Iran hotar fartyg på Omans Hormuzrutt

Fartyg som lämnar Persiska viken möter nu konkurrerande besked från Iran och Oman. På fredagen den 9 oktober uppgav Irans revolutionsgardes flotta att den hade attackerat LPG-tankern NV Sunshine efter att fartyget använt en rutt söder om Hormuzsundet som Iran kallade otillåten. Attacken ska ha startat en omfattande brand i maskinrummet (Tasnim). Ingen oberoende källa har bekräftat attacken. Däremot är hotet tydligt: Revolutionsgardet sade att fartyg på rutter som Iran avvisar kan förföljas och bestraffas var som helst i regionen. Det berör varje europeiskt rederi som överväger en passage genom omanskt vatten.

Vad Iran kräver och vad Oman har öppnat

Teheran har publicerat villkor för passage som kräver iranskt tillstånd för varje fartyg, en fast korridor nära ön Larak och förbud mot alla andra rutter (Irans passagevillkor). Den offentliga informationen visar inte om NV Sunshine sökte eller hade ett sådant tillstånd.

Oman, sundets andra kuststat, har öppnat en tillfällig korridor genom sina egna vatten. Den har inrättats tillsammans med Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), FN-organet som utformar reglerna för internationell sjöfart (Omans meddelande).

Teheran har förberett marken för fredagens besked. Den 7 oktober varnade en iransk rådgivare för att den södra rutten längs Omans kust snart skulle stängas (Reuters). Därefter framställde revolutionsgardet uppgiften om attacken mot NV Sunshine som ett sätt att upprätthålla reglerna, efter en vecka med allt fler incidenter med tankfartyg i sundet (To Brief).

Förloppet visar både gränserna för Irans makt och hur långt hotet kan nå. Den omanska korridoren går genom Omans vatten, och inget i rapporteringen tyder på att Iran har befogenhet att stänga den. Teherans maktmedel är hotet om våld. Uppgiften om NV Sunshine tycks främst vara ett försök att göra hotet trovärdigt.

Uppgiften om attacken bygger på Irans ord

Revolutionsgardet lämnade varken koordinater, uppgift om vapen, någon redogörelse från besättningen eller en bedömning av skadorna. Iranska medier är inte ens eniga om vilken dag attacken ska ha ägt rum. Tasnim uppgav att den skulle ha skett några timmar före fredagens rapportering, medan Mehr daterade den till torsdagen den 8 oktober (Mehr).

Fartygets identitet är däremot klar. NV Sunshine är en tanker för flytande petroleumgas (LPG) med vietnamesisk operatör. Uppgifter om att fartyget skulle vara en tanker för flytande naturgas (LNG) anger fel fartygstyp (Nhat Viet, VesselFinder).

Positionsdata kan inte avgöra vad som hände. En signal kopplad till fartyget visade att det låg för ankar utanför Ras Laffan i Qatar på eftermiddagen den 9 oktober (MyShipTracking). Det stämmer med att fartyget aldrig träffades, men även ett skadat fartyg kan fortsätta sin färd efter en brand. Danmarks sjöfartsmyndighet varnar för stor risk för signalstörningar i hela Persiska viken, vilket gör positionsuppgifterna mindre tillförlitliga (Danish Maritime Authority).

Den enda bekräftade branden den fredagen drabbade ett annat fartyg. UKMTO, den brittiska flottans larmcentral för handelssjöfarten, uppgav att ett icke namngivet fartyg träffats 13 nautiska mil från Förenade arabemiratens kust och att branden senare släckts (UKMTO). Sjöfartskällor uppgav för Reuters att fartyget var den lastade råoljetankern GEM NO.2. Ingen har tagit på sig attacken (gCaptain).

Vem avgör om fartygen går

Vissa europeiska rederier hade redan valt att hålla sig borta från sundet före den här veckan. I februari pausade Hapag-Lloyd sina passager genom Hormuz med hänvisning till att sundet stängts av säkerhetsskäl (Hapag-Lloyd). Irans nya varning riktar sig mot dem som fortfarande trafikerar sundet, framför allt dem som använder Omans rutt i stället för Teherans.

Iran har hotat att förfölja fartyg som använder rutter landet inte godtar var som helst i Persiska viken, samtidigt som den påstådda attacken mot NV Sunshine fortfarande är obekräftad. Nhat Viet och Vietnams sjöfartsmyndigheter har bäst förutsättningar att klarlägga fartygets skick. Att de inte har uttalat sig lämnar tills vidare Teherans version utan offentlig motsägelse. Iran kan inte bestämma om den omanska korridoren ska hållas öppen. Valet ligger hos redarna, som måste väga risken med passagen mot kostnaden för ett iranskt tillstånd eller för att avstå från rutten, och hos de europeiska regeringar vars flaggor många av fartygen seglar under.