Turkiet hävdar att landet godkänt kabelundersökningen

Det franskflaggade undersökningsfartyget Abeille Marengo lämnade Heraklion den 10 november för att kartlägga havsbottnen söder om Kasos och Karpathos inför Great Sea Interconnector, en elkabel som ska förbinda Cypern med Kreta (AMNA). Inom några timmar sände Turkiet ut ett meddelande där landet uppgav att arbetet skedde med dess samtycke. Fyra dagar tidigare hade Turkiet sagt att det inte hade gett sitt samtycke (Euro2day, Cyprus Mail). Aten och Nicosia säger att bara de tillfrågades om att godkänna undersökningen. En fransk diplomatisk not som kan klargöra kontakterna har inte offentliggjorts.

Två meddelanden, två anspråk på beslutanderätt

Turkiets meddelande placerar undersökningsområdet på den kontinentalsockel som Ankara gör anspråk på. Kontinentalsockeln är havsbottnen utanför en stats kust där staten hävdar ensamrätt till naturresurser (To Vima). Meddelandet säger sedan att Turkiet har samtyckt till arbetet (Euro2day). Båda artiklarna återger meddelandet, men ingen prövar den rättsliga grunden för anspråket.

En NAVTEX är ett säkerhetsmeddelande till sjöfarten. Det varnar sjöfarare för risker, men utfärdar inga tillstånd och avgör inga gränser (IMO). Däremot kan ett sådant meddelande dokumentera en stats ståndpunkt.

Samma kväll svarade Grekland med en egen navigationsvarning och kallade det turkiska meddelandet obehörigt och utan rättsverkan (Athina 9.84). Enligt det grekiska utrikesdepartementet får meddelandet inga rättsliga följder för arbete som Grekland har godkänt (Greek Foreign Ministry).

Den grekiska varningen hänvisar till tre grekiska tillståndsbeslut, varav det senaste är daterat den 6 november (Athina 9.84). Den anger att delar av de båda undersökningslinjerna ligger inom den exklusiva ekonomiska zonen, där en stat gör anspråk på särskilda rättigheter till fiske, utvinning och anläggningar, eller på den kontinentalsockel som Grekland gör anspråk på. Aten hävdar därför att det är Grekland, inte Ankara, som ska godkänna arbetet.

Cypern intog samma hållning. Regeringens talesperson Konstantinos Letymbiotis sade att bara Grekland och Cypern hade tillfrågats om tillstånd (Philenews). I Aten sade energiminister Stavros Papastavrou till parlamentet att Turkiet hade tillkännagett ett samtycke som ingen hade bett om.

Den franska not som ingen har sett

Frankrike tog kontakt med Turkiet. Den 9 november sade den grekiska regeringens talesperson Pavlos Marinakis att Paris hade skickat Ankara en note verbale, en formell skriftväxling mellan stater, med hänvisning till sjösäkerheten. Han ville inte offentliggöra den (Greek government). Han sade att tillstånden var en separat fråga.

Enligt Marinakis var noten en underrättelse som inte erkände några turkiska rättigheter. Det turkiska meddelandet anger varken ett tillståndsnummer, ett datum eller vem som ansökt (To Vima). Inget offentliggjort dokument visar att någon bad Ankara om tillstånd. Det finns inte heller någon offentlig uppgift om exakt vad Paris skrev.

Ankaras besked har ändrats. Den 6 november krävde Turkiet samordning och sade att landet inte hade samtyckt (Cyprus Mail), vilket vi rapporterade då (To Brief). Nu beskriver Turkiet offentligt undersökningen som godkänd, samtidigt som de offentliggjorda meddelandena inte visar att Ankara har ombetts om tillstånd.

Turkiet har inte förklarat ändringen. En tolkning av meddelandenas tidsföljd, som inte stöds av något turkiskt uttalande, är att Ankara vill få ”samordning” dokumenterad innan kabeln läggs. Då skulle Aten behöva invända i varje senare skede.

Varför Europa satsar pengar på havsbottnen

EU klassar sammankopplingen, som skulle bryta Cyperns isolering från det europeiska elnätet, som ett projekt av gemensamt intresse. Det är unionens beteckning för prioriterad infrastruktur mellan länder. Projektet har tidigare fått omkring 657 miljoner euro ur Fonden för ett sammanlänkat Europa, EU:s infrastrukturfond (European Commission). Den franska investeraren Meridiam äger en majoritet i projektbolaget (GSI). Franskt kapital står därmed bakom kabeln, samtidigt som fransk diplomati är inblandad.

EU kan finansiera kabeln och prioritera projektet. Unionen kan inte fastställa sjögränsen mellan Grekland och Turkiet eller ge tillstånd till undersökningen. Den rättsliga tvisten förblir därför en fråga för de berörda ländernas huvudstäder.

Fartyget har lämnat hamnen, men ingen offentliggjord positionsrapport visar ännu att det har mätt den omtvistade sträckan söder om Kasos. Fartygets fortsatta färd kommer inte heller att avgöra tvisten. Grekland säger att landet har godkänt arbetet, medan Turkiet hävdar att det har samtyckt till det. De oförenliga anspråken på beslutanderätt finns nu båda dokumenterade. Paris skulle åtminstone kunna klargöra vad Frankrike meddelade Ankara genom att offentliggöra sin not. Det skulle visa vad Frankrike skrev, men inte vilken huvudstad som hade rätt att godkänna undersökningen.