USA:s militäravtal inväntar två parlamentariska ja

Washington har ett undertecknat avtal om omfattande militärt tillträde till Grönland, men tillträdet gäller ännu inte. Avtalet, som Danmark, Grönland och USA skrev under i New York den 22 september, skulle ge amerikanska militärflygplan rätt att flyga över och landa var som helst på ön. Amerikanska statsfartyg skulle också få färdas under dess territorialvatten (den danska avtalstexten). Avtalet träder i kraft först när parlamenten i Köpenhamn och Nuuk har godkänt det. De nya platser som nämns i avtalet har ännu inte ritats in på en karta.

Vad Washington skulle vinna

Det handlar om stående rättigheter. När avtalet väl trätt i kraft kräver bestämmelsen om tillträde inget nytt beslut från de tre regeringarna inför varje flygning, landning eller färd (Vita husets publicering av avtalet).

Det förändrar var amerikanska styrkor kan verka. Ett avtal från 1951 gav redan USA omfattande rättigheter, men bara inom överenskomna försvarsområden, alltså zoner avsatta för landets militära användning (1951 års avtal). En norsk genomgång paragraf för paragraf bedömer att rätten att röra sig över hela ön och det uttryckliga tillträdet under territorialvattnen innebär en verklig utvidgning (Samfunn og politikk). ABC News är mer försiktigt och påpekar att de nya bestämmelserna kanske inte går längre än alla äldre rättigheter (ABC News).

Washington beskriver avtalet som mer långtgående än avtalstexten ger stöd för. Donald Trump talade om permanent kontroll, och ett uttalande från Vita huset hävdade att USA får varaktig kontroll över sina säkerhetsintressen (Vita husets uttalande). Den undertecknade texten bekräftar Danmarks suveränitet och erkänner grönländarna som ett folk med rätt till självbestämmande (den danska avtalstexten). Tysklands förbundskansler Friedrich Merz gav stöd åt den tolkningen och välkomnade en lösning byggd på samförstånd och förenlig med folkrätten (den tyske förbundskanslerns uttalande).

Platser som ännu inte ritats in

Avtalet ger USA möjlighet att bygga ut Pituffik Space Base, landets befintliga anläggning. Det pekar också ut Narsarsuaq, en tidigare amerikansk flygbas i söder, och Mestersvig på östkusten (den danska avtalstexten). Vår första rapport kallade de nya platserna baser (To Brief). I avtalstexten betecknas de i stället som försvarsområden, samma typ av zon som i det äldre avtalet. Reuters hittade inga uppgifter om styrketal eller tidplan i texten. Områdenas storlek, utformning och öppningsdatum måste därför fortfarande förhandlas fram (Reuters genomgång).

Förslag om ytterligare platser ska behandlas av en gemensam kommitté för de tre regeringarna. Om kommittén inte kan enas inom 90 dagar går frågan vidare till biträdande ministrar och därefter till ministrarna (Vita husets publicering av avtalet). Avtalstexten säger inte vad som händer om ministrarna inte heller kan enas.

Grönland får ett lokalt intresse att bevaka. Tysk rapportering har lyft fram att grönländska företag ska ges företräde vid byggupphandlingar (Der Spiegel). Avtalstexten anger inget kontraktsvärde och garanterar inga arbetstillfällen.

Vad regeringarna kan lova

Avtalet träder i kraft först när Washington genom en diplomatisk not har underrättats om att Danmark och Grönland har slutfört sina parlamentariska processer. Det kräver godkännande i Folketinget, Danmarks parlament, och Inatsisartut, Grönlands parlament (den danska avtalstexten, Reuters genomgång). Någon sådan not har ännu inte offentliggjorts.

Avtalet omfattar också ett framtida självständigt Grönland. Om ön blir självständig måste den danska och grönländska regeringen se till att den nya staten förblir i Nato (den danska avtalstexten). De måste också se till att den tar över Danmarks skyldigheter enligt avtalet.

Men regeringarna kan inte ensamma garantera att löftena infrias. Grönlands självstyrelselag från 2009 lämnar beslutet om självständighet till grönländarna (självstyrelselagen). Om ett självständigt Grönland måste ansöka om medlemskap i Nato kräver artikel 10 i Atlantpakten att alla nuvarande allierade säger ja (Nordatlantiska fördraget). Därmed får varje europeiskt Natoland inflytande över ett åtagande som tre andra regeringar har skrivit under.

Underskrifterna har säkrat en förhandlad avtalstext. Det juridiska tillträdet beror fortfarande på de två parlamentens godkännande. När avtalet väl trätt i kraft saknar det slutdatum, och varje ändring kräver samtycke från samtliga tre parter, även Washington (den danska avtalstexten). De kommande omröstningarna i Folketinget och Inatsisartut är därför de sista tillfällen som hittills pekats ut för att stoppa de nya villkoren innan de börjar gälla. Inför omröstningarna behöver de danska och grönländska regeringarna ge ledamöterna klara besked om var gränserna för de nya försvarsområdena ska dras och vad som händer om ministrarna inte kan enas om framtida platser.