Frankrike säljer obligationer till 4,93 %

När Frankrike lånar med återbetalning i november 2036 krävde investerarna 4,93 procents avkastning vid en auktion den 1 oktober. När samma obligation såldes den 3 september var avkastningen 4,23 procent (Reuters auktionstabell). Frankrike sålde hela utbudet. Samma dag presenterade regeringen en budget som fryser lönerna i offentlig sektor och de flesta pensionerna.

Statens skuldförvaltning lånade sammanlagt 11,999 miljarder euro, och buden översteg utbudet (Reuters auktionstabell, Le Monde). Efterfrågan var alltså tillräcklig. Det var priset på lånen som steg.

Vad högre ränta kostar

En statsobligation är ett lån till staten med fasta betalningar. När investerare säljer redan utgivna obligationer sjunker marknadspriset. Då stiger avkastningen som en ny köpare kan låsa in. Den avkastningen kallas yield (ECB) och visar vad det kostar staten att låna i dag.

Den högre räntan gäller bara nya lån. Obligationer som Frankrike redan har gett ut behåller sina tidigare betalningsvillkor. Räntekostnaden stiger i takt med att staten lånar nytt och ersätter obligationer som förfaller. Effekten byggs alltså upp över tid.

Regeringen räknar med att de årliga räntekostnaderna ökar från 79,2 miljarder euro 2026 till 91,2 miljarder euro 2027 (franska regeringen). Prognosen gäller ett helt års upplåning och refinansiering och avgörs inte av en enskild auktion. Auktionen visar däremot vilket pris Frankrike nu betalar när lån ska ersättas.

En global utförsäljning, med franskt påslag

Försäljningstrycket var globalt. Den amerikanska tioårsräntan nådde omkring 5,34 procent den 1 oktober, den högsta nivån sedan 2002. Reuters kopplade utförsäljningen till stora statsskulder och en våg av nya obligationer på marknaden (Reuters förklaring). Samma tryck hade redan höjt Belgiens och Portugals lånekostnader dagarna före (To Brief).

Frankrike betalade ändå mer än flera grannländer. I en ögonblicksbild från LSEG den dagen låg den franska tioårsräntan på 4,9501 procent, jämfört med 3,6179 procent i Tyskland. Skillnaden var cirka 133 räntepunkter, där en räntepunkt är en hundradels procentenhet. Räntan låg också över Italiens, som var 4,7171 procent (CNBC). Skillnaden mot Tyskland kallas spread och används ofta för att mäta hur mycket mer ett land betalar än euroområdets referenslåntagare.

Spreaden måste dock tolkas försiktigt. Den ökar när franska räntor stiger, men också när tyska räntor sjunker. Den dagen steg värdet på tyska obligationer mot marknadstrenden, eftersom investerare sökte sig till dem som en tryggare placering (dpa-AFX). Ögonblicksbilden visar att Frankrike då betalade mer än Tyskland och Italien. Den visar inte hur stor del av dagens ränteuppgång som berodde på Frankrike.

Vem betalar för dyrare lån?

Finansminister Roland Lescure kallade Frankrikes ställning på marknaderna stabil (Lescures uttalande). Auktionen stöder påståendet i en begränsad mening: Frankrike sålde hela utbudet och fick fler bud än obligationer att sälja. Men upplåningen är dyr. Varje extra euro i ränta konkurrerar med andra offentliga utgifter, samtidigt som regeringen räknar med att statsskulden når 121,7 procent av BNP 2027. BNP är värdet av allt som produceras i ekonomin under ett år (AFP).

Budgetförslaget ska minska underskottet, alltså skillnaden mellan statens utgifter och inkomster under ett år, från väntade 5,4 procent av BNP 2026 till 5 procent 2027. En del av besparingen ska komma från frysta löner i offentlig sektor och pensioner. Pensionärerna beräknas stå för 5,5 miljarder euro (Reuters budgetrapport, AFP). Frankrikes oberoende finanspolitiska råd uppges ha bedömt att den planerade minskningen är begränsad i förhållande till vad som krävs för att stabilisera skulden (France 24).

De som lånar ut pengar nu får högre avkastning. Investerare som redan äger franska obligationer har däremot sett marknadsvärdet på dem sjunka.

Den 1 oktober sålde Frankrike hela obligationsutbudet, men ny upplåning blev dyrare. Den högre räntan ökar statens räntekostnader i takt med att nya obligationer ges ut och gamla ersätts. Samtidigt lägger budgetförslaget återhållsamheten på offentliganställda och pensionärer. Landets oberoende finanspolitiska råd uppges bedöma att planen är för begränsad för att stabilisera skulden.