Zaporizhzhia mörklagt för 16:e gången

Kärnkraftverket i Zaporizjzja ligger på Dnipros södra strand i ockuperade Ukraina. En enda reservledning på 330 kilovolt förbinder anläggningen med omvärlden. Före kriget fanns tio sådana ledningar. Den 30 maj träffade en drönare turbinbyggnaden vid reaktorblock 6 och slog hål i ytterväggen. IAEA:s inspektörer hittade drönardelar och bränd optisk fiber på marken (ABC News). Strålningsnivåerna förblev normala. Men anläggningen har nu haft 16 totala strömavbrott sedan den fullskaliga invasionen började.

Tretton dagar tidigare träffades kärnkraftverket Barakah i Förenade arabemiraten av drönare. IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi sade till FN:s säkerhetsråd att attacker mot kärntekniska anläggningar är ett "växande fenomen" (World Nuclear News). Två anläggningar på två kontinenter träffades inom två veckor. Inget internationellt organ har mandat att stoppa utvecklingen.

En tillsynsmyndighet utan sanktionsmakt

IAEA, FN:s atomenergiorgan, har haft inspektörer på plats i Zaporizjzja sedan september 2022. De kan mäta strålning och skriva rapporter. De kan inte tvinga fram en säkerhetszon, kräva att Ryssland ger tillträde eller beordra evakueringar. Myndigheten "saknar verkställande befogenheter eller direkt ansvar för kärnsäkerhet" (SAIIA).

Den 31 maj begärde inspektörerna tillträde till insidan av den skadade turbinbyggnaden. Ryssland gav inget sådant tillstånd. Under inspektionen utomhus beordrades de att söka skydd på grund av drönaraktivitet och skottlossning. 26 EU-länder sade till IAEA:s styrelse i juni 2025 att inspektörerna "upprepade gånger nekats tillträde" till de västra turbinhallarna (EEAS). Det var samma område som träffades den 30 maj.

Det organ som skulle kunna göra IAEA:s varningar bindande är FN:s säkerhetsråd. Rysslands permanenta veto blockerar den vägen. Den diplomatiska koalition som tidigare stått bakom IAEA-resolutioner om Ukraina försvagades ytterligare i mars 2026, när USA röstade emot en resolution i IAEA:s styrelse som fördömde attacker mot ukrainsk energiinfrastruktur (Ukrainska Pravda).

Regler från en annan tid

Reglerna som ska skydda kärntekniska anläggningar skrevs för konventionella arméer. Artikel 56 i Genèvekonventionernas första tilläggsprotokoll, antaget 1977, förbjuder attacker mot kärnkraftverk om angreppet riskerar att släppa lös "farliga krafter" mot civila. Men artikeln innehåller ett undantag för militär nytta: ett kraftverk kan förlora sitt skydd om det förser militära operationer med el. Listan över skyddade anläggningar omfattar reaktorer, dammar och vallar, men inte bränslelager eller den elnätsinfrastruktur som håller kylsystemen i gång (Oxford JCSL, ECPR Loop).

Ryssland har inte ratificerat protokollet. Det har inte heller USA. Drönarna mot Barakah skickades av icke-statliga aktörer från irakiskt territorium, alltså utanför fördragets mellanstatliga ram. Ingen process för att ändra reglerna pågår.

Europas utsatthet

EU har 98 kärnreaktorer i drift i 13 medlemsländer. De står för ungefär en fjärdedel av unionens elproduktion. Bara Frankrike har 57 reaktorer (World Nuclear Association). En radioaktiv förorening vid Zaporizjzja skulle, beroende på vindar, kunna tvinga fram skyddsåtgärder i Rumänien, Moldavien och Ungern.

De geopolitiska följderna av attacken den 30 maj kom snabbt. Rysslands tidigare president Dmitrij Medvedev hotade offentligt med vedergällningsattacker mot europeiska kärnkraftverk. Bulgariska medier tog upp hotet utförligt: både Fakti.bg och 24chasa.bg rapporterade om följderna för Kozloduj, Bulgariens eget ryskbyggda kärnkraftverk. President Rumen Radev höll fast vid sin vanliga ambivalens och undvek att fullt ut ansluta sig vare sig till västliga fördömanden eller till Moskvas bild av attackerna.

Frankrike fördömde attacken mot Barakah i FN men publicerade ingen riskbedömning för sina egna anläggningar (French UN Mission). Polens kärnsäkerhetsmyndighet bekräftade normala strålningsnivåer utan att lägga fram något scenario för radioaktiv spridning (Rzeczpospolita). Ingen europeisk regering har offentligt redovisat vad som händer om attacker mot kärnkraftverk i drift blir återkommande.

Några dagar före drönarattacken drabbades Zaporizjzja av ett tolv timmar långt kommunikationsavbrott, det längsta under kriget. Under den tiden kunde grannländerna inte bedöma de radiologiska förhållandena (Kyiv Independent). Sex av IAEA:s sju säkerhetspelare har äventyrats.

Turbinbyggnaden är inte reaktorinneslutningen. Anläggningen är i kall avställning. Den omedelbara radiologiska risken från just denna attack var låg. Men ingen institution har visat att den kan hindra kärnkraftverk från att bli måltavlor. Varje incident som passerar utan följder gör nästa lättare att absorbera.