Berlin kräver EU-nedskärning på 400 miljarder euro

EU:s nästa långtidsbudget måste godkännas av alla 27 medlemsländer. Det ger varje huvudstad veto över den fleråriga budgetramen, MFF, som styr hur EU:s pengar fördelas under sju år. Tyskland, unionens största nettobetalare, använder nu den makten öppet.

Förbundskansler Friedrich Merz sade den 28 juli att Tyskland röstar nej till EU-kommissionens förslag på 1 760 miljarder euro om det inte minskas med "flera hundra miljarder euro" (Handelsblatt, European Parliament). Enligt EU-fördragen krävs enhällighet för långtidsbudgeten (EUR-Lex).

Det handlar inte om en abstrakt budgetrad i Bryssel. Pengarna finansierar vattenrening, bredband på landsbygden, jordbruksinkomster och stöd till nystartade företag i Europas fattigare regioner. Om budgeten minskas i den omfattning Berlin kräver kan många av dessa regioner inte enkelt ersätta EU-bidragen med egna lån.

Kravets storlek

Ett läckt tyskt regeringsdokument, först rapporterat av Reuters, anger nedskärningen till omkring 400 miljarder euro, ungefär en femtedel av kommissionens förslag (Euractiv). Tysklands Europaminister Gunther Krichbaum upprepade siffran offentligt den 22 juli och hävdade att jordbruksstödet och regionalfonderna bör slås ihop för att frigöra pengar till försvar, AI och konkurrenskraft.

Berlins linje drivs i hög grad av inrikespolitik. Tyskland stramar åt den egna budgeten, och Merz menar att väljarna inte accepterar en större EU-nota samtidigt. Österrike, Sverige och Nederländerna delar i grunden den inställningen. I ett förhandlingsunderlag från rådet i juni 2026 hade kommissionens nivå redan sänkts till omkring 1 730 miljarder euro, cirka 2 procent under ursprungsförslaget (Eucrim). Det ligger ändå långt från vad Tyskland kräver.

Europaparlamentet pressar åt motsatt håll. Parlamentet vill se en större budget, delvis finansierad genom nya skatter på EU-nivå, bland annat en avgift för stora företag (European Parliament). Även detta avvisas av Tyskland.

Var pengarna hamnar, och vem som förlorar dem

Kommissionen vill samla regionalstöd, jordbruksbetalningar och fiskerimedel i nationella planer för varje medlemsland (Commission). Det oroar regioner, eftersom de nationella regeringarna då får större kontroll över pengarna. Polska kommuner och regioner har varnat för att modellen flyttar makt från regionala program till centralregeringen (Wspólnota). Tankesmedjan Bruegel har lyft samma risk för EU som helhet (Bruegel).

Redan utan en tysk nedskärning i den storleken bedömer Italienska institutet för internationella frågor att den samlade ramen för regional- och jordbruksstöd blir omkring 14 procent lägre i reala termer än under den nuvarande budgetperioden (IAI). Sammanhållningsfonden, som ska minska ekonomiska skillnader inom EU, kan i dag täcka upp till 85 procent av godkända projektkostnader i länder där nationalinkomsten ligger under 90 procent av EU-genomsnittet. Polen fick 10,75 miljarder euro under den nuvarande perioden och Rumänien 4,09 miljarder euro (European Parliament). När den potten krymper förlorar en kommun inte bara en budgetpost. Den kan förlora ett vattenreningsverk.

Rumänien pressas redan från två håll. Landet har svårt att få igenom de reformer som krävs för att frigöra omkring 4,5 miljarder euro i återhämtningspengar efter pandemin före en tidsfrist i augusti (To Brief). En stramare budget efter 2027 skulle slå mot ett land som inte enkelt kan låna för att fylla hålet.

Berlins sparsamhet stannar vid gränsen

Tyskland har en poäng när det gäller slöseri. Europeiska revisionsrätten har pekat på återkommande problem med absorption, alltså EU-medel som avsätts men aldrig används, ofta för att projekt fastnar eller lokala förvaltningar saknar kapacitet att genomföra dem i tid (ECA). Mer pengar ger inte automatiskt bättre använda pengar.

Men Merz har samtidigt avvisat ett föreslaget tak på 100 000 euro i jordbruksstöd per gård, eftersom det skulle drabba stora gårdar i norra och östra Tyskland (n-tv). Budgetdisciplinen gäller därmed framför allt andra.

Argumentet krockar också med EU:s egna beslut de senaste åren. Medlemsländerna har godkänt 150 miljarder euro i gemensam upplåning för försvar genom SAFE-instrumentet, där alla 27 länder gemensamt tar upp pengar på kapitalmarknaden och starkare låntagare därmed delar kostnaden med svagare (Commission). Budgeten måste dessutom bära 149,3 miljarder euro i återbetalningar för återhämtningsfonden NextGenerationEU från pandemin (European Parliament).

Om Europa kan låna gemensamt för vapen är det ett politiskt val att inte upprätthålla stöd till avlopp, vattenrening och bredband på landsbygden. Den verkliga konflikten gäller vem som ska bära åtstramningen: jordbrukare, kommuner, fattigare medlemsländer eller de nationella finansdepartement som Tyskland vill skydda.