Nato fördömer intrång utan nya regler

Natos högsta politiska organ, Nordatlantiska rådet, sammanträdde den 12 augusti och fördömde Ryssland efter kränkningar av luftrummet över Polen och Rumänien (Euractiv). Rådet aktiverade inte artikel 4, den fördragsklausul som leder till formella samråd när ett medlemsland anser sig hotat. Det meddelade inte heller någon ny militär utplacering eller några ändrade regler för ingripanden i luften. Där ligger kärnan: den politiska varningsnivån har höjts, men de synliga militära besluten har inte följt med.

Maktfördelningen inom Nato förklarar varför. Alliansen kan fördöma, samråda och förstärka närvaron. Men så länge det inte finns ett uttalat Natouppdrag med gemensamt beslutade insatsregler avgör piloter och nationella luftförsvarsbefäl, enligt nationell rätt, om ett mål får skjutas ned. Den gränsen går rakt genom de senaste veckornas incidenter.

Vad som passerade gränsen

Rumänien visar hur problemet ser ut i luften. Den 24 juli följde rumänska radarstationer en drönare som rörde sig inåt landet från Donaudeltats kust. Två italienska Eurofighterplan i Natos incidentberedskap och två rumänska F-16 skickades upp. Målet förstördes nära Padina i länet Buzău, och piloterna beskrev hotet som en Shahed/Geran-2-liknande drönare (Romania Insider). Dagen därpå sköts ytterligare en drönare ned nära Sfântu Gheorghe (Le Figaro).

Rumäniens då tillförordnade försvarsminister Radu Miruță beskrev begränsningen: när ett mål väl har klassats som fientligt kan det bekämpas omedelbart, men rumänska styrkor får inte skjuta mot en drönare som fortfarande befinner sig i ukrainskt luftrum (Digi24). De avgörande frågorna blir därför hur snabbt objektet upptäcks, hur det klassificeras och var det befinner sig. Alla tre avgörs inom rumänsk lag.

Polen är ett annat slags fall. Den 30 juli föll vrakdelar nära Tarnawa-Kolonia i Lublinregionen. Åklagare identifierade dem som delar av en rysktillverkad kryssningsrobot av typen Kh-101 (Rzeczpospolita). Försvarsminister Władysław Kosiniak-Kamysz sade i sejmen att general Ireneusz Nowak hade mandat att beordra nedskjutning om robotbanan hotade befolkade områden (Polish Defence Ministry). Polen kallade upp Rysslands ambassadör och överlämnade en protestnot. Som vi rapporterade förra veckan hade Polen och de baltiska staterna redan skärpt skyddet av kritisk infrastruktur på grund av oro för ryska falskflaggoperationer.

Frontstaterna ser sonderingar. Bevisläget är blandat.

Litauens försvarsminister Robertas Kaunas sade att underrättelsetjänsten ser rysk planering för möjliga provokationer i Östersjöregionen (LRT). Den litauiska militära underrättelsetjänsten pekade på en mer specifik risk: att Ryssland skulle kunna slå mot baltiska mål med ukrainsktillverkade drönare och därmed göra avsändaren svårare att fastställa. Det skulle ge Nato ett svagare underlag för kollektivt agerande (15min). Litauen har redan placerat soldater och fartyg vid LNG-terminalen i Klaipėda, ställverket vid LitPol Link och vattenkraftverket i Kruonis (Delfi).

Bulgarien ger en annan bild. Den 8 augusti exploderade en drönare nära Kardam, i närheten av en kompressorstation på den transbalkanska gasledningen. Enligt Bulgariens försvarsministerium rörde det sig sannolikt om en Maya-skenmålstyp, som används brett av ukrainska styrkor, och det fanns inga belägg för att Bulgarien varit måltavla för en avsiktlig handling (Mediapool). Bulgarien kallade upp Ukrainas ambassadör, inte Rysslands. GPS-modulen gjorde det inte möjligt att rekonstruera rutten (Euronews Bulgaria). Det fallet räcker för att undergräva påståendet att varje objekt som korsar luftrum nära Nato är ett avsiktligt ryskt test.

Tyskland visar en tredje svaghet. Även när hotet ligger nära det militära börjar drönarförsvaret i fredstid ofta hos polisen. Berlin bygger ut den federala polisens drönarförsvarsenhet till 300 specialister på åtta platser, men Bundeswehrs roll på tyskt territorium begränsas fortfarande av författningen (Bundesregierung, Tagesschau).

Kostnaden för fördömanden utan mekanism

Mönstret är tydligt. Rumänien sköt ned drönare med stöd av nationell befogenhet. Polen aktiverade luftförsvaret under nationellt befäl. Litauen stärker infrastrukturen med soldater och fartyg. Varje land agerar på sin egen rättsliga grund. Natos fördömande erkände problemet som alliansens problem, men skapade inte offentligt någon gemensam mekanism för att hantera det. Alliansen sade att den "fortsätter att stärka" sitt integrerade luft- och robotförsvar, alltså systemet som kopplar samman sensorer, flygplan och bekämpningsresurser mellan medlemsländerna. Det beskriver pågående verksamhet, inte ett nytt beslut.

Upprepade fördömanden utan synliga alliansåtgärder riskerar att visa Moskva att Natos praktiska tröskel ligger högre än den politiska retoriken antyder. Slutsatsen är inte att Ryssland avsiktligt har testat Nato i varje enskilt fall; Bulgariens uppgifter talar emot det. Slutsatsen är att återkommande luftrumskränkningar, vare sig de beror på vårdslöshet eller sondering, skapar ett läge där frontstaterna bär den operativa risken medan alliansen svarar med solidaritetsformuleringar. Nato har höjt den politiska varningsnivån utan att ännu visa de gemensamma regler som skulle göra luftförsvaret på östflanken mer förutsägbart: gemensamma normer för när piloter får ingripa, sensorer som fungerar över nationsgränser och befogenheter som inte börjar om vid varje gräns.