Grönland prövar USA:s transiträtt

Sedan 1951 har ett försvarsavtal mellan USA och Danmark reglerat den amerikanska militära närvaron på Grönland. Den 22 september undertecknade Donald Trump, Danmarks statsminister Mette Frederiksen och Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen en ändring av avtalet i New York (Reuters, ABC News). Narsarsuaq och Mestersvig pekas ut som nya amerikanska försvarsområden, där avtalet tillåter militär verksamhet. Ändringen anger varken antal soldater, budget eller när områdena ska tas i bruk (undertecknat avtal). Däremot regleras förflyttningar: USA får en stående rätt att röra sig genom Grönland, medan nya platser fortfarande kräver grönländskt samtycke.

Fri passage utan nya godkännanden

När ändringen träder i kraft får amerikanska styrkor, fordon, statsfartyg och statsflygplan röra sig fritt mellan försvarsområdena till lands, till sjöss och i luften. Statsflygplan får flyga över och landa var som helst i Grönland, och statsfartyg får tillträde även under vattenytan i Grönlands territorialvatten (den danska avtalstexten). De tre regeringarna behöver alltså inte godkänna varje enskild flygning eller sjöresa.

Bedömningarna går isär om hur mycket ändringen innebär i praktiken. Avtalet från 1951 gav redan USA rätt att bygga anläggningar, stationera styrkor och bedriva verksamhet inom överenskomna områden (1951 års avtalstext). En norsk genomgång paragraf för paragraf finner ändå en tydlig utvidgning av landningsrätten och tillträdet under vattenytan (Samfunn og politikk).

Den befintliga basen berörs mest direkt. Pituffik Space Base i nordvästra Grönland sköter redan missilvarning och rymdövervakning (US Space Force), och ändringen ger Washington möjlighet att modernisera och utöka verksamheten där. Avtalets ingress nämner ett möjligt robotförsvar, ”Golden Dome”, men enligt Reuters finns varken finansiering, truppstyrka eller tidsplan kopplad till förslaget (Reuters).

Var Grönland fortfarande kan säga nej

De två utpekade platserna är ännu inte närmare definierade. Narsarsuaq är en civil flygplats i söder, byggd på ett tidigare amerikanskt flygfält. Mestersvig är en avlägsen logistikplats på östkusten. De tre regeringarna måste fortfarande enas om hur stora områdena ska vara och vilken verksamhet som får bedrivas där (undertecknat avtal).

För varje ytterligare försvarsområde krävs först ett skriftligt förslag med plats, storlek, planerad verksamhet och åtgärder för att begränsa lokal påverkan. En gemensam kommitté för de tre regeringarna granskar förslaget. Om kommittén inte når enighet inom 90 dagar går frågan vidare till ministrarnas ställföreträdare och därefter till ministrarna (danska utrikesministeriets avtalstext).

Den publicerade bestämmelsen innebär inget automatiskt godkännande i något skede. Om parterna kör fast blir det alltså ingen ny plats, och Nuuk kan säga nej.

Det är här Trumps påstående om ”permanent kontroll” (Vita huset) går längre än avtalstexten. Ändringen saknar slutdatum, så arrangemanget är permanent i den meningen (danska utrikesministeriets avtalstext). Kontrollen delas dock. Nya platser och varje anläggning eller varaktig truppnärvaro från ett land utanför Nato kräver samtycke från alla tre parter (den danska avtalstexten).

Danmark och Grönland förbinder sig också att verka för att ett framtida självständigt Grönland stannar i Nato och övertar arrangemanget (danska utrikesministeriets avtalstext). Löftet binder bara regeringarna som undertecknat det. Ett självständigt Grönland skulle vara en ny stat med egna beslut om allianstillhörighet.

Vad lagstiftarna ska godkänna

Inget av detta träder i kraft förrän Danmark och Grönland har slutfört sina parlamentariska processer och meddelat Washington genom en diplomatisk not (Danmarks regering). Enligt inhemsk rapportering gäller det Folketinget, Danmarks parlament, och Inatsisartut, Grönlands parlament (n-tv). Nielsen har beskrivit avtalet som ett skydd för Grönlands självbestämmande (To Brief).

Europeiska regeringar har välkomnat avtalet men inte erbjudit egna styrkor. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz berömde en lösning som enligt honom respekterar folkrätten och stärker Nato (Tysklands regering). Den 27 september välkomnade Storbritanniens Andy Burnham och Norges Jonas Gahr Støre avtalet, men aviserade varken någon insats eller finansiering till Grönland (Storbritanniens regering). För närvarande ligger säkerheten på denna del av Natos arktiska flank hos de tre regeringarna.

När ändringen träder i kraft får amerikanska flygplan och fartyg alltså röra sig genom Grönland utan nya godkännanden från de tre regeringarna, medan verksamheten vid de två utpekade platserna fortfarande kräver enighet. Bedömare är oense om hur mycket de nya rörelserättigheterna går utöver 1951 års avtal. Oavsett tolkning ombeds Grönlands lagstiftare godkänna rättigheterna innan någon har redovisat vad Narsarsuaq och Mestersvig ska användas till. Nielsens regering behöver ge Inatsisartut den förklaringen före omröstningen.