Warszawa och Berlin öppnar militärkorridor

Den 17 juni undertecknade Polens försvarsminister Władysław Kosiniak-Kamysz och Tysklands Boris Pistorius ett bilateralt försvarssamarbetsavtal i Warszawa. Det ersätter ett ramverk från 2011 med ett avtal som i första hand handlar om att flytta soldater, bränsle och materiel mot Natos östra flank (Bundesregierung, AP). Avtalet skapar ingen ny ömsesidig försvarsgaranti. Det reglerar den praktiska kedjan efter ett politiskt beslut: gemensamma övningar, logistikkorridorer, cybersamarbete, insatser i Östersjön och militär rörlighet (Notes from Poland, Tagesschau).

Undertecknandet sammanföll med 35-årsdagen av det polsk-tyska fördraget om gott grannskap från 1991 (Deutschlandfunk). Innehållet är däremot strikt operativt. Tyska medier lyfte fram en planerad övning i november, Grand Eagle, där omkring 1 200 soldater ska förflyttas från Tyskland genom Polen till Litauen. Därtill kommer arbete med Natos pipelinesystem och en landkorridor mellan Nederländerna, Tyskland och Polen (Handelsblatt). Polen blir den fysiska bron. Tyskland bidrar med volym, logistisk kapacitet och räckvidd i Östersjön.

Den mellannivå Nato behöver

Avtalet ligger under de hårda säkerhetsgarantierna i Natos artikel 5, där varje allierad ska bistå en medlem som angrips, och artikel 42.7 i EU-fördraget, där medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd om ett annat medlemsland angrips. Både Berlin och Warszawa beskriver avtalet som en del av dessa ramverk, inte som en ersättning för dem (Bundesregierung, DW). Den polska statliga nyhetsbyrån PAP bekräftade att avtalet saknar säkerhetsgarantier av det slag som finns i Polens färska arrangemang med Frankrike och Storbritannien, och att det inte innehåller några bestämmelser om permanent tysk truppnärvaro (PAP).

Natos försvarsplaner för den östra flanken avgörs i praktiken av genomförandet: tillstånd att korsa gränser, bränsleledningar som kopplas ihop och järnvägar som klarar militär last. Bilaterala avtal av det här slaget fyller utrymmet mellan alliansens åtaganden och den fysiska geografin. Litauiska källor beskrev avtalet som ett möjligt sätt att snabba upp förflyttningen av styrkor mot Baltikum (LRT).

Under fördragsnivån, av ett skäl

Formen säger nästan lika mycket som innehållet. Warszawa valde ett avtal på regeringsnivå, godkänt av kabinetten, i stället för ett fördrag som kräver parlamentets samtycke och presidentens ratificering enligt artikel 89 i Polens konstitution. Den artikeln gäller bland annat fördrag om allianser och militära arrangemang (Euronews, Polsat News). I Tyskland skulle faktiska väpnade insatser fortfarande kräva ett separat godkännande från förbundsdagen (Bundesregierung).

Den lägre juridiska nivån utlöste en skarp reaktion från Polens nationella säkerhetsbyrå, BBN, som fungerar som presidentens säkerhetspolitiska rådgivande organ. BBN-chefen Bartosz Grodecki kallade avtalet "ganska asymmetriskt" och sade att hans kansli fick texten först på eftermiddagen dagen före undertecknandet (RMF24). Hans invändning gällde framför allt avtalets artikel 7, som enligt honom behandlar gemensamma operationer och kan inkräkta på presidentens konstitutionella roll som högste befälhavare (Do Rzeczy). Hela texten har inte publicerats, vilket gör påståendet om asymmetri omöjligt att kontrollera. Den sannolika friktionspunkten är praktisk: Polens åtaganden kring transit, infrastruktur och stöd kan bli tyngre eftersom landets geografi gör det till korridoren.

Två partner, två funktioner

Kontrasten mot Frankrike är talande. Franska källor beskriver det tyska avtalet som smalare än det polsk-franska fördrag som undertecknades i Nancy, där det fanns en klausul om ömsesidigt bistånd och en ovanlig diskussion om Frankrikes kärnvapenavskräckning (Forum Militaire). Warszawa tycks använda olika partner för olika syften: Frankrike för strategisk signalering och språk om kärnvapenparaply, Tyskland för den operativa infrastrukturen som krävs för att flytta styrkor österut.

Ett djupare fördrag med Tyskland skulle riskera en ratificeringsstrid, högeropposition och historisk misstro som logistiksamarbete i sig inte kan lösa upp. Polen bär ändå den tyngsta praktiska bördan i Natos förskjutning österut. Landets territorium är korridoren, oavsett vad Warszawa anser om villkoren.