Tre tankrar uppges träffade när Hormuztrafiken minskar

Hormuzsundet är en transportled för olja från Persiska viken och gas från Qatar, som Europa är beroende av. Trafiken genom sundet hade redan minskat till en liten del av nivåerna före kriget. På tisdagen den 29 september uppgavs tre tankfartyg ha träffats av oidentifierade projektiler. Uppgifterna blev kända först följande morgon (gCaptain). Varningarna innebär en ny risk för rutten. De avslöjar inte vem som avfyrade projektilerna och visar inte på någon ny kostnad för Europa.

Vad varningarna visar

Varningarna kom från UKMTO (UK Maritime Trade Operations), en brittisk maritim varningstjänst som informerar handelsfartyg om hot. Myndigheten publicerade dem på onsdagen som meddelanden 144-26 till 146-26 (UKMTO 144-26, UKMTO 146-26). Europeiska medier rapporterade om dem inom några timmar (Le Figaro).

I ett meddelande uppges en råoljetanker ha träffats på babordssidan, alltså fartygets vänstra sida. Ett annat beskriver ett fartyg som träffats på väg in i Persiska viken.

UKMTO:s meddelanden innehåller ingen skadebedömning och inga uppgifter om besättningarna. Avsaknaden av uppgifter betyder bara att informationen inte har offentliggjorts. UKMTO återger fartygens egna uppgifter om att de träffats, men pekar inte ut något vapen, någon avfyrningsplats eller någon ansvarig.

Vad tidigare angrepp visar – och inte visar

Båda sidor i kriget har angripit fartyg i de här farvattnen. Irans revolutionsgarde hävdade den 18 september att det träffat tankfartyget Trend för att det passerat utan tillstånd (AP). Reuters rapporterade den 6 september att amerikanska styrkor hade angripit iranska tankfartyg när de upprätthöll en blockad av Irans hamnar (Reuters).

Händelserna visar att sundet är en krigszon, men säger inget om vem som träffade de tre fartygen. För att avgöra det krävs fysiska belägg, till exempel återfunna fragment, radardata eller inspektioner av fartygens flaggstater, alltså länderna där fartygen är registrerade. Inga sådana belägg har offentliggjorts.

Förhandlingarna mellan Washington och Teheran, som skulle kunna minska trycket på sjötrafiken, har inte lett till någon överenskommelse (To Brief).

Så märks Europas utsatthet

Fartyg passerar fortfarande sundet, men de är få. Enligt spårningsdata från Windward, som Argus hänvisar till, gjordes 17 passager genom sundet på angreppsdagen, jämfört med omkring 135 per dag före kriget (Argus).

Regeringarna avgör inte om fartygen seglar. För varje fartyg fattar befälhavaren och operatören det beslutet, medan försäkringsbolagen sätter premien för resan. En varning från UKMTO påverkar besluten, men avgör inte om fartygen går.

Europas utsatthet märks på energimarknaden. Före kriget passerade omkring 20 miljoner fat olja om dagen genom Hormuz, ungefär en femtedel av världens konsumtion, enligt USA:s energimyndighet EIA (EIA). För Qatars flytande naturgas (LNG), som kyls ned till vätska för att kunna fraktas med tankfartyg, finns ingen gasledning som kringgår sundet.

Italien visar hur det slår i praktiken. Energibolaget Edison hade sedan krigsutbrottet redan gått miste om 35 LNG-laster från Qatar och räknade med att ytterligare sex skulle utebli före början av december, rapporterade branschtidningen Staffetta Quotidiana den 28 september, dagen före angreppen (Staffetta Quotidiana).

Tisdagens uppgifter innebär ytterligare en risk för en rutt som Europa redan haft svårt att använda. De har hittills inte visat på någon tillkommande kostnad. Det finns ingen publicerad försäkringsoffert, bränsleprisuppgift eller leveranssiffra som gör det möjligt att skilja angreppens effekt från de förluster kriget redan orsakat. Vem som bär ansvaret förblir okänt tills utredare eller flaggstaterna offentliggör fysiska belägg.