Fenech inför rätta för mordplan

Nästan nio år efter bilbomben som dödade den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia har den man som misstänks ha beställt mordet ställts inför jury. Yorgen Fenech, en av Maltas rikaste affärsmän, åtalas för att ha betalat omkring 150 000 euro till torpeder som utförde mordet (The Guardian, BBC). Han nekar till anklagelserna. Rättegången är det hittills tydligaste försöket att nå bortom de personer som placerade och utlöste bomben. Men en domstol kan bara pröva straffansvar, inte hela den politiska miljö som gjorde mordet möjligt.

Vad juryn kan avgöra, och vad den inte kan avgöra

Åklagarsidan beskriver en rak kedja. Mellanhanden Melvin Theuma ska enligt åtalet ha förmedlat mordkontraktet. De tre torpederna och de personer som levererade bomben har redan dömts. Frågan för juryn är om åklagarna kan bevisa att Fenech beställde mordet (The Guardian).

Oavsett utgång besvarar domen inte den större fråga som har hållit fallet levande i Europa: om Maltas egna institutioner skapade förutsättningarna för mordet. En separat offentlig utredning, publicerad 2021, slog fast att den maltesiska staten bör bära ansvar för att ha främjat ett klimat av straffrihet (Public Inquiry report, Euronews). Utredningen pekade på polis som inte agerade på hot mot Caruana Galizia, tillsynsmyndigheter som blundade för den korruption hon granskade och politiska ledare som tjänade på tystnaden. Rättegången gäller en enskild persons skuld. Utredningen gällde brister hos polis, tillsynsmyndigheter och politisk makt. Det ena ersätter inte det andra.

EU-lagarna som fallet bidrog till att tvinga fram

Mordet fick ovanligt konkreta följder i Bryssel. Europaparlamentet, EU:s direktvalda lagstiftande församling, krävde att Malta skulle genomföra den offentliga utredningens rekommendationer. Parlamentet behandlade också mordet som ett test på om EU kan hålla en medlemsstat ansvarig för gemensamma rättsstatsprinciper (European Parliament resolution).

Två EU-lagar följde, delvis formade av det politiska tryck som fallet skapade. Anti-SLAPP-direktivet riktar sig mot rättsprocesser som missbrukas för att tysta journalister, men omfattar bara gränsöverskridande fall. Därmed lämnas inhemska trakasserikampanjer till stor del utanför (EUR-Lex). Den begränsningen är central. Enligt Telex mötte Caruana Galizia 43 stämningar under sin karriär, de flesta väckta i maltesiska domstolar. European Media Freedom Act, EU:s mediefrihetsförordning, stärker skyddet för redaktionellt oberoende och öppenhet om ägande (EUR-Lex).

Lagarna finns nu på plats. Om de ändrar beteendet där lokal makt saknar skäl att ändra sig är en annan fråga. Oberoende granskning från Centre for Media Pluralism and Media Freedom visar att Malta fortfarande inte fullt ut har genomfört rekommendationerna från den offentliga utredningen (CMPF). EU-kommissionen, som övervakar att medlemsländerna följer EU-rätten, kan inleda överträdelseärenden mot länder som inte inför direktiv i nationell lag. Men ingen rättslig mekanism fungerar av sig själv när den inrikespolitiska viljan saknas.

Rättegången har bevakats i stora delar av Europa, och mönstret säger något. Slovakiska medier läser den mot bakgrund av mordet på journalisten Ján Kuciak 2018 och det omstridda målet mot affärsmannen Marian Kočner, där domstolarna haft liknande svårigheter att bevisa en påstådd beställares roll (Aktuality.sk). I Ungern beskrev regeringsvänliga Origo fallet som ett utländskt kriminalmål, utan rättsstatskontext (Origo). En rättegång om mordet på en journalist kan återges som ett angrepp på pressfrihet eller reduceras till en brottsnotis. Det redaktionella valet visar hur medier hanterar obekväma europeiska paralleller.

Det öppna ärendet

Caruana Galizias syster Corinne Vella beskrev rättegångens inledning som "en lättnad" (Lovin Malta). Lättnad är inte detsamma som avslut. Juryn ska avgöra åtalet mot Fenech. Den kommer inte att förklara vilka tjänstemän, politiska aktörer och mellanhänder som bidrog till det klimat som utredningen beskrev. Den kommer inte att tvinga Malta att slutföra reformer som enligt granskare fortfarande är ofärdiga. Och den kommer inte att visa om EU:s medielagar kan pressa fram förändring där lokal makt inte vill förändras. Rättssalen har öppnats. Den svårare uppgörelsen ligger utanför den.