Bläckfiskboom pressar skaldjursfisket

Fiskare i Engelska kanalen landade omkring 2 600 ton vanlig åttaarmad bläckfisk 2025 och hittills över 3 000 ton 2026, efter flera år med mindre än 30 ton. Det visar siffror från den brittiska myndigheten Marine Management Organisation, som Reuters rapporterat om (Reuters via AsiaOne). För fiskhandlaren Ian Perkes i Brixham har det inneburit stora leveranser och köpare i södra Europa som gärna handlar. Bläckfisken kom samtidigt som Europas hav hade sin varmaste sommar sedan mätserien började 1982. Från juni till augusti var medeltemperaturen vid ytan 21,6 °C, enligt samma Reuters-analys (Reuters via AsiaOne).

En oväntad inkomst med en baksida

Uppgången har analyserats vetenskapligt. En sakkunniggranskad studie av fångststatistiken visade att de kommersiella landningarna 2025 var nästan 65 gånger årsgenomsnittet för 2017–2024 (Journal of Fish Biology). Studien bygger på samma landningsdata som Reuters använde och ger därför en mer detaljerad bild av uppgången, men bekräftar den inte oberoende.

Bläckfiskar är glupska grannar. De äter taskekrabba, hummer och pilgrimsmussla, som är grunden för det etablerade skaldjursfisket i Engelska kanalen. Marine Biological Association uppskattade att boomen kan ha lett till omkring 10 miljoner pund i förlorade skaldjursfångster mellan januari och september 2025. Under samma period landades bläckfisk till ett värde av cirka 12 miljoner pund (Reuters via To Vima). Det gäller en uppskattning för förra året, före sommarens värme.

Landningsstatistiken visar när bläckfisken dök upp i fångsterna, men inte varför. Uppgången sammanföll med varmare hav, men fångsterna påverkas också av hur många båtar som riktar in sig på arten, vilka redskap de använder och vad köparna efterfrågar. Cefas, den brittiska myndighet som ansvarar för fiskeriforskning, registrerade flera lokala temperaturrekord i somras och fick rapporter om ovanliga hajar, klumpfiskar och maneter. Myndigheten bedömer fortfarande vad detta betyder för näringen (Cefas).

Vad rekordvarmt hav egentligen mäter

Den europeiska rekordsiffran gäller havsytan. Satelliter mäter värmestrålningen från det översta vattenlagret. Bojar och fartyg mäter vattnet direkt och används för att kontrollera satelliternas uppskattningar (NOAA). Tänk dig att sticka handen i ytan på ett badkar. Då vet du att ytan är varm, men inte om värmen nått botten där krabbor och pilgrimsmusslor lever.

Forskare bedömer också havsvärmen utifrån vad som är normalt på varje plats vid samma tid på året (Hobday and colleagues). En temperatur som är vanlig i Medelhavet kan vara ovanlig längre norrut. Biscayabukten mellan Frankrike och Spanien hade en medeltemperatur på 21,4 °C i somras, mer än 2,4 grader över genomsnittet för 1991–2020 (Reuters via To Vima).

Barnkammaren som försvinner utanför Spanien

Bläckfiskboomen visar vilka arter som kan flytta in när vattnet blir varmare. På andra sidan bukten, längs Spaniens nordkust, gäller oron det som försvinner. Marinbiologen José Manuel Rico Ordás uppskattar att omkring 95 procent av de stora tarebestånden utanför Asturien har försvunnit sedan 2010 (Reuters via Gulf Times).

Tareskogar fungerar som barnkammare under vatten. Den höga tången ger ungfiskar föda och skydd. Ordás pekar främst på klimatförändringarna, men också på betet från Sarpa salpa, en fisk som gynnas av varmare vatten. Uppskattningen beskriver en nedgång över mer än ett decennium och visar därför inte vilken effekt just den här sommaren haft.

Haven är redan varmare än tidigare. IPCC kopplar den mänskligt orsakade uppvärmningen till att marina värmeböljor blir vanligare och varar längre (IPCC). I början av september rapporterade Copernicus om en exceptionellt varm global havsyta i augusti. Den siffran bygger på ett annat geografiskt område och ett annat dataset än det europeiska rekordet (Copernicus). Vi rapporterade om den tillsammans med värmen på land (To Brief).

För fiskarna i Brixham märks förändringen redan på kajen, i lådorna och i priserna som köpare i södra Europa är beredda att betala. Boomen har förändrat vad fiskarna i Engelska kanalen fångar och säljer. Hur mycket den har kostat skaldjursfisket är fortfarande inte belagt.