17 EU-länder drar gränsen i budgeten

I förhandlingarna om EU:s budget för 2028–2034 står två krav mot varandra. Den 2 oktober undertecknade 17 regeringar ett brev med krav på att ”den samlade finansieringen av sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken måste bevaras” (POLITICO, EU Today). Sex rikare länder vill samtidigt minska samma budget. Kraven går bara att förena om andra utgifter skärs ned eller någon betalar mer. Ingen av sidorna har sagt vem som ska stå för notan.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) stöder jordbrukarnas inkomster. Sammanhållningspolitiken finansierar investeringar som ska minska skillnaderna mellan fattigare och rikare regioner. Bland länderna bakom brevet finns Spanien, Italien och Grekland liksom Polen, Rumänien och de baltiska staterna (EU Today).

Brevet skickades till Irlands taoiseach, premiärminister Micheál Martin. Hans regering leder förhandlingarna och skriver om det utkast som EU-ledarna ska ta ställning till vid toppmötet den 15–16 oktober (POLITICO).

Brevet anger inget belopp som ska skyddas. Enligt ANSA hävdar länderna att EU-kommissionens utkast redan innebär reala nedskärningar i jordbruks- och regionalstödet, trots att den totala budgeten växer. De vill att försvar och konkurrenskraft ska finansieras med extra medel, inte genom ytterligare nedskärningar.

Argumentet för en mindre budget

Tyskland, Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland och Sverige presenterade en gemensam hållning den 27 augusti (Tysklands regering). I slutet av september ville de minska budgeten med ”flera hundra miljarder euro” (Euronews). De har också uppmanat Martin att lägga fram ett mindre utkast (To Brief).

EU-kommissionen föreslår en budget på 1 763,1 miljarder euro i fasta 2025 års priser, alltså rensat för antagen inflation. Summan omfattar 149,3 miljarder euro för att betala tillbaka återhämtningsskulden från pandemin (Europaparlamentets utredningstjänst). De pengarna kan inte samtidigt gå till jordbruk, regioner eller försvar.

De sex ländernas augustiuttalande kräver en mindre totalbudget men pekar inte ut vilka program som ska få mindre pengar (Tysklands regering). Gruppen är inte enig om var nedskärningarna ska hamna. Finlands statsminister Petteri Orpo skrev under uttalandet men sade att Finland inte vill skära ned jordbruksstöden (Yle).

Vilka pengar som är skyddade och vilka som måste konkurrera

Istituto Affari Internazionali bedömer att jordbruks- och sammanhållningsstödet tillsammans skulle bli omkring 14 procent mindre i reala termer än i dag (IAI). EU-kommissionen vill samla båda stöden i en nationell plan för varje land (Europaparlamentets lagstiftningsöversikt).

I planerna är två belopp garanterade. Mindre utvecklade regioner får 218 miljarder euro (Bruegel). Ytterligare 295,7 miljarder euro öronmärks för inkomststöd till jordbrukare (Europaparlamentets översikt över GJP).

All annan finansiering ska konkurrera om en rörlig pott på 235 miljarder euro, som också ska täcka migration och gränskontroll (Bruegel). Det sätter press på rikare regioner som saknar en egen tilldelning och på landsbygdsutveckling utanför inkomststödet. Även stora jordbruk påverkas. Stöd över 20 000 euro skulle trappas ned, och ingen jordbrukare skulle få mer än 100 000 euro per år (Europaparlamentets översikt över GJP).

Vem kan stoppa en uppgörelse – och vem betalar?

Enligt artikel 312 i EU-fördragen måste regeringarna anta budgeten enhälligt, och Europaparlamentet måste ge sitt godkännande (EUR-Lex). Båda lägren kan stoppa en uppgörelse, men inget av dem kan tvinga igenom sin linje. Den 22 september uppmanades ministrarna att ange vilka program de ser som avgörande (det irländska ordförandeskapet).

Om en uppgörelse inte nås i tid fortsätter utgiftstaken från det nuvarande ramverkets sista år att gälla (EUR-Lex). Nya satsningar på försvar eller konkurrenskraft måste då rymmas inom de gamla taken.

De 17 länderna pekar på tre sätt att finansiera en större budget: långsammare återbetalning av pandemiskulden, att avskaffa rabatter som sänker vissa rikare länders avgifter och nya EU-intäkter som är rättvisa och inte belastar låginkomsttagare oproportionerligt (ANSA). Varje väg flyttar kostnaden till någon annan. Långsammare återbetalning belastar framtida EU-budgetar. Slopade rabatter höjer avgifterna för de rikare länder som får dem i dag.

Nya intäkter måste i slutänden komma från företag eller konsumenter. EU-kommissionen bedömer att dess förslag till nya intäktskällor kan ge 58,5 miljarder euro om året, men varje källa kräver ett separat godkännande (EU-kommissionen).

Det finns också andra vägar. Regeringarna kan höja sina nationella avgifter, skära ned andra program eller låna i begränsad omfattning. Om jordbruks- och regionalstödet ska skyddas i en mindre budget måste andra utgifter minska, eller så måste betalningsansvaret och tidpunkten ändras. Inget av lägren har beskrivit den avvägningen, och de 17 länderna har ännu inte angett hur stora belopp de vill skydda. Martins reviderade utkast blir det första dokumentet som måste sätta siffror på kraven.