Frankrike lånar €12 miljarder till högre ränta

Frankrikes myndighet för statsskuldsförvaltning sålde den 1 oktober samtliga långfristiga obligationer som bjöds ut, till ett värde av 11,999 miljarder euro. Buden uppgick till 27,487 miljarder euro (ABC Bourse, Reuters auktionsdata). Investerare köper fortfarande fransk statsskuld, men kräver högre ränta. För en obligation som förfaller i november 2036 krävde köparna 4,93 % i avkastning, jämfört med 4,23 % när samma obligation såldes den 3 september (Reuters auktionsdata).

Avkastningen är den årliga ersättning köparen låser in genom priset. Kupongen, den fasta ränta Frankrike lovar att betala varje år, var oförändrad. Köparna betalade i stället mindre för varje obligation. Då stiger avkastningen, och Frankrike får högre kostnad för lånet.

Finansminister Roland Lescure framhöll försäljningen som ett tecken på att investerarna fortfarande har förtroende för Frankrike. En strateg på Natixis Investment Managers sade till Le Monde att bud på mer än dubbelt så stort belopp som det erbjudna ligger i den nedre delen av normalspannet (Le Monde). Auktionen visar att Frankrike fick köpare den morgonen, men också att upplåningen blivit dyrare.

Därför ökade ränteskillnaden mot Tyskland

Samma press syntes på andrahandsmarknaden, där redan utgivna obligationer handlas. Där närmade sig den franska tioårsräntan 5 % den 1 oktober (La Tribune). Dagen därpå passerade ränteskillnaden mellan Frankrike och Tyskland för tioårig upplåning 150 punkter (1,5 procentenheter), den största sedan slutet av 2011 (Reuters).

En del av rörelsen kom från Tyskland. Priserna på tyska statsobligationer steg mot den allmänna marknadsriktningen när investerare sökte en trygg placering (dpa-AFX). När obligationspriserna stiger faller räntorna. Den större ränteskillnaden speglar därför både efterfrågan på tyska obligationer och oro för Frankrike. I en tidigare artikel beskrev vi hur utförsäljningen spred sig mellan marknaderna (To Brief).

Så påverkar den högre räntan budgeten

De flesta franska statsobligationer har fast kupongränta, så högre marknadsräntor ändrar inte räntan på obligationer som redan sålts. Varje ny obligation säljs till ett pris som bestäms vid auktionen. Frankrikes räntekostnad ökar när äldre obligationer förfaller och ersätts med nya till dagens räntor. Omkring 197,4 miljarder euro förfaller 2027 (AFT).

En varaktig ränteuppgång belastar därför budgeten mer för varje år. I franska senatens analys växte merkostnaden år för år i takt med att mer skuld refinansierades (franska senaten). Beräkningen bygger på en viss antagen ränteuppgång och är därför ingen prognos för veckans rörelse.

Räntekostnaden är redan hög och väntas öka. Regeringen räknar med att den stiger från 79,2 miljarder euro 2026 till 91,2 miljarder euro 2027 (franska regeringen). Prognosen bygger på regeringens egna antaganden. Veckans auktion ligger inte bakom den.

Köparna av de nya obligationerna är de tydligaste vinnarna: så länge Frankrike betalar får de högre avkastning under flera år. Kostnaden hamnar i statsbudgeten. Premiärminister Sébastien Lecornu vill minska underskottet, det årliga gapet mellan statens utgifter och inkomster, från 5,4 % av BNP till 5,0 % 2027. Samtidigt väntas statsskulden stiga till omkring 121,7 % av BNP (budgetunderlag).

Offentliganställda och de flesta pensionärer skulle få bära en del av åtstramningen genom frysta löner och pensioner, samtidigt som nya skatter införs (Reuters). Frankrikes oberoende finanspolitiska råd bedömde regeringens tillväxtprognos på omkring 1,0 % som optimistisk och beskrev underskottsmålet som en miniminivå (Le Monde). Ett större underskott innebär att staten måste sälja fler obligationer till det nya priset.

Frankrike har inga problem att hitta långivare. Om räntorna ligger kvar nära veckans nivå låser varje refinansiering in en högre ränta under flera år, och ränteutgifterna stiger i takt med att obligationer förfaller. Hur mycket de ökar beror på ränteläget när de 197,4 miljarderna euro ska betalas tillbaka. Regeringen och det splittrade parlament som ska anta budgeten måste då välja hur kostnaden ska täckas: mer långtgående frysningar av löner och pensioner, högre skatter eller mer upplåning till den högre räntan.