inte det. Frågan återkommer nästa gång Bryssel försöker sluta ett ambitiöst avtal.