EU byter sanktionstid mot två oligarker

EU-ländernas ambassadörer enades enligt uppgifter den 22 september om att förlänga en av unionens sanktionslistor mot Ryssland i tre år i stället för sex månader (EFE/Unitel, Il Foglio). Priset var att miljardärerna Michail Fridman och Alisher Usmanov ströks från listan. Inget av detta har ännu fått rättslig verkan. Om namnen tas bort avgörs frågan om männens tillgångar förblir frysta av vilket land som innehar dem.

Vad som faktiskt gäller

Listan omfattar personer som anklagas för att ha undergrävt Ukrainas territoriella integritet. Den är en av flera sanktionsregimer som EU har infört mot Ryssland. Två rättsakter reglerar den. Ett utrikespolitiskt beslut anger vilka personer som listas och förbjuds att resa in i EU (Decision 2014/145/CFSP). En separat förordning, 269/2014, gör frysningen av tillgångar bindande för alla banker och företag i EU.

Ambassadörernas överenskommelse ändrar ingen av rättsakterna. Rådet, där medlemsländernas ministrar fattar de formella besluten, måste ändra båda och publicera dem i Europeiska unionens officiella tidning, EU:s rättsliga kungörelseorgan. På onsdagsmorgonen hade To Brief inte hittat någon publicerad rättsakt som genomför treårsperioden eller strykningarna. Tills en sådan akt publiceras gäller därför den sju dagar långa tillfälliga förlängning som antogs för att listan inte skulle löpa ut (To Brief).

Hur ett veto blev ett förhandlingskort

Förlängningen kräver enhällighet, vilket innebär att ett enda medlemsland kan stoppa den (Article 31 TEU). Varje tidsfrist blir därmed ett påtryckningsmedel. Slovakien vägrade först att ge sitt samtycke. Därefter krävde Frankrike att Usmanov skulle strykas, enligt fyra diplomater som Euronews citerade.

Lettland använde samma vetorätt för att blockera båda strykningarna (To Brief). Den rapporterade överenskommelsen tyder på att Lettland senare har dragit tillbaka sitt motstånd.

Frankrike hänvisade till nationell säkerhet, men har inte sagt vilket intresse som står på spel. Den franska delegationen talade om en »specifik nationell säkerhetsfråga«, uppgav diplomater för Euronews. Den 17 september frågade en journalist utrikesdepartementet varför Frankrike ville få bort Usmanov från listan. Talespersonen svarade att förhandlingarna i rådet var konfidentiella (France Diplomatie). Tystnaden har fått diplomater att spekulera om en dold bytesaffär, men det finns inget dokument som stöder någon sådan teori (EUobserver).

De två männen hanterades som ett paket, men deras rättsliga historik skiljer sig åt. EU-domstolens tribunal ogiltigförklarade Fridmans ursprungliga listning i april 2024 eftersom bevisningen var otillräcklig. I februari samma år fastställde tribunalen däremot Usmanovs listning (CURIA, T-301/22, CURIA, T-237/22). Om uppgörelsen genomförs stryks Usmanov trots att domstolen har godtagit grunden för listningen. Paris har drivit den linjen utan att offentligt förklara varför.

Vad händer med en frysning efter en strykning?

En EU-listning tvingar alla banker i samtliga medlemsländer att frysa en persons tillgångar. En nationell åtgärd gäller däremot bara inom det egna landets territorium. Lettlands sanktionslag ger Riga möjlighet att införa egna frysningar och inreseförbud (Latvian sanctions law). Sådana åtgärder skulle binda lettiska banker, men inte en tysk eller italiensk bank som innehar samma tillgångar.

Italien visar den motsatta ytterligheten. Landets frysning 2022 av sardinska villor med koppling till Usmanov byggde på EU-listningen, och ingen separat italiensk åtgärd har blivit känd (Il Foglio). När strykningen träder i kraft saknar Rom sannolikt rättslig grund för att fortsätta hålla villorna frysta. Tyskland hamnar någonstans däremellan. En domstol i Frankfurt slog i juni fast att myndigheterna inte hade bevisat att Usmanov kontrollerar yachten Dilbar. Det är bara det pågående överklagandet som gör att fartyget fortfarande hålls kvar (taz).

Vad den längre giltighetstiden innebär

En treårsperiod skulle ge banker och företag större förutsägbarhet. Samtidigt skulle många av de återkommande tidsfristerna försvinna, och därmed också de tillfällen då ett medlemsland kan hota hela listan. Rådet skulle fortfarande kunna ändra enskilda listningar mellan tidsfristerna, och de listade personerna skulle fortfarande kunna väcka talan. Det som minskar är antalet obligatoriska tillfällen då alla 27 regeringar måste enas om att behålla de övriga namnen på listan.

Rådet måste nu publicera en rättsakt innan något av detta blir bindande. Paris måste redovisa de nationella säkerhetsskäl som landet hittills har vägrat att offentliggöra. Om strykningen genomförs blir frågan om Usmanovs tillgångar förblir frysta inte längre ett EU-beslut. Den avgörs av lagstiftningen i det land där tillgångarna finns.