Europas Patriotlager styrs från Washington

USA har använt omkring hälften av sina Patriotrobotar och nära fyra femtedelar av sina THAAD-robotar i striderna mot Iran, enligt modellering från CSIS och uppgifter från CNN och Reuters. Det är samma vapensystem som europeiska Natoländer har köpt, övat med och byggt delar av sin avskräckning kring. Men att äga avfyrningsrampen är inte detsamma som att kontrollera nästa robot.

Produktionsgapet

Trumpadministrationen förnekar att bristen är farlig, men har inte redovisat faktiska lagernivåer eller vilka reserver Pentagon anser sig behöva behålla. CSIS uppskattar att Patriotlagren har fallit till under 1 000 robotar, från omkring 2 200 före kriget. THAAD-lagren bedöms ligga nära 250, ned från 452 (CSIS).

Pentagons egen reaktion visar ändå trycket i systemet. Myndigheten har tecknat avtal med Lockheed Martin och Northrop Grumman för att tredubbla Patriotproduktionen och fyrdubbla THAAD-produktionen. Northrop har meddelat att bolaget fått accelerationskontrakt på 3 miljarder dollar (Defense News, Northrop Grumman). En sådan upprampning görs inte för materiel som det finns gott om. Den nya kapaciteten kommer dessutom sent under årtiondet, inte nästa kvartal.

Ukraina, Natos östra flank, Mellanöstern och Indo-Pacific hämtar alla från samma USA-kontrollerade produktionslinje. Som To Brief rapporterade förra veckan har Washington redan inlett en formell översyn av sin militära närvaro i Europa (To Brief). Robotlagren innebär en hårdare begränsning: även om USA:s politiska åtagande består är den fysiska tillgången begränsad.

Europa betalar, Washington beslutar

Nederländerna visar hur beroendet fungerar i praktiken. Haag blev det första Natolandet att kanalisera 500 miljoner euro genom PURL, en Natomekanism där allierade finansierar amerikanska vapen till Ukraina, och har redan skänkt Patriotlavetter, en radar och robotar till Kyiv (Dutch Defence).

Europeiska pengar in i den amerikanska produktionskedjan ger inte Europa kontroll över vad som kommer ut. Washington avgör vilka knappa robotar som går till Ukraina, vilka som stannar i amerikanska reserver, vilka som når partner i Mellanöstern och vilka som fyller allierades beställningar. Som den nederländska tidningen NRC formulerade det är Patriot det enda system som fungerar mot ballistiska robotar. När lagren minskar kan Ukraina tills vidare tvingas se Ryssland agera friare.

Schweiz ger ett konkret exempel på omprioritering. Bern har fått besked om att landets Patriotleveranser försenas eftersom Washington först skickar robotar till Ukraina (Reuters). Ingen europeisk allierad har offentligt rapporterat en jämförbar försening. Men kön kan ändras igen med ett nytt amerikanskt policybeslut.

Vad Europa kan och inte kan ersätta

Europa kan bygga ut de lägre och medelhöga lagren i luftförsvaret. Tyskland har levererat IRIS-T-system till Ukraina från egna produktionslinjer (Bundesregierung). MBDA:s Asterrobot, som används med det fransk-italienska SAMP/T-systemet, är Europas starkaste alternativ i det övre luftförsvarsskiktet. Frankrike, Italien och Storbritannien har beställt över 200 ytterligare Asterrobotar och kortat leveranstiderna (MBDA).

Mot de svåraste ballistiska hoten finns gapet kvar. Inget europeiskt system motsvarar PAC-3 MSE eller THAAD mot snabba stridsspetsar. Licenstillverkning av amerikanska robottyper i Europa tar vanligtvis tre till sju år efter kontraktssignering, enligt Reuters. Ukrainas Fire Point-konsortium utvecklar tillsammans med tio europeiska partner en billigare robot som ska komplettera Patriot, men ett första fullskaligt test mot en ballistisk robot väntas först i mitten av 2027 (Defense News).

Europas svar på kort sikt är att bygga tillräckligt mycket egen kapacitet för att knappa amerikanska robotar bara ska användas mot hot som inget annat system klarar. Europas försvarsministrar har ännu inte förklarat för sina väljare hur den ombalanseringen ska gå till, eller enligt vilken tidplan. Bristsiffrorna är offentliga. Moskva kan också läsa dem.