Vallonien häver CETA-blockad efter 10 år

Belgien visar varför EU:s handelspolitik ofta rör sig snabbare i ekonomin än i demokratin. Parlamentet i Federationen Vallonien-Bryssel, ett franskspråkigt parlament i Belgien, röstade den 24 juni 2026 för att godkänna CETA, handelsavtalet mellan EU och Kanada som regionen bidrog till att stoppa för snart tio år sedan. Att ett regionalt parlament kan bromsa ett avtal som omfattar nästan hela EU och Kanada följer av hur EU-rätten och medlemsländernas grundlagar faktiskt är konstruerade.

Ett avtal som redan används

CETA, Comprehensive Economic and Trade Agreement, tar bort tullar på nästan alla varor mellan EU och Kanada, öppnar kanadensisk offentlig upphandling för europeiska företag och sänker hinder för tjänster och investeringar (Europeiska kommissionen). Större delen av avtalet har tillämpats provisoriskt sedan september 2017. Företag använder alltså redan regelverket. Gemensamma avtalskommittéer fortsätter att mötas; Kanada hade exempelvis planerat ett möte i CETA:s kommitté för finansiella tjänster i Bryssel den 23–24 juni 2026.

Det som saknas är investeringsdomstolen, Investment Court System, ICS. Det är en avtalsbaserad domstol där utländska investerare kan kräva ersättning av stater om ett land bryter mot de investeringsskydd som CETA lovar. I praktiken handlar det om en särskild rättslig väg för gränsöverskridande företag, vid sidan av vanliga nationella domstolar.

ICS undantogs medvetet från den provisoriska tillämpningen, eftersom den delen av avtalet ligger hos medlemsstaterna och inte hos EU ensamt. För att systemet ska börja gälla krävs ratificering i varje EU-land. I Belgien betyder det inte en enda omröstning. Landets grundlag delar fördragsmakten mellan den federala staten, tre regioner och tre gemenskaper, var och en med eget parlament. CETA är ett så kallat blandat avtal, eftersom det berör både EU:s befogenheter och nationella befogenheter. Därför kan Belgien inte ratificera genom en enda federal omröstning. Varje berört delparlament måste säga ja.

Vem tjänar och vem betalar

Den belgiska konstitutionella ordningen hade varit en teknisk detalj om ingen hade invänt. Men Valloniens parlament stoppade EU från att ens underteckna CETA i oktober 2016, och den politiska konflikt som låg bakom motståndet finns kvar.

Belgiens näringslivsorganisation AKT hävdade att företagen hade väntat i åratal på rättslig säkerhet. Exportörer, logistikbolag och företag som är tillräckligt stora för att delta i kanadensiska upphandlingar gynnas av lägre handelshinder. På andra sidan uppmanade den belgiska jordbruksorganisationen FUGEA ledamöterna att rösta nej till CETA. Organisationen pekade på att kanadensiskt nöt- och fläskkött kan komma in genom tullkvoter, alltså fasta volymer med lägre tull, och pressa boskapsbönder med små marginaler.

Båda invändningarna vilar på verkliga intressen. Lägre tullar och tillgång till upphandlingar gynnar redan företag som kan använda avtalet. Men den fulla investeringsdelen, den del som oroar jordbrukare och kritiker av inskränkt nationellt handlingsutrymme mest, är fortfarande beroende av parlament som inte säkert kommer att enas.

Belgien är inte ensam flaskhals

Samma mönster finns på flera håll i Europa, fast med andra konstitutionella former. Frankrikes konstitutionsråd godkände CETA 2017, men den franska senaten röstade nej till ratificering i mars 2024, efter motstånd från jordbruket och från politiker som varnade för minskad suveränitet. Nederländerna har godkänt CETA i underhuset, men senaten har inte slutfört processen. I Irland har en EU-parlamentariker från Sinn Féin stämt regeringen med anledning av lagstiftning som antagits för att möjliggöra ratificering.

EU-domstolen har slagit fast att ICS är förenligt med EU-rätten. Det besvarar den juridiska frågan. Den politiska invändningen kvarstår: utländska investerare får en rättslig väg som inhemska företag och medborgare inte har.

Det finns ingen offentlig EU-förteckning som entydigt visar hur många medlemsstater som fullt ut har ratificerat CETA i juni 2026. Den franska senatens nej saknar tydlig lösning. De nederländska och irländska processerna är fortfarande öppna. Även Belgiens egna interna steg kan kräva fler parlamentariska beslut efter veckans omröstning.

EU kan förhandla fram handelsavtal och tillämpa stora delar av dem provisoriskt i åratal. Tullar sänks, upphandlingar öppnas och tjänster rör sig friare. Men de mest omstridda rättsliga skydden, de som låter utländska investerare gå runt nationella domstolar, är fortfarande beroende av ett stort antal parlament i 27 länder. Företag handlar redan under CETA. Om de någonsin får hela avtalet är en fråga som inget enskilt parlament kan avgöra.