EU-varor kan gynnas i upphandlingar

EU-kommissionen föreslog den 9 september en ny förordning om offentlig upphandling som skulle ge offentliga inköpare i hela EU möjlighet att gynna europeiska leverantörer (Commission). Tre befintliga direktiv skulle ersättas av en enda förordning, som blir direkt tillämplig i samtliga 27 medlemsländer. Som To Brief rapporterade när utkastet läckte förra veckan (To Brief) innebär förslaget att lägsta pris får mindre betydelse och kvalitet större vikt. Ännu ändras inga regler. Först måste både Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, där medlemsländernas regeringar förhandlar, godkänna förordningen.

Frivilliga verktyg, konkreta vägval

Förslaget ger offentliga inköpare flera verktyg men tvingar dem inte att använda dem. De skulle kunna begränsa deltagandet för leverantörer från länder som inte garanterar EU-företag tillträde till sin offentliga upphandling. De skulle också kunna kräva att en viss minimiandel av varorna i ett anbud har sitt ursprung i EU (proposed regulation, Politico). En fransk kommun skulle därmed kunna utesluta en kinesisk busstillverkare, medan ett finländskt sjukhus skulle kunna avstå från att använda möjligheten.

Gränsen dras utifrån handelsavtalen. Länder vars tillträde till EU:s upphandling garanteras genom WTO-avtal eller bilaterala avtal med EU, däribland USA, Japan och Norge, skulle behålla sina nuvarande rättigheter. Företag från länder utan sådana avtal, exempelvis Kina och Indien, skulle däremot kunna begränsas (Guardian, proposed regulation). Polska myndigheter skulle fortfarande inte få gynna polska företag framför tyska, eftersom EU:s inremarknadsregler förbjuder diskriminering mellan medlemsländerna.

EU-kommissionen skulle dessutom få en separat och mer långtgående befogenhet att införa obligatoriska begränsningar om ett tredjeland systematiskt stänger ute EU-företag från sin egen upphandling. Peking har redan svarat på en mer begränsad tillämpning av samma princip. När Bryssel 2025 begränsade kinesiska aktörers tillträde till upphandling av medicinteknisk utrustning med stöd av det befintliga instrumentet för internationell upphandling införde Kina motsvarande begränsningar för EU-leverantörer (Crowell). Risken för motåtgärder är därmed belagd av ett konkret exempel.

Kvalitetskrav utan garantier för arbetstagarna

Förslaget skulle göra förhållandet mellan pris och kvalitet till huvudregel vid tilldelningen av kontrakt. Kvalitet ska väga minst 30 % i utvärderingen och minst 50 % i personalintensiva tjänster som städning och bevakning (EU Perspectives, proposed regulation). Procentsatserna innebär dock inga krav på arbetstagarskydd. Det italienska fackförbundet CGIL anser att förslaget kan försvaga Italiens lag om offentlig upphandling från 2023, som kräver att anbudsgivare anger vilket kollektivavtal som gäller och visar att skyddet är likvärdigt (Il Fatto Quotidiano). Eftersom en EU-förordning har företräde framför nationell lag blir den rättsliga frågan om Italien får behålla strängare krav. Europafacket har uppmanat Europaparlamentet och rådet att föra in bindande arbetstagarskydd i förordningen (ETUC).

Regeringarna har ännu inte valt sida

EU-kommissionären Stéphane Séjourné hävdar att inköpare redan har kunnat prioritera kvalitet men avstått av rädsla för rättsprocesser. Han vill att kommunpolitiker ska kunna ställas till politiskt ansvar för sina inköpsbeslut (Le Monde). Tysklands industri- och handelskammare anser att krav på lokal produktion bör användas först som en sista utväg, eftersom de kan höja priserna och utlösa motåtgärder (DIHK). Nio medlemsländer, däribland Sverige, Tjeckien, Finland och Irland, varnade i december 2025 för att breda förmånsregler för europeiska leverantörer kan försämra konkurrensen (Euronews). Varningen kom dock före det nuvarande förslaget, och ingen regering har formellt tagit ställning för eller emot texten.

Enligt EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande måste Europaparlamentet och rådet enas om den slutliga lydelsen. I rådet krävs kvalificerad majoritet: minst 15 av de 27 regeringarna, som tillsammans företräder minst 65 % av EU:s befolkning, måste rösta för förslaget (European Parliament). Ingen av institutionerna har ännu börjat utforma sin förhandlingsposition. En praktisk fråga lär få stor betydelse inför omröstningarna: Vem ska kontrollera att varorna i ett anbud verkligen har sitt ursprung i EU, och vem ska bära kostnaden när europeiska preferenser leder till högre priser?

EU-kommissionen har föreslagit en möjlighet att gynna europeiska leverantörer, inte ett krav. Europaparlamentet och medlemsländernas regeringar avgör nu om EU får en gemensam inköpsregel eller en verktygslåda som offentliga inköpare kan låta bli att använda. Ingen av dem har ännu visat sin position.