USA ger rysk diesel dispens, men stoppar import

Sedan den 9 oktober har ett tillstånd från USA:s finansdepartement gjort det möjligt för företag att sälja, frakta, lossa och importera rysk diesel till och med den 7 april 2027 utan att bryta mot de amerikanska sanktioner som tillståndet omfattar (OFAC-licens). Tillståndet anger varken säljare, köpare, fartyg eller volym. En separat amerikansk lag kan ändå stoppa laster på väg till amerikanska hamnar, och EU:s eget importförbud mot rysk diesel gäller fortsatt (EU-förordning).

Vad tillståndet medger och inte kan göra

General License 135 är ett generellt undantag från vissa angivna amerikanska sanktioner. Det omfattar de moment som normalt ingår i en dieselaffär, och ordalydelsen kräver inte att bränslet ska hamna i USA. Ett undantag gäller dock: inga pengar får komma från konton i USA som tillhör Rysslands centralbank, statliga förmögenhetsfond eller finansministerium (OFAC:s besked).

Donald Trump tillkännagav beslutet efter ett samtal med Vladimir Putin. Det utlöste den europeiska kritik som vi rapporterade om i helgen (To Brief). I ett eget inlägg lovade Trump över 300 000 ton omedelbart (Trumps inlägg). Moskva lättade sedan delvis på sitt eget exportförbud och godkände upp till 500 000 ton i ett första skede (ryska regeringen). Inget av beskeden anger någon köpare eller var lastning ska ske.

Finansdepartementet kan göra undantag från de sanktioner som anges i licensen. En last på väg till en amerikansk hamn möter ytterligare ett hinder. En lag från 2022 förbjuder import av ryska oljeprodukter och anger en separat process för att häva förbudet, där presidenten och kongressen medverkar, inte bara finansdepartementet (Public Law 117-109).

Den rättsliga gränsdragningen ifrågasätts nu. Sju senatorer från båda partierna undrar om administrationen har laglig befogenhet att släppa in rysk diesel i amerikanska hamnar på det här sättet (Senatens utrikesutskott). Finansminister Scott Bessent hävdar att de befogenheter administrationen redan har räcker (Reuters).

Litauen kritiserar uppgörelsen, inte alliansen

Den tydligaste spänningen märktes i Vilnius. Den 12 oktober sade premiärminister Mindaugas Sinkevičius att Litauens förtroende för Washington inte hade rubbats (TV3/BNS). Senare samma dag kallade han dieseluppgörelsen för "en skamlig och ohederlig handling" (LRT). Han fördömde beslutet samtidigt som han sade sig lita på regeringen som fattat det.

Utrikesminister Kęstutis Budrys sade på väg till ett möte med EU:s utrikesministrar i Luxemburg att uppgörelsen "försvagar" västvärldens position "något" (Kauno diena/ELTA). För EU-marknaden är den praktiska regeln enkel. EU:s lagstiftning förbjuder import av diesel som exporterats från Ryssland. Att låta en amerikansk mellanhand ta vägen via USA ändrar inte bränslets ursprung (EU-förordning).

Europas koppling till handeln går i stället via sjöfarten. Europeiska redare och försäkringsbolag, däribland grekiska tankrederier, kan transportera rysk diesel till köpare utanför EU. Det får de bara göra om bränslet säljs för högst 100 dollar per fat, det pristak som EU knyter till sådana tjänster (EU-kommissionens vägledning). Om affärer med stöd av licensen leder till att diesel skickas till länder utanför EU är det vid sådana transporter som europeiska företag kan beröras.

Tankfartyget som fraktade gödsel

Uppgiften om den enda last som på nätet lyfts fram som en tidig leverans höll inte. Enligt den ukrainska sajten Censor.net anlände tankfartyget MINERVA ZEN till USA med gödsel ombord, på en resa som inleddes innan licensen fanns (Censor.net). En verklig leverans skulle ta tid oavsett. Analytiker som Guardian citerar räknar med att det tar flera veckor att chartra ett tankfartyg och korsa Atlanten (Guardian).

Det hittills kända underlaget medger en begränsad slutsats. Licensen tillåter transaktioner som annars skulle träffas av de angivna amerikanska sanktionerna, men visar varken att en last finns eller att en last på väg till USA kan passera importförbudet från 2022 (Public Law 117-109). Diesel till andra köpare väcker en annan fråga. Där ger EU:s gällande regler redan svaret: importförbudet står fast, och europeiska rederier och försäkringsbolag måste fortsatt följa pristaket (EU-kommissionens vägledning).