Frankrikes räntepremie närmar sig 100 baspunkter

Den europeiska obligationsmarknaden pressas av högre inflation och stramare penningpolitik. Vid förmiddagen den 15 september hade räntan på Tysklands tioåriga statsobligation stigit till omkring 3,50 %, den högsta nivån sedan 2009. Motsvarande franska ränta nådde 4,48–4,50 %, nära nivåerna under finanskrisen 2008 (Reuters via Zonebourse). Obligationsräntan är den årliga avkastning som en investerare får genom att köpa och behålla en statsobligation. När obligationspriset faller stiger räntan, vilket innebär att staten måste betala mer när den ger ut nya lån.

Skillnaden mellan fransk och tysk ränta närmade sig 100 räntepunkter, alltså en hel procentenhet (Reuters via Boursorama). Denna skillnad, ofta kallad spread, visar hur mycket mer Frankrike betalar för att låna än Tyskland. Även räntorna i Italien, Spanien, Belgien och Nederländerna steg, men deras ränteskillnader mot Tyskland förändrades knappt. Frankrike avvek därmed från det europeiska mönstret.

En gemensam chock höjde räntorna

Bakom merparten av ränteuppgången i Europa ligger samma faktorer: högre inflation och en stramare penningpolitik. Inflationen i euroområdet steg till 3,3 % i augusti, medan energipriserna ökade med 14,3 % på ett år (Eurostat). Brentoljan handlades nära 108 dollar per fat (SIC Notícias). ECB, Europeiska centralbanken som fastställer räntan för euroländerna, aviserade den 10 september en höjning med 25 räntepunkter. Inlåningsräntan höjs därmed till 2,50 % från den 16 september; den 15 september var den fortfarande 2,25 % (ECB). Amerikanska statsobligationsräntor nära 4,8 % förstärkte trycket, eftersom globala investerare löpande jämför avkastningen på säkra statspapper mellan olika länder (Bundesbank).

Den italienska tioårsräntan steg med omkring 23 räntepunkter under septembers första två veckor, men ränteskillnaden mot Tyskland ökade endast med 4 räntepunkter (la Repubblica, Borsa Italiana). Spaniens spread ökade med omkring 4–5 räntepunkter (El Español). I båda länderna följde räntorna alltså huvudsakligen den tyska uppgången. Marknaden prissatte om europeiska obligationer generellt, utan att särskilt peka ut de italienska eller spanska statsfinanserna.

Frankrikes extra kostnad

För Frankrike ser fördelningen annorlunda ut. Den franska räntan steg med omkring 28–31 räntepunkter under samma två veckor. Av uppgången förklaras cirka 13–15 räntepunkter av ett större avstånd till den tyska räntan, inte av den gemensamma marknadsrörelsen (Banque de France). Nästan hälften av ränteökningen kan därmed kopplas till fransk politisk risk. Som vi rapporterade förra veckan är Frankrikes påslag mot Tyskland det största sedan 2012. Reuters kopplar utvecklingen till oron över den splittrade nationalförsamlingen och svårigheterna att få igenom budgeten för 2027 (Reuters via Boursorama).

Frankrike kan fortfarande låna på marknaden. Den 3 september sålde statens skuldförvaltning obligationer för 13,5 miljarder euro i fyra emissioner. Investerarnas samlade bud översteg det utbjudna beloppet med mer än det dubbla (Zonebourse). Refinansieringen har dock blivit dyrare. Eftersom statsskulden omsätts successivt byggs kostnaden upp över tid. Den genomsnittliga löptiden på Frankrikes skuld överstiger åtta år (AFT), vilket innebär att dagens högre räntor gradvis ersätter äldre och billigare lån när dessa förfaller.

Belgien visar hur effekten kan växa. Landets skuldmyndighet beräknar att en bestående ränteuppgång på 100 punkter skulle öka räntekostnaderna med omkring 178 miljoner euro 2026. Till 2031 skulle den årliga merkostnaden ha vuxit till 3,9 miljarder euro (The Brussels Times). Begränsade kostnadsökningar under ett enskilt år blir stora när allt fler lån refinansieras.

Vinnare och förlorare

Högre obligationsräntor gynnar sparare som köper nya obligationer. Bankernas inlåningsräntor har däremot knappt följt med uppåt. I juli gav konton med omedelbart uttag i euroområdet fortfarande bara 0,28 % i ränta (ECB). Skillnaden mellan bankernas finansieringskostnad och vad de betalar insättarna stannar därmed i stor utsträckning hos bankerna.

Nya låntagare möter motsatt utveckling. I Nederländerna steg erbjudna bolåneräntor med tio års bindningstid med 14 räntepunkter på fyra veckor, till 4,22 % den 13 september (Van Bruggen). Bolånepriser styrs av en kombination av swapräntor, bankernas finansieringskostnader och förväntningar på ECB:s politik, inte enbart av statsobligationsräntorna. Riktningen är ändå tydlig: nya lån blir dyrare. Hushåll med bunden ränta påverkas först när avtalen ska läggas om.

Europa betalar nu för högre inflation och en stramare penningpolitik. Frankrike betalar dessutom ett särskilt påslag för den politiska osäkerheten. Ränteskillnaderna ger ännu inget stöd för att euroområdets obligationsmarknad håller på att splittras mer generellt. Om den franska merkostnaden stannar nära dagens nivå avgörs i hög grad av om regeringen kan få 2027 års budget genom nationalförsamlingen.