USA pausar truppbyten i Estland

Övningsfälten nära Tapa i nordöstra Estland är tystare än för en månad sedan. De flesta amerikanska soldater som varit stationerade där har lämnat. Washington har pausat nya förbandsrotationer till Europa medan Pentagon ser över var USA:s styrkor ska vara baserade och hur snabbt de ska kunna flyttas (ERR).

Tallinn kan ännu inte säga vilka förband och vilken materiel som ska ersätta dem, eller när. Det är i glappet mellan en avslutad rotation och nästa besked som frågan om avskräckning uppstår.

Så fungerar en normal rotation

En vanlig överlämning liknar ett skiftbyte: ett förband åker hem, ett annat anländer, tidtabellen är känd flera veckor i förväg och förmågeglappet blir litet. I Estland har schemat blivit oklart. Försvarsminister Hanno Pevkur säger att de amerikanska styrkorna "inte kommer att lämna helt", men beskriver den öppna frågan som vilken omfattning och vilka förmågor som blir kvar. En regering kan sanningsenligt säga att Nato står fast, samtidigt som soldaterna och materielen bakom löftet blir mindre förutsägbara.

Estland är inte ett isolerat fall. I maj ställde Pentagon in en planerad rotation av en pansarbrigad på omkring 4 000 soldater till Polen, ett besked som även överraskade amerikanska tjänstemän (Politico). Försvarsminister Pete Hegseth har inlett en sex månader lång översyn av USA:s basering i Europa och motiverat den med att de allierade ska ta "huvudansvaret" för sitt eget försvar (NATO). Enligt rapportering ville Hegseth gå längre med neddragningar i Europa inför ett Natoministermöte, men bromsades (Focus). Något slutligt beslut har inte offentliggjorts.

Ett högkvarter är inte en garnison

Natos svar har hittills varit organisatoriskt. Den 1 juli tog 1:a tysk-nederländska kåren över det taktiska befälet över estniska och lettiska markstyrkor. Det innebär att ett europeiskt högkvarter nu planerar och leder den dagliga militära verksamhet som tidigare hanterades av USA-ledda strukturer (ERR, Bloomberg). Tysklands försvarsminister Boris Pistorius sade att Nato kan lita på de europeiska allierade (DW). Den amerikanske generalen Christopher Donahue försäkrade vid en ceremoni i Baltikum att Washington "kommer att stå sida vid sida" med sina allierade (Arab News/Reuters).

Befälsöverlämningen spelar roll eftersom högkvarter formar de första dygnen i en kris. Men ett högkvarter skapar inte soldater, flygplan, luftförsvar eller ammunition. Det organiserar styrkor som allierade faktiskt måste skicka. Natos högste befälhavare har sagt att Europa har fyllt de flesta luckor efter amerikanska neddragningar, men också medgett att vissa fortfarande finns kvar (AP/Seattle Times). Långräckviddig bekämpning och övervakning är svårast att ersätta.

Polen visar mönstret tydligast. Warszawa förhandlar om vad som kan bli den första permanenta amerikanska basen i landet, med Poznań och Wrocław som möjliga platser, samtidigt som Polen pressar Washington att återuppta den pausade pansarrotationen (radar.rp.pl). Logiken är enkel: om rotationer inte går att lita på blir permanent närvaro mer attraktiv. Men en permanent bas kräver ett ja från Washington, och Washington befinner sig mitt i sin översyn.

Vem ska ge beskedet

I kongressen växer motståndet. Mike Rogers, ordförande i representanthusets försvarsutskott, har sagt att lagstiftarna inte konsulterades ordentligt inför den tidigare amerikanska brigadneddragningen i Rumänien. Ledamöter arbetar nu för att kräva riskbedömningar innan USA:s truppnivåer i Europa tillåts falla under 76 000 soldater (The Hill).

Natos artikel 5, fördragets löfte om att ett angrepp på en allierad ska betraktas som ett angrepp på alla, har inte ändrats. Men avskräckning är inte en paragraf. Den är en bedömning som en möjlig motståndare gör av vilka styrkor, vilken snabbhet och vilken politisk vilja som skulle möta ett angrepp under krisens första timmar. När de förband som gör den bedömningen konkret lämnar, utan att något ersättningsdatum anges, ökar osäkerheten.

Glappet visar inte att USA lämnar Europa. Det visar att avskräckningen i Baltikum nu delvis vilar på en icke offentliggjord Pentagonöversyn vars praktiska följder de allierade ännu inte kan planera efter. Varje huvudstad på Natos östra flank anpassar sig till en frånvaro som den inte kan mäta. Översynen kommer att ge ett svar. Frågan är om den allierade beredskapen kan vänta så länge.