EU stryker två oligarker, behåller 3,000

EU:s sanktionslista mot Ryssland omfattar fortfarande drygt 3 000 personer och organisationer. På tisdagen enades medlemsländernas regeringar om att stryka de ryska miljardärerna Alisher Usmanov och Mikhail Fridman från listan. I uppgörelsen förlängs restriktionerna mot de övriga till den 22 september 2029 (Kyiv Independent, The Guardian). Lettland och Estland har därefter infört nationella sanktioner mot männen, men de åtgärderna kan inte återupprätta den frysning av tillgångar som gällde i alla 27 medlemsländer.

Varför en enda lista får så stor räckvidd

EU-listans betydelse ligger i vilka skyldigheter den lägger på privata företag. Enligt förordning 269/2014, som gör sanktionslistan bindande för finanssektorn, måste den som förvaltar en listad persons pengar frysa dem. Inga betalningar får göras till personen (EUR-Lex). Skyldigheten gäller EU-banker och EU-företag var de än verkar. Den omfattar också EU-medborgare utomlands och affärer som delvis genomförs inom unionen.

I praktiken kontrollerar en bank i Frankfurt, en notarie i Milano och en fond i Luxemburg samma lista och agerar utifrån den. När strykningen får rättslig verkan står de två männen inte längre där. Den upphäver bara restriktionerna enligt den här listan. Om en enskild tillgång omfattas av ett separat beslut är en annan rättslig fråga.

Det är ännu inte klarlagt exakt när förändringen träder i kraft. BBC Russian rapporterade att beslutet publicerades på tisdagskvällen i EU:s officiella tidning, där rättsakter måste publiceras för att bli bindande (BBC Russian). To Brief har ännu inte verifierat ändringsaktens nummer eller klockslaget då den börjar gälla mot själva tidningen.

Hur två namn låste förnyelsen av listan

För att förnya sanktionerna mot de listade krävs enhällighet. Det innebär att varje regering kan lägga in veto. När tidsfristen närmar sig ger det en enda omstridd post inflytande över tusentals andra. Om förlängningen faller bort upphör sanktionerna för alla på listan.

Enligt diplomater som talat med Euronews hade Frankrike anslutit sig till Slovakien i kravet att Usmanov skulle strykas (Euronews). Paris har inte offentligt förklarat sin hållning. Även andra poster föll bort när listan förnyades, men det var de här två namnen som höll upp uppgörelsen.

Den 21 september lade Lettland in sitt veto, men drog sig sedan ur. Landet motiverade beslutet med att hela listan annars skulle löpa ut, så att alla andra på den befriades från sanktioner (Kyiv Independent, The Guardian). I en tidigare artikel beskrev To Brief hur vetot föll (To Brief).

Estland motsatte sig strykningarna men lade ned sin röst. När enhällighet krävs räknas en nedlagd röst inte som veto. Tallinn kunde därmed markera sin invändning utan att stoppa beslutet. Det estniska utrikesdepartementet beskrev utfallet som en treårig förlängning av sanktionerna mot enskilda personer (Estonian foreign ministry). Den längre perioden tar bort de återkommande tidsfrister då en huvudstad kunde hota hela listan.

Vad de baltiska sanktionerna kan och inte kan göra

Lettlands regering uppgav senast den 23 september att landet infört finansiella restriktioner och inreseförbud mot båda männen (LSM). Estland meddelade egna nationella sanktioner efter att männen strukits från EU-listan. Åtgärderna har hittills bara beskrivits i allmänna ordalag. Undantag och startdatum är fortfarande obekräftade.

Litauen ligger längre efter. Landets utrikesdepartement har föreslagit att båda männen förbjuds att resa in i landet under fem år (LRT). Den 23 september utarbetades fortfarande ett beslut om att frysa deras tillgångar, och ingen litauisk åtgärd hade trätt i kraft (Lrytas/ELTA).

Nationella sanktioner gäller bara inom det egna landets jurisdiktion. En lettisk eller estnisk frysning binder banker och företag under landets lagar. Den kan inte ge en tysk eller italiensk bank instruktioner, och den kan inte återföra männen till EU:s sanktionslista.

Inreseförbud kan få större räckvidd. Schengens informationssystem, en gemensam databas som gränsvakter använder i det passfria området, gör det möjligt för ett lands förbud att leda till att en person nekas inresa även i andra länder (EUR-Lex). Det finns inga belägg för att Riga eller Tallinn har registrerat en sådan signalering. Även om de gör det gäller signaleringen resor, inte pengar.

Det är uppgörelsens kärna: EU säkrade tre års stabilitet för den bredare sanktionslistan. Priset var att unionen förlorade det enda verktyg som tvingade varje bank och företag inom EU att frysa de två männens tillgångar. Lettisk och estnisk lagstiftning kan begränsa dem på hemmaplan, och en registrering i Schengens informationssystem kan hindra dem från att resa in i Europa, men inget av detta når deras konton i Frankfurt eller Luxemburg. För att återinföra en gemensam frysning krävs ett nytt enhälligt EU-beslut. Då gäller samma vetorätt som nu gjorde det möjligt att stryka dem.